Så bad jag om väckelse
Under min vistelse i staden bad jag ivrigt för för människors frälsning.
Sven Thomsson - 2019-11-23 20:02
Den här artikeln är ett läsarmejl vars åsikter är skribentens egna.
Bild: Tidningens namn avslöjas i artikeln.
Under en tid av några veckor upplevde jag att Herren lade en djup nöd på mitt hjärta för människors frälsning. Den nöden drev mig in i allvarlig bön för folket i stan.
Bön är nyckeln till väckelse
Under mitt liv som kristen har jag mer och mer förstått att bön är nyckeln till väckelse. Jag har läst om väckelser i Sydkorea, Kina och Afrika. Väckelser som har uppkommit genom Guds folks brinnande böner.
Dessa exempel har fått mig att förstå, att Jesus är Densamme också i Sverige, och att han är mäktig att ge väckelse som svar på på bön också i vårt land.
För några år sedan bodde jag i en stad i Västmanland, där jag också hade mitt förvärvsarbete. Jag tillhörde Pingstförsamlingen där och tjänade Herren med de gåvor han gett mig. Där fanns goda möjligheter att hjälpa till i verksamheten med sång, musik och vittnesbörd.
Församlingen var livaktig och hade en omfattande verksamhet både i kyrkan och på torgen i stan. Församlingen hade en sånggrupp som kallades ”Sångarbröderna”, där jag medverkade som gitarrist. Vi brukade företa sångarresor till andra församlingar och platser inom länet.
Bönens Ande
Herren gav mig nåden att bli fylld av bönens Ande, så jag kände stor nöd för böneämnena. När man har bönens Ande går det förunderligt lätt att be. När jag bad upplevde jag som att jag andades ut orden.
En dag, då posten hade kommit gick jag till dörren för att se vad brevbäraren hade lagt i mitt brevinkast. Det var en del reklamblad, men också något brev. Jag satte mig för att titta närmare på posten, men då kom bönens Ande så mäktigt över mig, så jag måste gå in i sovrummet och böja knä i bön. Jag upplevde Herrens mäktiga närvaro och jag understöddes i bönen av bönens Ande.
Under min vistelse i staden bad jag ivrigt för för människors frälsning. Staden var inte så stor, kanske omkring 40000 invånare. Under en tid av några veckor upplevde jag att Herren lade en djup nöd på mitt hjärta för människors frälsning. Den nöden drev mig in i allvarlig bön för folket i stan.
Under de här veckorna var min nöd så stor, att jag grät och våndades för människors frälsning. Jag upplevde som att jag fick riktig ”födelsevånda.” Jag vet inte om det kan jämföras riktigt med en kvinnas födelsevånda när hon föder barn, men något i den vägen. Jag kände att något skulle födas fram.
Min nöd var stor
Jag minns, att min nöd var så stor, att jag låg raklång på golvet och vred mig i födslovånda under det att jag grät som ett barn. Kampen var hård och djävulen stod emot.
Något senare var jag av en händelse tvungen att lämna Västmanland och flytta till annan ort. Så jag fick inte se resultatet av min bönekamp medan jag var kvar. Men jag hade kontakt med vänner i församlingen, som berättade att en liten tid efter att jag flyttat blev det väckelse, så att församlingen fick ha två stora dopförrättningar.
Jag blev givetvis glad och tacksam till Herren då jag fick veta vad han hade gjort som svar på bön. Jag fick verkligen erfara, att det lönar sig att offra sig i bönekampen för människors frälsning.
Sven Thomsson - 2019-11-23 20:02