Israels fyra tempel i Jerusalem fram till evigheten

jesus-kommer-snart.blogspot.com • 2024-12-27 23:58:00

Templet i Israel har alltid haft en avgörande betydelse för det judiska folket. Det är ett profetiskt tecken i sig själv, men också något som talar om Guds direkta handlande med Israel, Guds egendomsfolk. Templet är inte bara byggnad; det representerar Guds närvaro, israels nationella identitet, försoning och löften från Gud. De står som milstolpar i Israels historia och är en ständig påminnelse om relationen mellan Gud och hans folk.  

Vi har sett Israel bli en nation igen, efter nästan 2000 år i diasporan. Vi har sett Jerusalem bli Israels huvudstad, och vi ser kolossala förberedelser till det kommande och tredje templet, något som pekar på, att vi är mycket längre i tiden än vi själva tror. Här följer en genomgång av de fyra templen i Israel historia och profetiska tidslinje allt från tabernaklet och fram till evigheten. Vi tittar på de två första templen, det kommande tredje templet under vedermödan och det messianska templet i tusenårsriket. 

Tabernaklet/Uppenbarelsetältet 

2 Mos 25:8 - De ska göra en helgedom åt mig, så att jag kan bo mitt ibland dem. 

Innan det första templet byggdes förvarades förbundsarken i ett tält som kallades uppenbarelsetältet eller tabernaklet.  

Det var på Sinaiberget som Herren gav Moses instruktioner om att bygga tabernaklet. Det hade gått cirka 2 400 år sedan Herren senast varit nära människan i Edens lustgård, och nu uttryckte Herren en önska om att bo och vara nära sitt folk. Byggandet av tabernaklet tog mindre än ett år, och det stod klart den första dagen i det andra året efter uttåget (2 Mosebok 40:17). Tältet fungerade som en flyttbar helgedom för israeliterna under deras vandring i öknen och även under deras tid i Kanaans land, fram till byggandet av Salomos tempel. Det skulle vara platsen där Herren talade och var bland sitt folk. Förbundsarken, som symboliser Guds närvaro, förvarades i det allra heligaste rummet, avskilt från resten av helgedomen med ett förhänge. Arken var täckt av ett lock som kallades "nådastolen" (eller "försoningsstället") och omgavs av två keruber som sträckte ut sina vingar över den. 

När israeliterna intog Kanaans land fortsatte förbundsarken att förvaras i olika tält och på olika platser. Det var sedan kung David som förde arken till Jerusalem och placerade den i ett nytt tält som han hade rest åt den (2 Samuelsboken 6:12–17, 1 Krönikeboken 15:1). Där förblev arken tills dess att Salomo byggde det första templet. 

Det första templet – Salomons tempel 

2 Sam 7:2 - Här bor jag i ett hus av cederträ, medan Guds ark bor i ett tält. 

Det första templet, även kallat Salomos tempel, byggdes av kung Salomo omkring år 957 f.Kr. (1 Kungaboken 6–8). Templet förstördes senare av babylonierna under kung Nebukadnessar år 586 f.Kr. (2 Kungaboken 25:8–9). 

Gud gav inte någon direkt befallning till David att bygga ett tempel, men han tillät planen att påbörjas och gav instruktioner genom profeten Natan. Det var David som uttryckte en önskan att bygga ett hus åt Herren, eftersom han själv bodde i ett palats av cederträ medan Guds ark fanns i ett tält. Genom profeten Natan påminde Herren David om att han aldrig tidigare begärt ett hus av något slag (2 Samuelsboken 7:7). 

Herren förklarade också för David att hans många krig och utgjutna blod gjorde att han inte skulle få bygga templet (1 Krönikeboken 22:8). I stället skulle Davids son, Salomo, bli den som fullbordade detta bygge (2 Samuelsboken 7:12–13). Salomo skulle vara en man av fred och vila: 

”Han ska bygga ett hus åt mitt namn, och han ska vara min son, och jag ska vara hans far.” (1 Krönikeboken 22:10). 

Salomos tempel var inte bara en plats för tillbedjan utan också en symbol för Guds närvaro bland sitt folk. Det var en helig plats där Gud förväntade att Israel skulle söka honom i bön och offer. 

Byggandet  

Templet låg på berget Moria (samma plats som Tempelberget) i Jerusalem, samma plats där Abraham skulle offra Isak (2 Krön 3:1). Det var kung David som köpte platsen av jebusiten Arauna och byggde ett altare på den plats, där Salomo senare skulle bygga templet.  

Templet tog sju år att bygga (1 Kung 6:38) och var cirka 30 meter långt, 10 meter brett och 15 meter högt. Det byggdes av huggen sten och täcktes med cederträ och guld (1 Kung 6:2–22). Byggnaden bestod av en förgård, Det Heliga (där lampställen, bordet för skådebröden och rökelsealtaret fanns) och Det Allra Heligaste, som innehöll förbundsarken. 

Efter byggandet samlade Salomo Israels ledare för att inviga templet (1 Kung 8; 2 Krön 5–7). Förbundsarken fördes in i Det Allra Heligaste och placerades under keruberna (1 Kung 8:6–7). Salomo bad en lång och ödmjuk bön, där han bad Gud att höra sitt folks böner när de vände sig mot templet (1 Kung 8:22–53). Vid invigningen fylldes templet av en molnslöja som symboliserade Herrens härlighet (1 Kung 8:10–11). 

Det första templet förstördes 371 år efter färdigställandet, år 586 f.Kr., av babylonierna under kung Nebukadnessar (2 Kung 25:8–17). Förstörelsen var en konsekvens av Israels avfall från Gud, vilket profeter som Jeremia och Hesekiel hade varnat för. 

Det andra templet – Josua och Serubbabels tempel 

Efter 70 års fångenskap i Babylon återvände judarna till Juda och Jerusalem för att återuppbygga templet (Esra 1:1–4). Genom Serrubabel och översteprästen Josua stod det andra templet klart för invigning år 516 f.Kr. Det var det här templet som fungerade under Jesu tid och som sedan förstördes av romarna år 70 e.Kr. under general Titus vid Jerusalems förstörelse. Templets förstörelse var något som Jesus hade profeterat och förutsagt (Matt 24:1–2). 

Serrubabel och Josua (Yeshuha) översteprästen 

Serrubabel var en jude från den kungliga ätten, son till Shealtiel och en ättling till kung David. Han ledde de första grupperna av judar som återvände till Jerusalem från Babylon och var en central figur i återuppbyggnaden av templet. Serrubabel beskrivs som en "guvernör" över Juda i denna tid. Josua, också känd som Jehoshua, var den högste prästen under den här perioden, och står samtidigt som en förebild på Kristus i hans roll som överstepräst.  

När templet var färdigt under Serrubabel och Josua, var det mycket enklare än Salomos tempel, men det förblev det andliga och nationella hjärtat för judarna. Senare, under den romerska perioden, genomgick templet en stor ombyggnad under kung Herodes den store, som påbörjade en massiv utvidgning av templet omkring 20 f.Kr. 

Under byggnadet av det andra templet var det två profeter, Haggai och Sakarja, som verkade och talade till folket.  

Profeten Sakarja  

Sakarja 1:1-6 - Här är Herrens ord till Serubbabel. Varken genom styrka eller makt, utan genom min Ande, säger Herren Sebaot. 

Det var särskilt profeten Sakarja, som förmedlade profetior från Herren som talade om Guds återlösande plan för Israel, och om den framtida Messias som skulle komma och upprätta Guds rike. Han uppmanade folket att omvända sig från sina synder och gav dem samtidigt hopp om en framtid där templet var återuppbyggt och israels barn levde i harmoni med Gud. I en vision ser Sakarja en ljusstake med sju lampor som symboliserar Guds ande. Han får veta att templet inte kommer att byggas genom människors styrka utan genom Guds Ande 

Josua (Yeshuha) översteprästen 

Sakarja 6:12-13: Och du ska säga till honom: ”Så säger Herren Sebaot: Se, en man vars namn är Telningen. Under honom ska det gro, och han ska bygga Herrens tempel. Ja, han ska bygga Herrens tempel, ska vinna härlighet och sitta på sin tron och regera. En präst ska han vara på sin tron, och frid ska råda mellan båda. 

En av de mest betydelsefulla profetiorna i Sakarja är om den "utvalde" tjänaren som kommer att vara både präst och kung, en förebild för Messias. Detta är en framtida profetia om Jesus, som skulle uppfylla dessa två roller, som också är ett löfte om en framtida upprättelse för templet och Israel. 

Herodes påbörjade restaureringen av det andra templet, ett arbete som fortsatte ända fram till år 66 e.Kr., strax innan det stora judiska upproret mot romarna. Upproret ledde till att romarna slog hårt tillbaka mot det judiska folket och jämnade både templet och Jerusalem med marken år 70 e.Kr.   

Det tredje templet – Framtida återuppbyggnad 

Daniels bok 9:27 – "Och han skall stadfästa ett förbund med de många under en vecka, och i mitten av veckan skall han avskaffa slaktoffer och matoffer. Och på styggelsens vinge skall förödaren komma, intill dess att förstöring och ett fast beslutat straff utgjuts över förödaren." 

Matteusevangeliet 24:15 – "När ni då ser ‘förödelsens styggelse’, som profeten Daniel talar om, stå på helig plats – den som läser detta bör noga lägga märke till det – då måste de som är i Judeen fly bort till bergen." 

2 Thessalonikerbrevet 2:3–4 – "Låt ingen bedra er på något sätt. Ty först måste avfallet komma och laglöshetens människa, fördärvets son, öppet träda fram, motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt, så att han sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud." 

Bibeln nämner inte direkt ett "tredje tempel" i vedermödan, men många tolkningar och profetior antyder att ett tempel kommer att spela en viktig roll under den sista årsveckan. Vi ser det bland annat i den viktiga profetian från Daniels bok, som nämner den sista årsveckan i samband med att Antikrist avskaffar slakt- och matoffer. För att detta ska kunna ske krävs ett tempel. Jesus nämner också denna förödelsens styggelse i sin förkunnelse. Men det är inte bara GT och Jesu förkunnelse som nämner ett tempel; vi ser det även i både Uppenbarelseboken och i Paulus förkunnelse. 

Paulus talar här om Antikrist, som en dag kommer att sätta sig i Guds tempel och göra sig själv till gud. Detta händer 3,5 år in i vedermödan, i samband med att Antikrist invaderar Jerusalem och dödar de två profeterna och Guds vittnen. 

Templets förstörelse 

Uppenbarelseboken 16:18–19 – "Det kom blixtar och dån och åska, och en stor jordbävning kom, så stor att något liknande inte har inträffat sedan människor kom på jorden. Den stora staden rämnade i tre delar, och folkens städers störtade samman. Gud kom ihåg det stora Babylon och räckte det bägaren med sin stränga vredes vin." 

Sakarias 14:4–5 – "På den dagen skall han stå med sina fötter på Oljeberget, mitt emot Jerusalem, österut. Och Oljeberget skall rämna mitt itu från öster till väster och bli till en mycket stor dal. Halva berget viker undan mot norr och halva mot söder." 

Jerusalem nämns ofta som den "stora staden", som i samband med den sjunde och sista vredesskålen kommer att drabbas av en jordbävning så kraftig att staden rämnar i tre delar. Eftersom Messias kommer att bygga ett nytt tempel i tusenårsriket (det fjärde templet), kan vi anta att det nuvarande templet kommer att förstöras under vedermödans tid. Det kan också vara samma jordbävning som sker vid Jesu återkomst till Israel, vilket beskrivs i Sakarias kapitel 14. Det tredje templet har alltså en viktig funktion, men det kommer troligen att vara i funktion under en mycket kort period, högst 7 år. 

Det tredje templet och de två vittnena 

Uppenbarelseboken 11:1–2 – "Och en mätstång som liknade en stav gavs åt mig med orden: ‘Stig upp och mät Guds tempel och altaret och dem som tillber där inne. Men den yttre förgården till templet skall du lämna därhän och inte mäta den, för den har lämnats åt hedningarna. De skall trampa ner den heliga staden i fyrtiotvå månader.’" 

Under byggandet av det andra templet var det profeterna Haggai och Sakarja som uppmuntrade och stärkte folket att fortsätta bygget trots motstånd. Här kan man tänka sig att de två vittnena, som jag personligen tror är Enok och Elia, på samma sätt kommer att uppmuntra till byggandet av det tredje templet i Jerusalem. Dessa två profeter nämns i Uppenbarelseboken kapitel 11 i samband med att templet mäts. 

Aposteln Johannes ombeds att mäta Guds tempel, altaret och dem som tillber där. Den yttre förgården ska lämnas utanför mätningen eftersom den har getts till hedningarna, som ska trampa ner den heliga staden i 42 månader (3,5 år). 

När templet mäts så kan det både vara ett fysisk mätning men också något som pekar på att Gud äger, skyddar och hävdar sina rättigheter över det som mäts. Det vill säga att Gud ser på dem som är sanna tillbedjare i templet och visar att de är under hans beskydd och kontroll. Den yttre förgården lämnas utanför mätningen. Den yttre förgården tillhörde, enligt tempelordningen, hedningarna och inte judar. Den betyder att den yttre förgården representerar en plats som har överlämnats till världens makter och inte står under Guds beskydd på samma sätt. Att hedningarna trampar ner staden i 42 månader (3,5 år) är en direkt referens till Antikrists styre under vedermödans andra halva. Jesus nämner detta i Lukasevangeliet 21:24: Jerusalem skall trampas ner av hedningar, tills hedningarnas tider är fullbordade 

Vi förväntar ett tredje tempel som kommer att spela en viktig roll under vedermödan. De två vittnena, tros hjälpa till med bygget av templet tills dess att Antikrist dödar dem och sätter sig i templet och göra sig själv till gud. Templet kommer troligen att förstöras i samband med Jesu återkomst som beskrivs i Uppenbarelseboken och Sakarias. Efter detta kommer ett nytt tempel att byggas i tusenårsriket, där Herren själv kommer att leda bygget.  

Förberedelser till det tredje templet 

Jämte Guds ord ser vi otroliga förberedelser inför det tredje templet. Några av de milstolpar vi har upplevt i samband med dessa förberedelser är: 

År 1990 – Den första hörnstenen för det tredje templet 

År 1990 påbörjades förberedelserna för det tredje templet på allvar. Tanken om ett tredje tempel i Jerusalem är fortfarande en viktig fråga för judarna. Först landet, sedan Jerusalem, och sedan det tredje templet. Den första hörnstenen för det kommande templet valdes och presenterades. 

År 1997 – Identifiering av ”Kohen” – Arons efterkommande 

Genom genetiska tester lyckades man identifiera en "Kohen", en manlig ättling i rakt nedstigande led från Aron, storebror till Moses. Aron och hans ättlingar har en prästlig tjänst och är en viktig del i det kommande templet. Deras uppgift är att leda gudstjänster, recitera Toran och offra djur utanför templet. 

År 1999 – Den sjuarmade ljusstaken byggs om 

Menoran, den sjuarmade ljusstaken, byggdes om i den gamla stadsdelen i Jerusalem för att vara redo att placeras i det tredje templet. Menoran symboliserar den brinnande törnbusken där Herren uppenbarade sig för Moses på berget. Den är gjord av solitt guld och har lampor av olivolja som ska lysa upp det heliga varje dag. 

År 2004 – Sanhedrin återuppstår 

Sanhedrin, det judiska högsta rådet från Jesu tid, försökte återupprättas i Israel. Sanhedrin var en nationell rabbinsk domstol för judisk lag och består av 70 rabbiner. Organisationen hävdar att den får stöd från hela det religiösa judiska samhället i Israel. 

År 2005 – Palmfrö från Jesu tid gror 

Israeliska forskare lyckades få ett 2000 år gammalt palmfrö att gro. "Metusalem-trädet" växer snabbt, och nu finns flera sådana palmer i Israel. 

År 2008 – Produktion och presentation av prästernas dräkter 

Översteprästernas kläder, som mantel, turban och andra plagg, färdigställdes och presenterades. Samtidigt påbörjades produktionen av de linneplagg som behövs för aronitiska präster. Totalt har cirka 120 plagg producerats för att användas i det tredje templet. 

År 2014 – Tempel-institutet påbörjar ritningar för det tredje templet 

Tempel-institutet, med fokus på det tredje templet, finansierade projektet och året därpå färdigställdes ritningarna för templet. 

År 2016 – Den första översteprästen hittas sedan år 70 e.Kr. 

Baruch Kahane utnämndes till Israels förste överstepräst sedan Jerusalems förstörelse år 70 e.Kr. Detta var ett stort steg mot uppförandet av ett tredje tempel. Sanhedrin valde Baruch som den nästa "Kohen Gadol" (överstepräst). Israel hade inte haft någon överstepräst sedan Phannias ben Samuel. Samma år återvände "Jakobs får", den antika fårfamiljen från Israel, till sitt gamla hemland, och Tempel-institutet öppnade en skola för den tredje tempeltjänsten. 

År 2017 – Den röda kvigan hittas 

En röd kviga presenterades som en viktig förutsättning för offertjänsten och reningsproceduren i det kommande templet. Reglerna för den röda kvigan är komplexa, och en liten felaktighet kan göra den oanvändbar. Under cirka 1000 år vid det första och andra templet fanns endast nio kvigor som kunde användas. Enligt traditionen kommer den tionde kvigan, som nu har hittats, att användas av Messias själv. 

År 2018 – 70 nationer inbjuds till invigning av altaret till det tredje templet 

Sanhedrin inbjöd 70 nationer att delta i invigningen av altaret för det tredje templet. Altaret består för närvarande av lösa stenblock, lämpliga för transport. Stenarna är gjorda av luftbetong och är kvadratiska, 3 meter på varje sida och 1,5 meter höga. Den judiska prästen, som kallas "Kohanim" och härstammar från Arons släkt, ledde ceremonin. 

Det fjärde templet - I den messianska tidsåldern 

Sakarja 6:12-13 - Och du ska säga till honom: ”Så säger Herren Sebaot: Se, en man vars namn är Telningen. Under honom ska det gro, och han ska bygga Herrens tempel. Ja, han ska bygga Herrens tempel, han ska vinna härlighet och sitta på sin tron och regera. En präst ska han vara på sin tron, och frid ska råda mellan båda.  

Efter det att världen har genomgått ett oerhört lidande genom Herrens domslut, och jorden har skakats på ett sätt som aldrig tidigare upplevts, kommer Herren att återvända till Israel för att upprätta skapelsen och sätta sin tron i Jerusalem. Under tusen år kommer Herren att sitta på sin tron i Jerusalem och regera med makt och härlighet över hela skapelsen. 

Det fjärde och sista templet kommer då att vara i funktion. Templet beskrivs i detalj i Hesekiel kapitel 40–48, och profeten Sakarja förkunnar att det är Herren själv som kommer att leda arbetet med att uppföra detta sista tempel innan evigheten tar sin början. 

Offertjänsten kommer att återinföras, men denna gång som en symbolisk handling för Jesu försoning. Detta tempel skiljer sig från de tidigare templen, både i struktur och syfte. Det är långt större än något av de föregående templen och har tydligt angivna mått och regler.  

Hesekiels vision  

Hesekiel får en vision av templet den 10:e dagen i den 14:e månaden under det 25:e året av deras fångenskap i Babylon (cirka 573 f.Kr.). Visionen inleds med att Hesekiel ser en man som har ett måttband och en mätningsstav, och som leder honom genom olika delar av templet. Hesekiel får en detaljerade instruktioner om hur templet ska byggas och användas. 

Templets storlek 

Om man tolkar templets mått bokstavligt, kommer det att vara enormt stort. Här är några av de mått som Hesekiel får, omräknade till meter: 

Tempelbyggnaden: 

• Tempelsalens längd: 40 alnar → 40 × 0,625 = 25 m 

• Tempelsalens bredd: 20 alnar → 20 × 0,625 = 12,5 m 

• Det allra heligaste: 20 × 20 alnar → 12,5 × 12,5 m 

• Väggens tjocklek: 6 alnar → 3,75 m 

• Sidokamrarnas bredd: 4 alnar → 2,5 m 

Hela tempelområdet: 

• Yttre mur runt hela området: 1 875 m × 1 875 m  

• Själva tempelbyggnaden: 52,5 m × 26,25 m  

Det betyder att hela tempelområdet kommer att vara cirka 3,5 km2 stort och själva tempelbyggnaden 1,3 km2 stort. 

Ett förnyat land  

Hes 47:1 - Sedan förde han mig tillbaka till husets ingång, och där fick jag se vatten rinna fram under husets tröskel på östra sidan, för husets framsida låg mot öster, och vattnet flöt ner under husets södra sida, söder om altaret  

En flod strömmar ut från templet och ger liv åt landet. Den flyter österut och växer sig större ju längre den rinner. Floden har en renande kraft och förvandlar det som tidigare varit dött eller förlorat till något levande och friskt. Den symboliserar Guds helgelse och återupprättelse, ett tydligt tecken på den livgivande kraft som Gud erbjuder sitt folk. 

Varje stam i Israel får en särskild landdel, eftersom landet delas upp i lika delar. De tolv stammarna, inklusive Efraim och Manasse (Josefs söner), får var sitt tilldelat område. Detta är en påminnelse om Guds löfte till Abraham, Isak och Jakob att deras ättlingar skulle få ett land som arv. 

Guds härlighet fyller templet 

Hes 43:5 - Och Anden lyfte mig upp och förde mig in på den inre förgården, och se, Herrens härlighet uppfyllde templet. 

Hes 43:10-12 - Människoson, berätta för Israels hus om templet, och låt dem skämmas för sina synder. Låt dem mäta upp templet, och må det vara ett mönster för dem. Detta är lagen för templet: hela dess område på toppen av berget, där templet står, är det allra heligaste. 

Hesekiel får en syn av Guds härlighet som återvänder till templet. Detta är ett starkt tecken på Guds närvaro och helgelse av både templet och landet Israel. När Guds härlighet fyller templet, visar det att templet inte bara är en plats för ritualer, utan en plats där Gud själv bor. 

Guds härlighet beskrivs som ett strålande ljus och som ett mäktigt dån av stora vatten – en bild som symboliserar både Guds enorma makt och hans ofattbara storhet. Det är samma härlighet som tidigare hade lämnat templet när Israel hade syndat (Hesekiel 10). Nu återvänder Guds härlighet för att stanna i templet för alltid. Detta markerar en ny tid, där Guds närvaro inte är avlägsen, utan mitt ibland sitt folk. Hans närvaro blir en källa till liv, helighet och förnyelse.  

Det tempel som byggs under tusenårsriket enligt Hesekiels och Sakarjas profetior är det fjärde templet. Det fungerar som centrum för Messias styre och som en plats för tillbedjan på jorden. Från templet utgår Herrens lag  och rättvisa, och det blir en symbol för Guds närvaro och auktoritet över hela världen. Templet blir en plats för Guds rike, och här regerar Messias som en rättfärdig Konung, och folken samlas för att tillbe Gud och för att leva i enlighet med hans vilja.  

Det nya Jerusalem – en stad utan tempel 

Uppenbarelseboken 21:22 - Men något tempel såg jag inte i staden, ty Herren Gud, den Allsmäktige, och Lammet är dess tempel.  

Efter tusenårsriket och den sista domen (Uppenbarelseboken 20:7–15) kommer Gud att skapa en ny himmel och en ny jord. I Uppenbarelseboken 21 beskrivs det nya Jerusalem som en stad där inget tempel behövs. Gud bor mitt ibland sitt folk, och därför är ett fysiskt tempel inte längre nödvändigt. 

I det nya Jerusalem är Guds närvaro fullkomlig och evig. Herrens härlighet fyller hela staden, och ingen särskild byggnad behövs för att representera hans närvaro. Stadens centrum är Lammet, Jesus Kristus. Genom hans död och uppståndelse har vägen öppnats för alla att få en evig gemenskap med Gud. Därför är Lammet självt templet, och tillbedjan sker direkt inför Fadern och Sonen. Herren är hos sitt folk, och vi kommer att tillbe honom inför hans heliga ansikte. 

I de två första templen fanns en avskild plats, det allra heligaste, dit bara översteprästen fick gå en gång om året. Men i det nya Jerusalem är ingen plats avskild från Gud, och inga präster, offer eller heliga rum behövs längre. Herren är överallt och i alla. Det himmelska Jerusalem är en plats som är genomsyrat av Herrens närvaro och härlighet.  

Det nya Jerusalem är också en plats av ljus och liv. Där finns ingen natt och inget mörker, för Guds härlighet lyser upp staden (Uppenbarelseboken 21:23–25). Herrens närvaro är källan till allt liv, ljus och glädje, och där finns inte längre någon sorg, smärta eller död (Uppenbarelseboken 21:4). 

Läs originalartikeln