Jesus är den Smorde
När en kung smordes med olja i Gamla testamentet var det en profetisk förebild för den Smorde Kungen, Jesus Kristus.
När en kung smordes med olja i Gamla testamentet var det en profetisk förebild för den Smorde Kungen, Jesus Kristus.
Vem är lögnaren, om inte den som förnekar att Jesus är Kristus? Den är antikrist som förnekar Fadern och Sonen. Var och en som förnekar Sonen har inte heller Fadern. Den som bekänner Sonen har också Fadern. Låt därför det som ni har hört från början förbli i er. Om det som ni har hört från början förblir i er, så ska också ni förbli i Sonen och i Fadern. (1 Joh 2:22-24)
Här pekar Johannes ut vem som är lögnaren. Det är den som förnekar att Jesus är Kristus. Han drar alltså en skiljelinje eftersom allt står och faller med vem Jesus är.
Att kalla Jesus för Kristus är inte bara att använda en religiös titel. Det är att bekänna att han är den Smorde, den utvalde, den som Gud lovade genom profeterna. Kristus på grekiska betyder den Smorde på svenska, eller Messias på hebreeiska. Han är inte bara är en lärare, inte bara en profet, inte bara en andlig vägvisare – utan den utlovade Frälsaren själv.
De som Johannes varnar för förnekade detta. Kanske talade de fortfarande om Gud. Kanske använde de fromma ord. Men de skilde Jesus från hans gudomliga identitet. De reducerade honom. Och Johannes tvekar inte: det är lögn!
Sedan går han ännu djupare: ”Den är Antikrist som förnekar Fadern och Sonen.” Här handlar det inte bara om en framtida gestalt, utan om en ande som redan verkar – en hållning som ställer sig emot Kristus eller ersätter honom med något annat. Att förneka Sonen är inte en liten teologisk justering. Det är att ställa sig i opposition mot Guds egen uppenbarelse.
För Fadern har gjort sig känd genom Sonen. Jesus själv sade: ”Den som har sett mig har sett Fadern.” Han är inte en alternativ väg till Gud – han är Guds ansikte vänt mot världen. Därför kan man inte säga: ”Jag tror på Gud, men inte på Jesus.” Att avvisa Sonen är att avvisa den Gud som sänt honom.
Och så kommer dessa allvarliga ord: ”Var och en som förnekar Sonen har inte heller Fadern. Den som bekänner Sonen har också Fadern.”
Här avslöjas evangeliets centrum. Gemenskapen med Gud går genom Sonen. Inte genom moralisk prestation. Inte genom religiös tradition. Inte genom allmän gudstro. Utan genom en levande bekännelse av Jesus Kristus.
Att bekänna Sonen är mer än att uttala hans namn. Det är att erkänna vem han är. Att ta emot honom. Att böja sig för honom som Herre och lita på honom som Frälsare. Där – och endast där – finns Fadern.
Och nu kommer Johannes till denna uppmaning: ”Låt därför det som ni har hört från början förbli i er.” Han pekar tillbaka på det ursprungliga evangeliet. Det enkla, kraftfulla budskapet som de först tog emot.
Han säger i princip: spring inte efter det nya och sensationella. Håll fast vid det som gav er liv. Låt sanningen slå rot. Låt den bo kvar. För när det som hördes ”från början” förblir i dem, då förblir de i Sonen – och i Fadern.
Johannes skriver inte för att skapa rädsla, utan för att bevara visshet. Han vet att när Jesus förblir i centrum, då står tron fast. Men när Kristus förminskas eller omformas, då börjar allt att vackla.
Därför är hans budskap lika aktuellt idag: Allt avgörs av vem vi säger att Jesus är.
2026-02-12 17:00