Undervisning
Filipperbrevet 2:6-11 är en del av aposteln Paulus brev till församlingen i Filippi och skrevs i Paulus fångenskap år 60 eller 62 e.Kr. Dessa verser innehåller en viktig teologisk passage som talar om Jesus Kristus och hans ödmjukhet samt Guds upphöjande av honom.
Verserna lyder på följande sätt i Bibeln:
Fil 2:6 vilken, då han var i Guds gestalt, inte ansåg det som en rövad skatt att vara jämlik Gud, 7 utan utgav sig själv, och tog på sig en tjänares gestalt, och blev lik oss människor. 8 Och sedan han hade trätt fram som en människa ödmjukade han sig själv och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset. 9 Därför har också Gud upphöjt honom och gett honom ett namn som är över alla namn, 10 för att i Jesu namn alla knän ska böja sig, deras som är i himlen och på jorden och under jorden, 11 och för att alla tungor ska bekänna att Jesus Kristus är Herren, Gud, Fadern, till ära.
Dessa verser framhäver Jesus Kristus och hans gudomliga natur samt hans uppoffring för mänskligheten. Verserna beskriver att Jesus, som var i Guds gestalt, beslöt att inte hålla fast vid sin gudomliga status, utan valde att ta på sig en mänsklig form och bli en tjänare för människor. Han kom som människa för att ge sitt liv som ett offer och uppoffrade sig själv ända till döden på korset.
Genom sin ödmjukhet och lydnad till Gud upphöjde Gud honom över allt och gav honom ett namn som är högre än alla andra namn. Verserna avslutar med att förkunna att en dag ska varje knä böja sig och varje tunga bekänna att Jesus Kristus är Herren, till Guds ära. Detta betyder att Jesus är överordnad allt och alla, och att hans gudomliga status och verk erkänns av hela skapelsen.
Denna passage betonar alltså Jesu ödmjukhet, uppoffring och upphöjelse. Den förkunnar också betydelsen av att erkänna Jesus Kristus som Herren och att ära Gud genom att göra det.
Att erkänna Jesus som Herren innebär att man accepterar honom som den högsta auktoriteten och härskaren över ens liv. Det innebär att man bekänner och tror på Jesu gudomliga status och roll som Guds Son. Genom att erkänna Jesus som Herren, erkänner man hans överhöghet och auktoritet över allt och alla.
Det innebär också att man tror på Jesu gudomliga natur och hans verk som frälsare för mänskligheten. Man erkänner att Jesus är Gud som blev människa för att rädda oss från synd och för att ge oss möjligheten till försoning och evigt liv genom sin död och uppståndelse.
Att erkänna Jesus som Herren handlar om att överlämna sitt liv till honom, att följa hans undervisning och att sträva efter att leva i enlighet med hans vilja och vägledning. Det handlar om att sätta Jesus i första rummet i ens liv och att vara villig att lyssna på honom och följa honom som sin herre och mästare.
Det är viktigt att notera att erkännande av Jesus som Herren inte bara handlar om en intellektuell tro eller en ytlig bekännelse, utan det involverar också en personlig och hjärtlig relation med Jesus. Det handlar om att ha en levande och dynamisk tro på honom och att följa honom i vardagen.
Så, i sammanhanget av att erkänna Jesus som Herren, finns det en stark koppling till att erkänna honom som Gud och Guds Son, och att ge honom den högsta auktoriteten och den centrala platsen i ens liv.
För att förklara att Jesus är både Gud och Guds Son kan vi titta på den kristna doktrinen om Treenigheten. Inom kristen tro finns det en uppfattning om att Gud är en enda väsen som existerar i tre personer: Fadern, Sonen (Jesus Kristus) och den Helige Ande. Dessa tre personer är samma väsen men är samtidigt skilda från varandra.
Jesus är Guds Son på ett unikt sätt. Han föddes inte på det sätt som människor normalt föds, utan han blev "född av Fadern före all tid". Detta betyder att Jesus har funnits från evighetens begynnelse tillsammans med Fadern. Han delar samma gudomliga natur och är därför Gud. Han är av samma väsen som Fadern och den Helige Ande.
Samtidigt är Jesus också en särskild person inom Treenigheten, som är Guds Son. Han är den som inkarnerades och blev människa genom jungfrufödelsen. Han levde som människa på jorden, men bibeln vittnar om att han också var Gud i mänsklig gestalt. Han uttryckte Guds natur och utförde gudomliga handlingar, som att förlåta synder, utföra mirakler och uppväcka döda.
Det är viktigt att förstå att det är en mysterium som överstiger vår fulla förståelse. Att Jesus är både Gud och Guds Son är en central lära inom den kristna tron, men det är något som vi förstår genom tro och uppenbarelse snarare än genom fullständig intellektuell förståelse. Det är genom Jesus Kristus som Gud uppenbarar sig själv för oss och ger oss möjligheten till räddning och frälsning.
Sammanfattningsvis kan man säga att Jesus är både Gud och Guds Son eftersom han delar samma gudomliga natur som Fadern och den Helige Ande, samtidigt som han är en särskild person inom Treenigheten. Han är den som blev människa för att rädda oss och uppenbarar Guds väsen och vilja för oss.
#Jesus #Gud #Människa #Guds Son #Människosonen
Idag är det lördagen den 23 november 2024, vecka 47 och klockan är 01:11. Klemens har namnsdag.
Han sände dem att predika Guds rike och bota sjuka. (Lukas 9:2)
Jesus, jag tar nu emot dig och bekänner att du är Herren. Jag tror att Gud har uppväckt dig från de döda. Tack att jag nu är frälst och har fått evigt liv. Amen.
Valdresprofetian går i uppfyllelse? Varningar om tredje världskriget
Jesus i alla Bibelns 66 böcker: En fascinerande presentation av en 11-årig pojke
Ukrainakriget eskalerar: Varningar om tredje världskriget
Förvrängda Budskap: När Evangeliet Blir Villolära
Barnäktenskap kan bli lagligt i Irak
Donald Trump vinner stort - Profetiorna har gått i uppfyllelse
Hur kristna är egentligen Donald Trump och Kamala Harris?
Det finns ingen synd som är för stor för att kunna förlåtas
Torbjörn - 22/11-24 05:42
ingen vet när tiden och stunden är inne men nära är han , på tidstecknen visar han sig , vår Jesus Kommer snart börja be för ofrälsta att ta emot Jesus i sitt liv . vist jobbig heter är tungt krig kan leda till omvändelse för människor synden greppar deras liv och Jesus frälser
Skrevs i Valdresprofetian går i uppfyllelse? Varningar om tredje världskriget