Läsarmejl

Sorgen efter min lillasysters självmord och tröst i Jesus Kristus

Den här artikeln är ett läsarmejl vars åsikter är skribentens egna.

Idag skulle min lillasyster Jenny ha fyllt 41 år. Grattis på födelsedagen Jenny. Jag har tidigare skrivit om att min lillasyster valde att ta sitt liv dagen innan hon skulle fylla 20 år. Mitt sista samtal med min älskade lillasyster hade jag på onsdagen den 3 april 2002. 

Hon berättade för mig att hennes pojkvän hade varit otrogen och att det var slut mellan dem. Jag minns vårt sista samtal rätt väl, och jag vet att 3 april 2002 var en onsdag. På torsdagen fick jag en oroskänsla för min lillasyster och försökte ringa henne, men fick inte tag på henne. 

Jag var i Stockholm för att träffa Radiotjänst som hade jobb för mig i Tumba-området, där jag skulle jaga de som inte betalade TV-avgift. Jag hade bott i Västerbotten i 14 år och ville komma närmare min syster och mina syskon i Malmö. Så nu hade jag fixat boende i Tumba och skulle jobba för Radiotjänst med mycket bra ersättning. 

Nu sitter jag här på fredagen den 5 april och inväntar Y-bussen från Cityterminalen i Stockholm som ska ta mig tillbaka till Umeå där jag då bodde. När jag sitter där och väntar, minns jag att en fantastisk frid och närvaro av ett beskydd fyller mig. Jag frågar Jesus vad som händer, och i den närvaron kunde inget ont skada lilla Andy. 

Inom cirka en timme efter den upplevelsen får jag ett samtal från min storebror. Jag sa: 

"Det var inte igår vi hördes!"

Vi hade inte pratat med varandra på ett tag. Men min storebror sa: 

"Jag har något tragiskt att säga dig."

Han sa då att Jenny hade tagit sitt liv. När man får ett sådant samtal "något tragiskt har hänt" hinner hjärnan arbeta febrilt efter olika personer, men jag tänkte inte på Jenny i de sekunderna. Jag skriker ut "Nej!" över hela Cityterminalen. Sorgen var nu ett faktum - Jenny, min vackra, söta, underbara orkidéblomma, hade tagit sitt liv 19 år gammal den 5 april 2002. 

Det var så smärtsamt, och jag började tjäna mycket pengar via ett internetkoncept. Jag fick andra vänner utanför kyrkan och började dricka alkohol och festa mycket. Jag hamnade i fyllecell juldagen 2004 och spydde rödbetssallad över hela cellen. 

Jag mådde inte så bra då. Men jag bearbetade min sorg efter Jenny. 

Trots att jag var ute i världen och drack mycket alkohol, spelade bort flera hundra tusen kronor på några år, så var Jesus där i mitt kaos. Jesus Kristus var där med sin närvaro när jag spydde ner fyllecellen (jag ville städa efter mig men poliserna skickade hem mig på morgonen - det var 25 grader, tror jag). 

När jag promenerade från polishuset hemåt hade jag mina strumpor i en påse, så jag hade inga strumpor på fötterna. Tyvärr hade jag spytt ner dem. Nu hemma i min lägenhet skådar jag mig i spegeln och säger: 

"Dig känner jag igen." 

Jag var så trasig på grund av en djup sorg som förde mig in i mörkret. Nu har det gått 21 år, men alltid i början av april tänker jag på detta och blir nedstämd. Jag har gått igenom mycket smärta i livet på olika sätt, men jag har upplevt vilken tröst man har i Jesus Kristus, vår frälsare. 

Idag skulle Jenny som sagt fylla 41 år, hon drömde om att bli advokat. Hur hade hennes liv sett ut om hon levde idag? Kanske hade hon blivit en toppadvokat eller något annat. 

En dag ska jag få möta Jenny igen. Jag tror att hon tog emot Jesus Kristus de sista minuterna hon somnade in av tabletterna hon tog. Det finns hopp i Jesus Kristus, han finns med i sorgen. Vilken tröst vi har i honom.

Andy Svensson Sorg Självmord Jenny Livsberättelse Vittnesbörd

---

1 kommentarer

Andy Svensson - 06/04-23 11:16
Tackar så jättemycket för du tog med det här broder Christer .
Min längtan är att andra ska upptäcka vilken tröst vi har i Jesus Kristus. Berätta för en kvinna som mist sin son som bilen skjuten till döds han blev bara 19 år gammal, mamman fick tröst när jag säger bara Jesus Kristus förstår din smärta. All smärta är unik vi går igenom.

---

Kommentera

Alla kommentarer modereras. Antal tecken kvar: 340