Delningen

    Då Salomo var död kom hela Israel tillsammans för att göra hans son Rehabeam till kung. Folket sa till Rehabeam: ”Din far gjorde vårt ok tungt. Lätta nu vår arbetsbörda, det tunga ok din far lade på oss, så skall vi tjäna dig.” (1 Kung 12:4). Men Rehabeam svarade: ”Om min far gjorde ert ok tungt skall jag göra det ännu tyngre, och om min far pryglade er med spö skall jag prygla er med skorpiongissel.” (1 Kung 12:14).

    Då nu Israels folk förstod att Rehabeam inte ville lyssna på dem, svarade de: ”Vad har vi för del i David? Vi har inget gemensamt med Jishajs son. Vänd hem, israeliter! Sköt ditt eget rike, David!” (1 Kung 12:16).

Resultatet blev att riket delades. De tio nordliga stammarna drog hem och bildade Nordriket – Israel. Rehabeam blev bara kung över de tv stammarna i syd, Juda och Benjamin, och det blev Sydriket-Juda.

NORDRIKET – ISRAEL
A. Den första tiden

    Den förste kungen i Israel blev Jerobeam. Han hade tidigare varit tjänare hos Salomo, men man misstänkte att han var förrädare flydde han till Egypten.

    Jerobeam gjorde Sikem till huvudstad i Israel. För att hindra folket att åka ned till Jerusalem för att offra, inrättade han två nya helgedomar i Israel. Dan i norr och Betel i söder. På bägge platserna ställde han upp en guldkalv och sa: ”Nu får det vara slut med era färder till Jerusalem. Se din Gud, Israel, som har fört dig ut ur Egypten.” (1 Kung 12:28).

àLäs 1 Kung 12:25-31

B. Omris dynasti

    Under Omris dynasti flyttades huvudstaden till Samarien. Omris son, Akab, gifte sig med en utländsk prinssessa, Isobel, som dyrkade Baal. Ett Baalstempel byggdes i Samarien och Herrens profeter avrättades.

    Vid denna tidpunkt träder profeten Elia fram och utmanar kung Akab och hela folket: ”Hur länge skall ni halta till bägge sidor? Är Herren Gud, så håll er till honom; och om Baal är Gud, håll er till honom” (1 Kung 18:20)

àLäs den spännande duellen på Karmel i 1 Kung 18:17-46

C. Jehus dynasti

    Under Jehus dynasti rensas landet från Baalsdyrkan och från Akabs släkt. Israel upplever nu höjdpunkten i sin historia. Både politiskt, materiellt och militärt. Men tillsammans med välståndet kom också en ytlig gudsrelation. Profeterna Amos och Hosea talar till denna tid.

àLäs Amos 5:21-24 och Hos 6:6

D. Israels sista tid

    År 722 föll Samarien för Assyrierna. En del av folket blev bortförda och Israels koloniserades av andra folkslag. Resultatet av detta blev att israeliterna blandades med andra folkslag. Detta är också bakgrunden till samariterna vi möter i Nya Testamentet. En blandad folkgrupp. Hatad av judarna.

àLäs 2 Kung 17:1-8 samt vers 24

SYDRIKET-JUDA

    Judas kungar kom alla från Davids hu och Juda överlevde som nation ungefär 130 år längre än Israel.

    Samtidig med Akab i Israel var Josafat kung i Juda. Han befäste städerna, rensade bort avgudarna och sörjde för lag och rätt. Han uppmanade folket att hålla sig till Herren: ”Ge akt på vad ni gör, ty det är inte på människors vägnar ni dömer utan på Herrens, och han är med er när ni dömer. 7Låt fruktan för Herren vägleda er. Ge noga akt på vad ni gör, ty hos Herren, vår Gud, finns ingenting orätt, han är aldrig partisk, han kan inte mutas.” (2 Krön 19:7)

    Genom att ha ett nära förhållande till Gud kunde Josafat också stå emot övermäktiga fiender.

àLäs 2 Krön 20:1-30 om Josafats seger och om Guds makt vid lovsång

    Men Juda hade också långa perioder med avfall då folket vände sig bort från Herren.

    I Judas historia finner vi framför allt två stora perioder av religiös förnyelse och rening från avgudarna. Den första var under kung Hiskia. Profeterna Mika och Jesaja spelade en stor roll i förnyelsen. Templet reparerades och återöppnat och Hiskia avskaffade avgudadyrkan.

    Då den assyriske kungen Sanherib omringar Jerusalem och hotar invånarna, träder Jesaja fram och förmedlar Herrens ord till folket och ger dem nytt mod.

àLäs 2 Kung 18:28-35 och 2 Kung 19:5-7)

    Herren räddade också Jerusalem för assyrierna och israeliterna ger uttryck för sin lättnad och tacksamhet i Psalm 46, som är skriven under denna tid: ”Gud är vår tillflykt och vår styrka, en hjälp i nöden, som aldrig svikit.”

àLäs Psalm 46

    Efter Hiskia kom en 50-årsperiod med avfällighet och religiös synkretism (blandning av flera religioner), astrologi, spiritism, barnoffer med mer.

    Den andra förnyelseperioden kom under kung Josia, ”Det hade aldrig före honom funnits en sådan kung som han, ingen som så höll sig till Herren av hela sitt hjärta, med hela sin själ och med all sin kraft och helt rättade sig efter Moses lag. Och inte heller efter honom kom en kung som han.” (2 Kung 23:25). Under restaureringen av Templet fann han Lagboken. Josia förnyade också pakten med Gud.

    Men förnyelsen varade inte så länge. Efter Josia blev det på nytt en tid av avfällighet. Jeremia profeterade över kungens och folkets synd och han profeterar också om Jerusalems kommande fall. År 586 faller Jerusalem för kungen i Babylon och i Klagovisorna uttrycker Jeremia sin sorg över det Jerusalem som har fallit.

àLäs Klag 1:1-4

TILL EFTERTANKE

    Under perioderna av avfällighet i Israels och Juda historia var det inte så att man slutade att tro på Herren, utan man trodde på Herren och på andra gudar samtidigt. Det är därför profeten Elia säger: ”Hur länge ska ni halta till bägge sidor?”

    Läs några av berättelserna som det hänvisas till i detta kapitel.

-Anser du att profeternas budskap har något att säga in i vår tid?

-I vilka sammanhang?