Sanningen om Jesu uppståndelse

Påsken

Läs sanningen om Jesus Kristi uppståndelse från död och grav!

Matteus 28

Mot slutet av sabbaten, i gryningen på första dagen i veckan, kom Maria Magdalena och den andra Maria för att se graven. Och se, det blev en stor jordbävning, för en Herrens ängel steg ner från himlen och gick fram och rullade bort stenen från öppningen och satte sig på den. Och hans utseende var såsom en blixt och hans kläder var vita som snö. Och vakterna skakade av fruktan för honom och blev som döda. Men ängeln tog till orda och sa till kvinnorna: Frukta inte. För jag vet att ni söker Jesus, som blev korsfäst. Han är inte här, för han har uppstått, som han har sagt. Kom och se platsen, där Herren låg. Och gå genast och säg till hans lärjungar att han har uppstått från de döda. Och se, han går före er till Galileen. Där ska ni få se honom. Se, jag har sagt er det. Och de skyndade sig bort från graven med fruktan och stor glädje och sprang för att berätta det för hans lärjungar. Men när de var på väg för att berätta det för hans lärjungar, se, då mötte Jesus dem och sa: Var hälsade! Då gick de fram och grep om hans fötter och tillbad honom. Då sa Jesus till dem: Frukta inte. Gå och berätta för mina bröder att de ska gå till Galileen. Där ska de få se mig. Och medan de var på väg, se, då kom några av vakterna till staden och berättade för översteprästerna allt det som hade hänt. Och dessa samlades med de äldste, och efter att de hade rådgjort med varandra, gav de soldaterna en stor summa pengar och sa: Säg att hans lärjungar kom på natten och rövade bort honom medan vi sov. Och om landshövdingen får höra det, ska vi lugna honom och se till att ni kan vara utan bekymmer. Och de tog pengarna och gjorde som de hade blivit tillsagda. Och detta tal är utspritt bland judarna ända till denna dag. Men de elva lärjungarna gick till det berg i Galileen dit Jesus hade befallt dem att gå. Och när de fick se honom, tillbad de honom, men några tvivlade. Då trädde Jesus fram och talade till dem och sa: Mig är given all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och lär alla folk. Döp dem i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. Lär dem att hålla allt det jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut. Amen.

Markus 16

När sabbaten var över, köpte Maria Magdalena och Maria, Jakobs mor, och Salome välluktande oljor för att gå och smörja honom. Och mycket tidigt på första dagen i veckan kom de till graven när solen hade gått upp. Och de sa till varandra: Vem ska rulla bort stenen åt oss från ingången till graven? Men när de såg upp, fick de se att stenen var bortrullad. För den var mycket stor. Och när de kom in i graven fick de se en ung man sitta på högra sidan, klädd i en lång vit dräkt, och de blev förskräckta. Men han sa till dem: Var inte förskräckta! Ni söker Jesus från Nasaret, som blev korsfäst. Han är uppstånden, han är inte här. Se, platsen där de lade honom. Men gå och säg till hans lärjungar och Petrus, att han går före er till Galileen, där ska ni få se honom såsom han har sagt er. Och de gick hastigt ut och flydde från graven. För bävan och förundran hade kommit över dem. Och de sa inget till någon, för de var rädda. När han hade uppstått tidigt på den första dagen i veckan, visade han sig först för Maria Magdalena, från vilken han hade drivit ut sju onda andar. Hon gick och berättade det för dem som hade varit med honom, och som nu sörjde och grät. Men när de fick höra att han levde och hade blivit sedd av henne, trodde de inte. Därefter visade han sig i en annan gestalt för två av dem som var på väg ut på landet. De gick också och berättade det för de andra, men de trodde inte heller på dem. Senare uppenbarade han sig för de elva när de låg till bords, och förebrådde dem deras otro och deras hårda hjärtan, eftersom de inte hade trott på dem som hade sett honom uppstånden. Och han sa till dem: Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen. Den som tror och blir döpt ska bli frälst, men den som inte tror ska bli fördömd. Och dessa tecken ska följa dem som tror: I mitt namn ska de driva ut onda andar, de ska tala med nya tungor, de ska ta upp ormar och om de dricker något dödligt, ska det inte skada dem. De ska lägga händerna på sjuka och de ska bli friska. Därefter, sedan Herren hade talat till dem, togs han upp till himlen och satte sig på Guds högra sida. Och de gick ut och predikade överallt, och Herren verkade med dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det. Amen.

Lukas 24

Men på första dagen i veckan kom de tidigt i gryningen till graven tillsammans med några andra. De hade med sig de välluktande kryddor som de hade gjort i ordning. Då fann de att stenen var bortrullad från graven. Och de gick in, men fann inte Herren Jesu kropp. Och det hände, att då de inte visste vad de skulle tro angående detta, se, då stod två män i skinande kläder framför dem. Då blev de förskräckta och böjde sina ansikten ner mot jorden. De sa till dem: Varför söker ni den levande bland de döda? Han är inte här, utan är uppstånden. Kom ihåg vad han sa till er, medan han ännu var i Galileen. Han sa: Människosonen måste bli utlämnad i syndiga människors händer och korsfästas och uppstå på tredje dagen. Då kom de ihåg hans ord och vände tillbaka från graven och berättade allt detta för de elva och för alla de andra. Det var Maria Magdalena och Johanna och Jakobs mor Maria, och de andra som var med dem, som talade om detta för apostlarna. Men det de berättade uppfattade dessa som tomt prat, och de trodde inte på dem. Men Petrus stod upp och sprang till graven. Då han lutade sig in, såg han bara linnebindlarna ligga för sig själva. Och han gick därifrån full av undran över det som hade hänt. Och se, två av dem gick samma dag till en by som hette Emmaus och som låg sextio stadiers väg från Jerusalem. Och de samtalade med varandra om allt det som hade hänt. Och medan de var upptagna av sitt samtal och sina frågor, hände det att Jesus själv närmade sig och gick tillsammans med dem. Men något hindrade deras ögon, så att de inte kände igen honom. Då sa han till dem: Vad är det ni talar med varandra om, medan ni vandrar omkring och är bedrövade? Och den ene, som hette Kleopas, svarade då och sa till honom: Är du den ende främlingen i Jerusalem, som inte vet vad som har hänt där under dessa dagar? Och han frågade dem: Vad? Då sa de till honom: Det som har hänt med Jesus, som var en man från Nasaret, en profet, mäktig i gärning och ord inför Gud och allt folket. Och hur översteprästerna och våra rådsmedlemmar utlämnade honom till att dömas till döden och korsfäste honom. Men vi hoppades att han var den som skulle befria Israel. Och till allt detta kommer, att i dag är det den tredje dagen sedan detta hände. Och dessutom, några av våra kvinnor, som kom tidigt på morgonen till graven, har gjort oss uppskakade. När de inte fann hans kropp, kom de och sa att de också hade sett en syn av änglar, som sa att han lever. Och några av dem som var med oss gick till graven och fann det vara så som kvinnorna hade sagt, men honom såg de inte. Då sa han till dem: O, ni oförståndiga, så tröga ni är av hjärtat till att tro på allt det som profeterna har sagt! Måste inte Kristus lida detta och så gå in i sin härlighet? Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem det som gällde honom i alla Skrifterna. Och de närmade sig byn, dit de var på väg, och han såg ut att vilja gå vidare. Men de bad honom enträget och sa: Bli kvar hos oss, för det går mot kvällen och dagen är snart slut. Och han gick in för att stanna hos dem. Och det hände, när han låg till bords med dem, att han tog brödet, välsignade och bröt det och gav dem. Då öppnades deras ögon så att de kände igen honom, och han försvann ur deras åsyn. Och de sa till varandra: Var inte våra hjärtan brinnande i oss när han talade med oss på vägen och uttydde Skrifterna för oss? Och i samma stund bröt de upp och vände tillbaka till Jerusalem och de fann de elva och de som var församlade med dem, vilka sa: Herren har verkligen uppstått och har visat sig för Simon. Då berättade de vad som hade hänt på vägen, och hur han blev igenkänd av dem när han bröt brödet. Och medan de talade om detta, stod Jesus själv mitt ibland dem och sa till dem: Frid vare med er. Men de blev förskräckta och greps av fruktan, de trodde att de såg en ande. Då sa han till dem: Varför är ni förskräckta? Och varför låter ni tvivel stiga upp i era hjärtan? Se mina händer och mina fötter, att det är jag själv. Rör vid mig och se, för en ande har inte kött och ben, som ni ser att jag har. Och när han hade sagt detta, visade han dem sina händer och fötter. När de på grund av glädje och förundran fortfarande inte trodde, sa han till dem: Har ni något att äta här? Då gav de honom en bit stekt fisk och en bit honungskaka. Och han tog och åt det inför deras ögon. Sedan sa han till dem: Detta är de ord som jag sa till er, medan jag fortfarande var hos er, att allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag och i profeterna och i psalmerna. Då öppnade han deras sinnen, så att de förstod Skrifterna. Och han sa till dem: Så står det skrivet, och därför var det nödvändigt att Kristus skulle lida och på tredje dagen uppstå från de döda, och att omvändelse och syndernas förlåtelse ska predikas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. Och ni är vittnen till detta. Och se, jag ska sända löftet från min Fader över er. Men ni ska stanna kvar i staden Jerusalem, tills ni blir beklädda med kraft från höjden. Sedan förde han dem ut ända till Betania, och där lyfte han upp sina händer och välsignade dem. Och det hände medan han välsignade dem, att han skildes från dem och lyftes upp till himlen. Och de tillbad honom och vände tillbaka till Jerusalem med stor glädje. Och de var ständigt i templet och prisade och lovade Gud. Amen.

Johannes 20

Men på den första dagen i veckan kom Maria Magdalena tidigt, medan det ännu var mörkt, till graven och fick se att stenen var borttagen från graven. Då sprang hon därifrån och kom till Simon Petrus och till den andre lärjungen, den som Jesus älskade, och sa till dem: De har tagit bort Herren ur graven, och vi vet inte var de har lagt honom. Då begav sig Petrus och den andre lärjungen iväg och kom till graven. Och de sprang båda tillsammans, men den andre lärjungen sprang snabbare än Petrus och kom först till graven. Och när han lutade sig ner, såg han linnebindlarna ligga där, men han gick inte in. Så kom Simon Petrus efter honom. Och han gick in i graven och såg linnebindlarna ligga där, och duken som hade täckt hans huvud. Den låg inte tillsammans med linnebindlarna utan för sig själv, hopvikt på en särskild plats. Därför gick då också den andre lärjungen in, han som hade kommit först till graven, och han såg och trodde. För de hade ännu inte förstått Skriften att han skulle uppstå från de döda. Därefter gick lärjungarna tillbaka till sina hem igen. Men Maria stod och grät utanför graven. Och medan hon grät lutade hon sig in i graven och fick se två änglar i vita kläder sitta där Jesu kropp hade legat, den ena vid huvudet och den andra vid fötterna. Och de sa till henne: Kvinna, varför gråter du? Hon sa till dem: Därför att de har tagit bort min Herre, och jag vet inte var de har lagt honom. Och när hon sa detta, vände hon sig om och fick se Jesus stå där, men hon visste inte att det var Jesus. Jesus sa till henne: Kvinna, varför gråter du? Vem söker du? Hon trodde att det var trädgårdsmästaren och sa till honom: Herre, om du har burit bort honom, så säg mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta honom. Jesus sa till henne: Maria! Hon vände sig om och sa till honom: Rabbuni, det betyder Mästare. Jesus sa till henne: Rör inte vid mig, för jag har ännu inte farit upp till min Fader. Men gå till mina bröder och säg till dem: Jag far upp till min Fader och er Fader, och till min Gud och er Gud. Maria Magdalena kom och berättade för lärjungarna att hon hade sett Herren och att han hade sagt detta till henne. Senare samma dag, på kvällen, den första i veckan, då lärjungarna av rädsla för judarna var samlade bakom låsta dörrar, kom Jesus och stod mitt ibland dem och sa till dem: Frid vare med er. Och när han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sin sida. Då blev lärjungarna glada när de såg Herren. Då sa Jesus än en gång till dem: Frid vare med er. Såsom Fadern har sänt mig, så sänder också jag er. När han hade sagt detta, andades han på dem och sa till dem: Ta emot den Helige Ande. Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder, så är han bunden. Men Tomas, en av de tolv, som kallades Tvillingen, var inte med dem när Jesus kom. Då sa de andra lärjungarna till honom: Vi har sett Herren. Men han sa till dem: Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer och sticka mitt finger i hålen efter spikarna och sticka min hand i hans sida, så tror jag det inte. Och åtta dagar därefter var hans lärjungar inne igen, och Tomas var med dem. Då kom Jesus medan dörrarna var låsta och stod mitt ibland dem och sa: Frid vare med er. Sedan sa han till Tomas: Räck hit ditt finger, och se mina händer, och räck hit din hand, och stick den i min sida. Och tvivla inte, utan tro! Och Tomas svarade och sa till honom: Min Herre och min Gud! Jesus sa till honom: Eftersom du har sett mig, Tomas, tror du. Saliga är de som inte ser och ändå tror. Och i sanning gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn också många andra mirakler som inte är uppskrivna i denna bok. Men dessa har blivit nedskrivna, för att ni ska tro att Jesus är Kristus, Guds Son, och för att ni genom tron ska ha liv i hans namn.

Johannes 21

Därefter uppenbarade sig Jesus på nytt för lärjungarna vid Tiberias sjö. Och han uppenbarade sig på följande sätt: Simon Petrus och Tomas, som kallades Tvillingen, och Natanael, från Kana i Galileen, och Sebedeus söner och två andra av hans lärjungar var tillsammans. Simon Petrus sa då till dem: Jag går och fiskar. De sa till honom: Vi går också med dig. De gick ut och steg genast i båten. Men den natten fick de inget. Och när det nu hade blivit morgon, stod Jesus på stranden, men lärjungarna visste inte att det var Jesus. Då sa Jesus till dem: Barn, har ni något att äta? De svarade honom: Nej. Och han sa till dem: Kasta ut nätet på högra sidan om båten, så ska ni få. Då kastade de ut, och nu fick de så mycket fisk, att de inte kunde dra upp det. Den lärjunge som Jesus älskade sa då till Petrus: Det är Herren. När Simon Petrus hörde att det var Herren, tog han på sig ytterplagget, för han var inte klädd, och kastade sig i sjön. Men de andra lärjungarna kom med båten, för de var inte längre från land än omkring 200 alnar, och de drog efter sig nätet med fiskarna. Och när de hade stigit i land, såg de glöd ligga där och fisk som låg på den och bröd. Jesus sa till dem: Bär hit av de fiskar som ni fångade nu. Simon Petrus stod upp och drog upp nätet på land, fullt av stora fiskar, 153 stycken. Och fast de var så många gick nätet inte sönder. Jesus sa till dem: Kom och ät. Och ingen av lärjungarna vågade fråga honom: Vem är du? De visste att det var Herren. Då kom Jesus och tog brödet och gav åt dem, och likaså av fisken. Detta var nu tredje gången som Jesus uppenbarade sig för sina lärjungar, sedan han hade uppstått från de döda. När de nu hade ätit, sa Jesus till Simon Petrus: Simon, Jonas son, älskar du mig mer än dessa? Han sa till honom: Ja, Herre, du vet att jag har dig kär. Han sa till honom: Föd mina lamm. Han frågade igen för andra gången: Simon, Jonas son, älskar du mig? Han sa till honom: Ja, Herre, du vet att jag har dig kär. Han sa till honom: Var en herde för mina får. För tredje gången frågade han honom: Simon, Jonas son, har du mig kär? Petrus blev bedrövad över att han för tredje gången sa till honom: Har du mig kär? Och han svarade honom: Herre, du vet allt, du vet att jag har dig kär. Jesus sa till honom: Föd mina får. Sannerligen, sannerligen säger jag dig: När du var ung, spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir gammal, ska du sträcka ut dina händer, och en annan ska spänna bältet om dig och föra dig dit du inte vill. Men detta sa han för att ge till känna med vilken slags död han skulle förhärliga Gud. Och efter att han hade sagt detta, sa han till honom: Följ mig. Då vände sig Petrus om och såg att den lärjunge som Jesus älskade följde efter, han som också vid måltiden hade lutat sig mot hans bröst och sagt: Herre, vem är det som förråder dig? Petrus såg på honom och sa till Jesus: Herre, och hur blir det med honom? Jesus sa till honom: Om jag vill att han ska bli kvar tills jag kommer, vad rör det dig? Följ du mig! Så kom det talet ut bland bröderna, att den lärjungen inte skulle dö. Men Jesus hade inte sagt till honom att han inte skulle dö, utan: Om jag vill att han ska bli kvar tills jag kommer, vad rör det dig? Det är den lärjungen som vittnar om detta och har skrivit detta, och vi vet att hans vittnesbörd är sant. Och det finns också mycket annat som Jesus gjorde, och om det skulle skrivas ner var för sig, tror jag att inte ens hela världen skulle rymma de böcker som då skulle skrivas. Amen.

Apostlagärningarna 1:1-11

I min förra skrift, gode Teofilus, har jag berättat om allt det som Jesus började både att göra och lära, fram till den dag då han blev upptagen, sedan han genom den Helige Ande hade gett befallningar åt apostlarna som han hade utvalt. För dem hade han också efter sitt lidande, genom många säkra bevis visat sig levande, då han lät sig ses av dem i fyrtio dagar och talade med dem om Guds rike. Då han hade församlat dem, befallde han dem: Lämna inte Jerusalem utan invänta Faderns löfte som ni har hört av mig. För Johannes döpte verkligen i vatten, men ni ska om några få dagar bli döpta i den Helige Ande. Då de nu var samlade frågade de honom och sa: Herre, ska du i denna tid återupprätta riket åt Israel? Då sa han till dem: Det är inte er sak att veta tider eller stunder som Fadern i sin makt har fastställt. Men ni ska få kraft efter att den Helige Ande har kommit över er och ni ska vara vittnen åt mig både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns. Och när han hade sagt detta, såg de hur han lyftes upp, och en molnsky tog honom ur deras åsyn. Och medan de uppmärksamt såg mot himlen, när han for upp, se, då stod två män i vita kläder hos dem. Och de sa: Ni galileiska män, varför står ni och ser upp mot himlen? Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen, han ska komma igen på samma sätt som ni har sett honom fara upp till himlen.

1 Korintierbrevet 15

Men jag påminner er, bröder, om det evangelium som jag predikade för er, som ni också tog emot och som ni också står fasta i, genom vilket ni också blir frälsta, om ni håller fast vid det ord som jag förkunnade för er, annars kom ni till tro förgäves. Först och främst har jag ju meddelat er vad jag själv tagit emot, att Kristus dog för våra synder i enlighet med Skrifterna, och att han blev begravd och att han uppstod på tredje dagen i enlighet med Skrifterna, och att han blev sedd av Kefas, sedan av de tolv. Sedan blev han sedd av mer än femhundra bröder på en gång, av vilka de flesta ännu lever, men några har avlidit. Därefter blev han sedd av Jakob, sedan av alla apostlarna. Allra sist blev han även sedd av mig, såsom av ett ofullgånget foster. För jag är den ringaste bland apostlarna, som inte är värd att kallas apostel, eftersom jag har förföljt Guds församling. Men genom Guds nåd är jag vad jag är och hans nåd mot mig har inte varit förgäves, utan jag har arbetat mer än de alla, fast inte jag, utan Guds nåd som varit med mig. Därför, vare sig det är jag eller de andra, så predikar vi, och så trodde ni. Då det nu predikas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då några bland er påstå att det inte finns någon uppståndelse från de döda? Men om det inte finns någon uppståndelse från de döda, då har inte heller Kristus uppstått. Och om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och er tro är också meningslös. Då kommer vi också att stå där som falska Guds vittnen, eftersom vi har vittnat om Gud att han har uppväckt Kristus, som han inte har uppväckt, om det är så att döda inte uppstår. För om de döda inte uppstår, så har inte heller Kristus uppstått. Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är ännu kvar i era synder. Då har också de gått förlorade som har insomnat i Kristus. Om vi endast i detta livet har haft vårt hopp till Kristus, så är vi de mest ömkansvärda bland alla människor. Men nu har Kristus uppstått från de döda och har blivit förstlingen av de som somnat in. För eftersom döden kom genom en människa, så kom också genom en människa de dödas uppståndelse. För såsom alla dör i Adam, så ska också alla i Kristus göras levande. Men var och en i sin ordning: Kristus som förstlingen, sedan de som tillhör Kristus vid hans återkomst. Därefter kommer slutet, då han överlämnar riket åt Gud och Fadern, sedan han gjort slut på varje välde och varje makt och kraft. För han måste regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Den sista fienden som ska bli tillintetgjord är döden. För allt har han lagt under hans fötter. Men när han säger att allt är lagt under honom, är det uppenbart att den är undantagen som har lagt allt under honom. Och när allt har blivit lagt under honom, då ska också Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, för att Gud ska vara allt i alla. Vad ska annars de göra som låter sig döpas för de döda, om de döda inte alls uppstår? Varför låter de då döpa sig för de döda? Och varför utsätter vi oss varje stund för fara? Jag försäkrar vid den berömmelse som jag har av er i Kristus Jesus vår Herre, att jag dör varje dag. Om jag efter människors sätt kämpade mot vilddjuren i Efesus, vad hade jag haft för nytta av det, om de döda inte uppstår? Låt oss äta och dricka, för i morgon dör vi. Låt er inte föras vilse. Dåligt sällskap fördärvar goda vanor. Nyktra till på allvar och synda inte. För några av er vet ingenting om Gud. Till er skam säger jag er detta. Nu undrar någon: Hur uppstår de döda? Vad för slags kropp har de när de kommer? Du oförståndige. Vad du sår får inte liv om det inte dör. Och det du sår är ju inte den kropp som ska bli till, utan ett naket korn, kanske av vete eller något annat slag. Men Gud ger det en kropp som han vill och åt varje frö dess särskilda kropp. Inte är allt kött samma slags kött, utan människors kött är av ett slag, ett annat slags kött har boskap, ett annat har fiskar och ett annat har fåglar. Och det finns himmelska kroppar och jordiska kroppar. Men de himmelska har en sorts härlighet, och de jordiska en annan. En härlighet har solen, en annan härlighet har månen och en annan härlighet har stjärnorna, för den ena stjärnan skiljer sig från den andra stjärnan i härlighet. På samma sätt är det också med de dödas uppståndelse. Det som sås i förgänglighet, det uppstår i oförgänglighet. Det som sås i vanära uppstår i härlighet. Det som sås i svaghet uppstår i kraft. Det sås en jordisk kropp, det uppstår en andlig kropp. Det finns en jordisk kropp och det finns en andlig kropp. Så står det också skrivet: Den första människan, Adam, blev en levande själ. Den siste Adam blev en livgivande ande. Men det andliga är inte det första, utan det jordiska. Därefter kommer det andliga. Den första människan är av jorden, jordisk, den andra människan är Herren från himlen. Som den jordiska är, sådana är också de jordiska, och som den himmelska är, sådana är också de himmelska. Och liksom vi har burit bilden av den jordiska, ska vi också bära bilden av den himmelska. Men detta säger jag, bröder, att kött och blod inte kan ärva Guds rike. Inte heller ska det förgängliga ärva oförgänglighet. Se, jag säger er en hemlighet: Vi ska inte alla insomna, men vi ska alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunen. För basunen ska ljuda och de döda ska uppstå oförgängliga och vi ska förvandlas. För detta förgängliga måste klä sig i oförgänglighet och detta dödliga måste klä sig i odödlighet. Men när detta förgängliga har klätt sig i oförgänglighet och detta dödliga har klätt sig i odödlighet, då ska det ord fullbordas som står skrivet: Döden är uppslukad i seger. Du död, var är din udd? Du grav, var är din seger? Dödens udd är synden, och synden har sin kraft i lagen. Men Gud vare tack, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus. Därför, mina älskade bröder, var fasta, orubbliga, alltid överflödande i Herrens verk. Ni vet ju att ert arbete i Herren inte är förgäves.

#Påsk #Uppståndelse #Grav #Bibeln

1 kommentarer

Lars-goran Marklund - 11/04-23 11:01
Den enda som kan ge liv är💖 Jesus Kristus 👍. Välj rätt väg och bli räddad av Gud❤️Tyd tidens tecken 👍,läs💥 Bibeln bli vis.🙂 Mirakelnas tid är ej förbi.
Alla goda ting är tre 💥👍🙂
Bra Crister 👍🙂💥

Kommentera