Syndabocken och den röda ulltråden
Jesu bar inte bara synd symboliskt – han bar den på riktigt, en gång för alla.
På Försoningsdagen, som beskrivs i Tredje Moseboken, bar Israel fram två getter inför Gud. Den ena offrades. Den andra fick symboliskt bära folkets synder och skickades ut i öknen – det vi kallar en syndabock.
Detta var Guds sätt att visa att synden måste tas bort.
Men i judisk tradition, bevarad i Talmud, finns också en berättelse om en röd ulltråd som användes i samband med denna ritual. När Gud tog emot försoningen sades den bli vit – som en bild av orden i Jesaja:
“Om era synder är röda som scharlakan, ska de bli vita som snö.”
Bibeln nämner inte denna tråd, men traditionen gör det.
Det intressanta är att samma judiska källor säger att under de sista 40 åren innan templet förstördes år 70 e.Kr., slutade denna tråd att bli vit. Det innebär att från ungefär år 30 e.Kr. fungerade inte längre detta tecken som tidigare.
Någon förklaring ges inte i dessa texter. Men som kristna ser vi ett möjligt samband. Det var vid denna tid som Jesus dog och uppstod. Han bar inte bara synd symboliskt – utan bar den på riktigt, en gång för alla.
Det gamla offersystemet fortsatte ett tag till, men dess djupaste mening hade redan uppfyllts. Detta är inte något som de judiska texterna själva säger rakt ut. Men i ljuset av evangeliet blir bilden tydlig: det som tidigare skedde i templet pekade fram mot något större – och det fullbordades i Jesus.
2026-04-03 15:01