Apostlagärningarna fortsätter i vår tid!

1 Då tänkte Gud på Noa och på alla de vilda djur och alla de boskapsdjur som voro med honom i arken. Och Gud lät en vind gå fram över jorden, så att vattnet sjönk undan;
2 och djupets källor och himmelens fönster tillslötos, och regnet från himmelen upphörde.
3 Och vattnet vek bort ifrån jorden mer och mer; efter hundra femtio dagar begynte vattnet avtaga.
4 Och i sjunde månaden, på sjuttonde dagen i månaden, stannade arken på Ararats berg.
5 Och vattnet avtog mer och mer intill tionde månaden. I tionde månaden, på första dagen i månaden, blevo bergstopparna synliga.
6 Och efter fyrtio dagar öppnade Noa fönstret som han hade gjort på arken,
7 och lät en korp flyga ut; denne flög fram och åter, till dess vattnet hade torkat bort ifrån jorden.
8 Sedan lät han en duva flyga ut, för att få se om vattnet hade sjunkit undan från marken.
9 Men duvan fann ingen plats där hon kunde vila sin fot, utan kom tillbaka till honom i arken, ty vatten betäckte hela jorden. Då räckte han ut sin hand och tog henne in till sig i arken.
10 Sedan väntade han ännu ytterligare sju dagar och lät så duvan än en gång flyga ut ur arken.
11 Och duvan kom till honom mot aftonen, och se, då hade hon ett friskt olivlöv i sin näbb. Då förstod Noa att vattnet hade sjunkit undan från jorden.
12 Men han väntade ännu ytterligare sju dagar och lät så duvan åter flyga ut; då kom hon icke mer tillbaka till honom.
13 I det sexhundraförsta året, i första månaden, på första dagen i månaden, hade vattnet sinat bort ifrån jorden. Då tog Noa av taket på arken och såg nu att marken var fri ifrån vatten.
14 Och i andra månaden, på tjugusjunde dagen i månaden, var jorden alldeles torr.
15 Då talade Gud till Noa och sade:
16 »Gå ut ur arken med din hustru och dina söner och dina söners hustrur.
17 Alla djur som du har hos dig, vad slags kött det vara må, både fåglar och fyrfotadjur och alla kräldjur som röra sig på jorden, skall du låta gå ut med dig, för att de må växa till på jorden och vara fruktsamma och föröka sig på jorden.»
18 Så gick då Noa ut med sina söner och sin hustru och sina söners hustrur.
19 Och alla fyrfotadjur, alla kräldjur och alla fåglar, alla slags djur som röra sig på jorden, gingo ut ur arken, efter sina släkten.
20 Och Noa byggde ett altare åt HERREN och tog av alla rena fyrfotadjur och av alla rena fåglar och offrade brännoffer på altaret.
21 När HERREN kände den välbehagliga lukten, sade han vid sig själv: »Jag skall härefter icke mer förbanna marken för människans skull, eftersom ju människans hjärtas uppsåt är ont allt ifrån ungdomen. Och jag skall härefter icke mer dräpa allt levande, såsom jag nu har gjort.
22 Så länge jorden består, skola härefter sådd och skörd, köld och värme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphöra.»
Kapitel: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50
Jesus, jag tar nu emot dig och bekänner att du är Herren. Jag tror att Gud har uppväckt dig från de döda. Tack att jag nu är frälst och har fått evigt liv. Amen.
Idag är det tisdagen den 16 juni 2026, vecka 25 och klockan är 21:06. Axel och Axelina har namnsdag.
Hebreerbrevet 11:1 - Tro är full visshet om det som man hoppas, en övertygelse om det man inte ser.
På trädet känner man igen en dålig dålig frukt och god frukt
2026-06-16 18:09
I ditt ord står att du ska ge läkedom åt de förtvivlade och hela deras sår. I ditt namn ber jag om.det åt mig o min son
Lars-Göran Marklund - 14/06-26 09:33
En människa ska göra den Goda viljan och följa den väg som (Jesus) undervisade om. Det står i Bibeln. Att få hopp från Herren och bekännas sina synder är frälsning väg. Man behåller tron genom att Ändra livet med riktningen mot Himlen. Den goda (herden)(Jesus) vet vad man är och gör så att man väljer rätt.
Skrevs i Frälsningens väg
Gud är en, tre personer: Fadern, Sonen och Anden – Jesus är Sonen, sann Gud och sann människa.
Tomas svarade honom: "Min Herre och min Gud!" (Joh 20:28)
Det finns inget dike så djupt att Guds kärlek inte är djupare.
- Corrie ten Boom (1892–1983)