Från Oönskad Barndom till Mötet med Jesus
Genom mobbning, osäkerhet och en känsla av att inte höra hemma, fann jag en väg till frälsning och kärlek som förändrade mitt liv för alltid.
Christer Åberg.
I denna personliga berättelse delar jag med mig av min resa från en oönskad barndom i Stockholm till en djup och transformativ tro på Jesus. Genom mobbning, osäkerhet och en känsla av att inte höra hemma, fann jag en väg till frälsning och kärlek som förändrade mitt liv för alltid. Denna berättelse handlar om att upptäcka sin identitet, att vara behövd och att uppleva Guds ofattbara nåd.
Jag föddes i Stockholm. Du trodde inte att jag var en stockholmare, va? Nej, det trodde inte jag heller. Jag har sagt till så många människor att jag är infödd smålänning, och jag har sagt det i åratal. Men så kom jag på att det inte var sant; jag är faktiskt född i Stockholm. Jag är uppvuxen utanför Ljungby.
När jag föddes var jag inte önskad. Jag lämnades bort när jag var fyra månader gammal till ett barnhem, förmodar jag. Jag kom till en fosterfamilj när jag var 15 månader gammal, och där kände jag mig också oönskad. Jag kunde höra min fosterfar säga när jag var ganska liten: "Hem till Stockholm, din snorvalp!" Det var väldigt konstigt.
Pingstkyrkan
Jag växte upp i en fosterfamilj, och i skolan var det mycket mobbning. Det var slagsmål varje dag, i princip, och det följde med mig in i vuxen ålder. Men en vän till mig tog med mig till Pingstkyrkan i Ljungby. Han hade blivit frälst på ett tältmöte och hade pratat mycket med mig om att jag skulle följa med. Vid ett tillfälle sa jag till honom: "Jag ska följa med, så sluta tjata."
Jag följde med på ett förmiddagsmöte, och det var mycket folk där. De hälsade en ungdomspastor välkommen. Jag var med under hela mötet och lyssnade på predikan, men jag fattade precis ingenting och kom inte ihåg vad som sades.
Nästa söndag tog min vän med mig igen till Pingstkyrkan, och jag var med under hela mötet där ungdomspastorn predikade. Jag kom fortfarande inte ihåg vad han sa och fattade ingenting av det som sades. När mötet var slut gick jag ut ur kyrkan och ställde mig på parkeringen och väntade på min kompis Thomas som skulle komma till mig.
Frälsningen
När han var på väg ut från kyrkan, så stötte han på en missionär från Afghanistan, Ellen, i dörröppningen. Hon hade bett med honom till frälsning under tältmötet. Min vän sa till henne:
"Jag har inte tid. Jag har en kompis med mig, och jag tror att han behöver bli frälst."
Då sa hon:
"Men han står ju där ute på parkeringen. Ta in honom här igen."
Så han tog in mig igen i lokalen, där en person frågade mig:
"Vill du bli frälst?"
Jag hade ingen aning om vad det var. Det var första gången jag fick den frågan, och faktiskt var det också sista gången. Jag visste inte vad det innebar, men jag förstod att det hade något att göra med Jesus, så jag svarade:
"Ja."
Pastorn, som hette Clas Frank, trodde att jag drev med dem, för han tänkte att det inte kunde vara så lätt att få folk frälsta. Men allt var klart; Gud hade förberett allt. När jag sa ja, var allting förberett, och där tog jag emot Jesus. Jesus kom in i mitt liv, och utan att överdriva, blev hela mitt liv förvandlat.
Önskad och behövd
Jag insåg att jag inte var till av en olyckshändelse. Jag var inte här av en slump. Han som hade skapat allt det stora och mäktiga, jorden, solen, månen och stjärnorna, älskade mig och såg mig. Jag var inte oönskad; jag var önskad. Och jag var behövd!
Jesus kom in i mitt liv, och jag har aldrig ångrat mig. Den dagen jag tog emot honom, och tro det eller ej, men det är faktiskt sant: Det är 40 år sedan. Jag var 20 år gammal, och Jesus har varit med mig sedan dess, även om det har funnits motgångar och tuffa stunder. Men glädje och svårigheter har alltid varit med mig, och Jesus har varit där hela tiden.
2024-09-13 06:57