Undervisning

Två skilda händelser: Uppryckandet och Jesu återkomst

När vi läser Paulus ord i 1 Tessalonikerbrevet 4:13–18, ser vi något mycket tydligt. Paulus talar om de troende som har somnat in i tron, och han förklarar att de inte är borta för alltid. Först ska de döda i Kristus uppstå, och sedan ska vi som lever ryckas upp tillsammans med dem på skyar för att möta Herren i luften. 

Det här är en bild fylld av hopp och tröst. Det handlar inte om dom eller skräck, utan om återförening och glädje. Paulus avslutar ju med orden: “Trösta därför varandra med dessa ord.”

Det Paulus inte säger

Men när vi kommer till 2 Tessalonikerbrevet 2, talar Paulus om något helt annat. Här är tonen en annan, och innehållet också. Han nämner inget om någon uppståndelse, inget om att möta Herren i luften. Istället talar han om “Herrens dag”, om avfallet, syndens människa (Antikrist), och laglöshetens hemlighet som redan är verksam. Här handlar det inte om att Herren kommer för att hämta sin församling, utan om att Jesus uppenbaras i härlighet för att döma den laglöse och upprätta sitt rike.

Lägg också märke till att Jesus själv i Matteus 24 talar om sin återkomst efter vedermödan. Då ska solen förmörkas, månen sluta lysa, och stjärnorna falla från himlen. Det är mäktiga tecken som skakar hela skapelsen. Men inte heller här nämns någon uppståndelse. Istället talar Jesus om att änglarna ska samla hans utvalda, och om att två ska vara på åkern – den ene tas med och den andre lämnas kvar.

Det här visar oss något viktigt:

Nyckeln till att förstå skillnaden

När Paulus talar om uppryckandet i 1 Tessalonikerbrevet, är det innan vedermödan – när Herren kommer för sina trogna.

Två händelser – ett folk, men olika syften.

Församlingen väntar inte på vedermödan, utan på sin Frälsare. Och när den dagen kommer, ska vi ryckas upp för att möta honom – och sedan, en dag, återvända med honom i härlighet.

2025-11-01 05:00