Varm välkomna att ta del av senaste PDF-boken här till vänster i fliken. I många år har jag läst och studerat Uppenbarelseboken, något som verkligen har välsignat och gett mig en större förståelse för ändetiden och det profetiska ordet. Det har samtidigt gett mig en önska att göra en systematisk genomgång av Uppenbarelseboken, där vi går igenom boken kapitel för kapitel, vers för vers. Jag har tidigare delat det första kapitlet, men nu har man möjlighet för att ta del av en samlat genomgång av kapitel 1-5.

Jag återkommer med flera kapitel längre fram. Men den första delen kan man ta del av här:

PDF - Uppenbarelseboken Kapitel 1-5.pdf - Google Drive 

Uppenbarelseboken är tredelad 

Man kan säga att Uppenbarelseboken är indelad i tre delar: 

Kapitel 1–5 är församlingens tid fram till uppryckandet, det vill säga den tid vi lever i nu. De 24 äldste är en bild på den uppryckta församlingen.

Kapitel 6–19 är en detaljerad beskrivning över vedermödans tid där Israel och de messianska judarna är i fokus. Herren handlar direkt med Israel igen, och Gud förlöser domslut över jorden och människan.

Kapitel 20–22 är den sista delen och innehåller både en beskrivning om tusenårsriket och evigheten. Så hela 14 av de i allt 22 kapitlen handlar om vedermödans tid. Den här delen handlar alltså om församlingenstid, fram till uppryckandet och början av vedermödans tid.  

Det här blir en genomgång av bland annat breven till de sju församlingar, som är uppdaterade och förnyade av de som jag tidigare har skrivit om, de 24 äldste som representerar den uppryckta församlingen, Herrens tron och de fyra varelserna. Här är ett utdrag från boken, där jag bland annat skriver om Herrens tron i kapitel 4: 

Blixtar, dån och åska 

Upp 4:5 – Och från tronen kom blixtar och dån och åska, och framför tronen brann sju facklor som är Guds sju andar. 

Det här påminner om berget Sinai när Gud uppenbarade sig för Mose. Vid  Guds tron finns inte bara härlighet utan också blixtar, dån och åska som ett uttryck för Guds makt och kommande dom. Vi ser också sju facklor som är Guds sju andar, som en symbol för den helige Ande i all sin fullhet. Ordet ”dån” i grundtexten kan också betyda ”röster”. Det kan innebära att det Johannes hör är det majestätiska ljudet av himmelska proklamationer. Universums Herre talar, och för det mänskliga örat kan det låta som åska, på samma sätt som folket trodde att det var åska när Fadern talade till Sonen 

(Joh 12:28–29). 

Ett hav av glas och fyra varelser 

Upp 4:6 – Framför tronen låg liksom ett hav av glas, som av kristall. Mitt för tronen och runt omkring den stod fyra varelser som hade fullt med ögon framtill och baktill. 

Framför Guds tron ligger något som liknas vid ett hav av glas. Det är en symbol för något orörligt och fast och står i kontrast till de kaotiska och ogudaktiga folkhaven på jorden (Jes 57:20). 

De fyra varelserna mitt för tronen 

Upp 4:6–8 – Mitt för tronen och runt omkring den stod fyra varelser som hade fullt med ögon framtill och baktill. Den första varelsen liknade ett lejon, den andra en ung tjur, den tredje hade ett ansikte som en människa och den fjärde liknade en flygande örn. Var och en av de fyra varelserna hade sex vingar och fullt med ögon runt om och på insidan. Dag och natt säger de utan uppehåll: "Helig, helig, helig är Herren Gud Allsmäktig, han som var och som är och som kommer." 

Det ord som den grekiska grundtexten använder för ”varelser” är ”zoa”, vilket betyder ”levande varelser”. De är täckta med ögon – det är en symbol för fullkomlig andlig vakenhet och klarsyn, och ingenting är dolt för dem. De fyra varelserna representerar Guds skapelse men också Herrens olika naturer: 

Lejonet: Symboliserar kunglig makt och auktoritet. Det pekar på Jesus som konungen (Matteus). Det symboliserar också alla vilda djur. 

Oxen: Symboliserar tjänande och offer. Det pekar på Jesus som den lidande tjänaren (Markus). Det symboliserar alla tama djur/boskapen. 

Människoansiktet: Symboliserar intelligens och medkänsla. Det pekar på Jesus som den fullkomliga människan (Lukas). Det representerar människan. 

Den flygande örnen: Symboliserar gudomlighet och ett himmelskt ursprung. Det pekar på Jesus som Guds Son (Johannes). Representerar fåglarna under himlen. 

Hela skapelsen är involverad i tillbedjan av Herren. Att de är placerade runt tronen visar att all skapelse har sitt centrum och syfte i Gud. Det enda som fattas är fiskarna i havet, men som vi läste är havet nu av glas, och i den nya skapelsen finns inget hav mer. Det kanske förklarar varför inte fisken är representerad här. 

Tillber utan uppehåll 

Dessa varelser som representerar hela skapelsen har en viktig uppgift. Dag och natt proklamerar de Guds allmakt och helighet, att Herren är och att han är den som kommer. Men varelserna påminner samtidigt om både seraferna som Jesaja såg vid Guds tron i en syn och om keruberna som Hesekiel såg med ansikten av lejon, oxe, människa och örn. 

Seraferna (Jes 6:2) täckte sina ansikten med två vingar i vördnad för Guds helighet. Med två vingar täckte de fötterna som en symbol för ödmjukhet. De flög med de sista två vingarna som en symbol för deras beredskap att utföra Guds befallningar. Det kan betyda att Johannes ser de absolut högsta  änglaväsendena – de som står närmast Gud och förenar hela skapelsen i tillbedjan och vördnad för den allsmäktige Guden. 

Herren är källan

Upp 4:9–11 – Och när varelserna prisar och ärar och tackar honom som sitter på tronen och som lever i evigheters evighet, då faller de tjugofyra äldste ner inför honom som sitter på tronen och tillber honom som lever i evigheters evighet. De lägger ner sina kronor inför tronen och säger: "Värdig är du, vår Herre och Gud, att ta emot lov och ära och makt, för du har skapat allt. Genom din vilja kom det till och blev skapat." 

Det här är en fantastisk kedjereaktion i den himmelska världen! Varje gång varelserna prisar och ärar Herren faller de tjugofyra äldste ner och tillber på samma sätt – en mäktig respons på Guds härlighet! Ordet ”faller ner” betyder  ”att kasta sig raklång på ansiktet i total underkastelse och vördnad”. Ordet ”tillber” betyder ordagrant att "kyssa handen mot" eller "böja sig djupt" – den absolut högsta formen av vördnad. 

När de lägger ner sina kronor visar de 24 äldste (församlingen) att de förstår en avgörande sanning – deras seger och deras kronor är inte  deras egen förtjänst. Allt är ett resultat av Guds nåd. Gud är värdig eftersom  han är skaparen, och allt skapat har sitt ursprung i Guds vilja och beslut. Herren är källan till allt skapat. 

Jesus Kommer Snart!