Bild: Aftonbladet, lördagen 27 december 2008.
Aftonbladets artikel den 27 december 2008 om min fru Marie Marie och vår lille son Joels död. Bara några dagar efter att Marie och Joel hade dött den 22 december 2008.
Artikeln "Jag säger att mamma är i himlen" om min fru Marie och lille son Joels död publicerades enbart i Aftonbladets papperstidning den 27 december 2008 men här kan du ta del av hela texten. Det var längesedan jag själv läste texten, men när jag nu åter igen läste så blev jag mycket berörd.
Det är bäst att säga att jag mår bra idag när det gäller deras död, men jag kommer alltid att bära med mig det. 2016 kom jag ut med boken Den längsta natten, utgiven på Semnos förlag, som handlar om vad som hände före, under natten och efteråt.
Aftonbladets artikel den 27 december 2008 om Marie och Joels död. Bara några dagar efter att Marie och Joel hade dött den 22 december 2008:
Marie väntade med spänning på att bebisen skulle komma ut ur magen.
Men två dagar före julafton gick någonting fruktansvärt fel.
- Hon sa mitt namn och ramlade sedan bara ihop, säger hennes man, Christer Åberg.
Timmar senare var både Marie och barnet döda.
Både Christer och Marie Aberg var 44 år, och de hade länge trott att Desiré, 2, skulle bli deras enda barn.
– Vi blev jätteglada och tacksamma när hon blev gravid igen, och hade verkligen sett fram emot det här så mycket, säger han.
Förlossningen var planerad till den 22 december.
– Det enda alla var lite oroliga för var om bebisen skulle komma på julafton, för att det skulle bli så krångligt med julklappar och så, säger Christer Åberg.
Marie mådde bra under hela graviditeten, men hade på grund av den stora magen börjat snarka högt de senaste veckorna. Därför sov hon och maken oftast i varsitt rum i tvåvåningshuset i Jönköping i väntan på bebisen. Så även natten till den 22 december.
– Jag satt och jobbade. När hon gick och la sig så bad jag henne att säga till mig nästa gång hon var uppe på toaletten, så att jag inte satt för länge framför datorn, säger han.
Strax före midnatt kom Marie in i rummet.
– Hon sa mitt namn och började sjunka ner mot golvet. Jag fick tag i henne och la henne på sängen. Jag trodde att det var dags för BB och frågade om jag skulle ringa dit, men när hon låg på sängen fick jag ingen kontakt med henne. Hon började låta konstigt och rossla, och sjönk ihop nedanför sängkanten. Christer Åberg fick panik och ringde 112. Fem minuter senare var två ambulanser på plats.
– Jag fick åka med i den ena, och hon var i den andra. Jag hörde på radion hur de pratade. . ”Kvinna, 44 år, hjärtstillestånd".
På sjukhuset gjorde läkarna ett akut kejsarsnitt, men kom efter bara några minuter ut till Christer med beskedet. Hans frus liv hade inte gått att rädda. Barnet, som var en liten pojke, hade även han varit livlös när de plockade ut honom.
– Det hände så snabbt. Jag fick komna in i ett rum och de jobbade med Joel. Jag hade känt på mig innan att det var en pojke, och vi hade bestämt oss för att han skulle heta det. Det var pumpar och slangar och de upplivade honom, men läkaren förklarade att det var omöjlig andning, inte bra värden, och sådana där saker. Han sa att de hade gett upp, men Joel levde.
Christer fick sin son i famnen.
– De hade haft så bråttom när de skulle få ut honom att de hade skurit honom i ansiktet. Han hade skärsår på näsan och på överläppen men han var så fin. Han tittade på mig en kort stund, och personalen fotograferade oss. Strax efter så dog han i mina armar, säger Christer.
Vad som drabbade Marie och Joel är ett mysterium för läkarna - och för Christer. Mor och son är nu skickade till Linköping för obduktion.
– Ingen visste. Jag frågade om det berodde på barnet eller mamman, men allt är bara spekulationer. De tror att det var något med Marie. Jag vet inte om det var födsel, eller värkar, eller vad det var. Jag får inga riktiga svar ens på om hon dog hemma eller i ambulansen, eller på sjukhuset.
Obduktionen kan ta flera veckor. Tills dess går Christer i ovisshet.
– Julen har varit tung. Marie hade köpt en massa leksaker till Desiré för att hon inte skulle bli avundsjuk på Joel. När hon öppnade dem på julafton det var riktigt jobbigt. Men personalen har varit helt fantastisk, och sjukhusprästen har ringt till mig varje dag. Han gav mig rådet att bara säga till Desiré precis som det är, så jag gör det. Jag säger att mamma är död och att hon är i himlen. Det fungerar. Men utan att jag hade den tron så hade jag aldrig klarat det här.
Tragedin som drabbade familjen Åberg är högst ovanlig.
– Av 100 000 förlossningar i Sverige går mellan två och fyra stycken så fel att mamman dör, säger Kaj Wedenberg, 54, förlossningsläkare.
Han konstaterar att det kommer att ta lång tid för Christer Åberg att få reda på vad som egentligen hände frun Marie och nyfödde sonen Joel.
– Vad som drabbade dem är omöjligt att svara på utan en obduktion, och i ett sånt här fall kommer den säkerligen att ta flera veckor, säger läkaren, som arbetar som verksamhetschef på Mälarsjukhusets kvinnoklinik.
Brukar fostret också dö när mamman gör det?
- Fostret är ju beroende av mamman. Man brukar säga att om man ska kunna rädda barnet så måste mamman dö på sjukhus, för när mammans cirkulation upphör så försvinner ju även barnets syre, och då har man inte många minuter på sig.
Joel levde drygt fyra och en halv timma längre än sin mamma.
– Ja, foster och småbarn har en otrolig livsgnista. Även svårt skadade barn har en förmåga att leva ett tag till. Det är en otroligt förfärlig och tragisk historia det här, säger Kaj Wedenberg.
Carina Bergfeldt, Aftonbladets papperstidning, 27 december 2008.
Aftonbladet 27 december 2008. Bara några dagar efter att Marie och Joel hade dött den 22 december.
Begravningen av Marie och Joel.
Jag sitter inte fast i sorg men en sådan händelse kan inte lämna någon människa, och jag tror inte heller att en sådan händelse ska lämna någon människa. Den följer med i hela livet.
Faktum är att jag tänker på det varje dag. Men det gör inte ont. Det finns bara där hela tiden i mitt medvetande.
Den 22 december fyller Dessans morfar, min frus pappa år. Han har alltså födelsedag på sin dotters och barnbarns dödsdag.
Dessutom föddes min fru Marie på sin mammas födelsedag och dog på sin pappas födelsedag. Det är ganska uppseendeväckande.
Om jag ska vara riktigt noga så dog hon i min famn några minuter innan klockan 24:00 den 21 december 2008. Men på hennes och Joels gravsten på Skogskyrkogården i Jönköping står det att hon dog den 22 december. Men hon dödförklarades på sjukhuset några minuter efter tolv på natten. Strax innan halv fem på morgonen dog också min son. Även han dog i min famn.
Deras död har tagit väldigt hårt på mig, hårdare än jag trodde att det skulle ta. Det konstaterades snabbt att jag hade fått posttraumatisk stress, dessutom hade jag utmattningssyndrom och sedan fick jag en allvarlig hjärtinfarkt och fick göra två ballongsprängningar. Men ändå vill jag säga att hade jag inte haft Jesus så skulle jag aldrig ha klarat av det.
Dessutom tror jag att jag aldrig skulle kunnat hantera min sorg om min fru inte hade varit frälst. Jag vet att hon är i himlen idag. Detta ger mig tröst. Nu har jag drömt drömmar att hon är i himlen, men även om jag inte hade gjort det så hade jag ändå varit hundra procent säker på att hon är i himlen. Eftersom hon hade Jesus som Herre i sitt liv.
Några dagar innan hon dog så bad vi tillsammans. Jag blev överraskad eftersom det blev en sådan sällsam och ljuvlig atmosfär när hon bad. Det var den sista gången vi bad tillsammans. Det var något helt ljuvligt som skedde i atmosfären. Hon hade kontakt med den levande Guden i Jesu namn.
Joel är också i himlen idag hos Jesus. Han hann inte bli frälst, eftersom han var för ung till det, men han hade heller inte hunnit synda på grund av att han var nyfödd, därför är han i himlen idag.
Ibland får jag frågan hur man klarar av sådant här som hände mig, och jag brukar svarar att "det gör man inte". Sedan fortsätter jag: "För utan Jesus hade jag aldrig klarat av det!"
Det är synd om människor som inte har Jesus när de råkar ut för katastrofer. Vem ska de gå till?
Jag är glad att jag har Jesus och han har varit med mig hela tiden!
Av en händelse så hittade jag i min dator obduktionsrapporterna av rättsläkare Henrik Druid som obducerade Marie och Joel i Linköping. Jag tar med några utdrag från de rapporterna som skrevs 2009-02-14.
Bakgrundsinformation
Av polisrapporten och granskade sjukjournaler från Ryhov framgår i korthet att Marie Åberg sjunkit ihop och blivit livlös i hemmet 081222 vid 23-tiden, samma datum som hon beräknats föda det barn hon bar på. Maken gjorde hjärt-lungräddning tills ambulans anlände. Fortsatta återupplivningsförsök pågick medan man också gjorde ett akut kejsarsnitt på Ryhov. Maries liv gick inte att rädda. Barnet som togs ut var livlöst och kunde inte heller återupplivas. Marie Åberg hade tidigare haft en extrauterin graviditet som avbrutits, och för 2 år sedan fött ett barn efter en okomplicerad graviditet. Aktuellt havandeskap har enligt journalanteckningar varit fritt från komplikationer. Hon hade inte heller några kända allvarliga sjukdomar. I samband med omhändertagandet på sjukhuset noterar man att Marie Åberg är blå i ansiktet och har punktformiga blödningar i ögonens bindehinnor.
Dödsorsak
Undersökningsfynden och omständigheterna talar starkt för att dödsfallet orsakats av fostervattenembolism.
Dödssätt
Undersökningsfynden och omständigheterna talar starkt för att dödsfallet varit naturligt, det vill säga Orsakats av sjukdom enligt ovan.
Bakgrundsinformation
Av polisrapporten framgår i korthet att pojken förlöstes med akut kejsarsnitt 081222 efter det att modern segnat ner livlös, och återupplivning inte gett något resultat. Han var vid uttagandet livlös och dödsfallet konstaterades senare under natten.
Dödsorsak
Undersökningsfynden och omständigheterna talar för att dödsfallet orsakats av en generell syrebrist orsakad av att modern avlidit och att därmed tillförseln av syrerikt blod hastigt reducerats.
Dödssätt
Undersökningsfynden och omständigheterna talar för att dödsfallet varit naturligt, det vill säga orsakats av naturlig sjukdom (graviditetskomplikation hos modern).
Druid skriver bland annat: "Barnet som togs ut var livlöst och kunde inte heller återupplivas" men Joel levde, tittade till och med upp en gång men andades onormalt. I några timmar höll jag en levande Joel i min famn innan han sedan också dog i min famn cirka halv fem på morgonen den 22 december.
Min fru Marie och vårt nyfödda barn Joel dog i nattI natt blev min höggravida fru Marie plötsligt akut sjuk strax innan klockan tolv. Ambulansen kom efter fem minuter. På akuten strax efter klockan tolv förklarades min fru död.
De förlöste henne med akut kejsarsnitt. Det var en pojke som jag hade trott. Innan hade vi bestämt att han skulle heta Carl Christer Joel Åberg, där Joel är tilltalsnamnet. Joel dog efter några timmar i min famn.
Om du vill får du gärna be för mig, vår dotter Desiré 2,7 år, och för våra anhöriga. För mig är det som har inträffat totalt overkligt och jag vill inte tro på det. Men jag håller fast vid Gud och Jesus. Jag tvivlar inte en sekund på deras existens. Marie var frälst genom tron på Jesus. Idag är hon hemma hos Jesus i himlen.
Jag sa det tidigt efter det inträffade och jag säger det än idag: Utan Jesus skulle jag aldrig ha klarat det!
1 Tess 4:13-18Bröder, vi vill att ni skall veta hur det förhåller sig med dem som har insomnat, så att ni inte sörjer som de andra, de som inte har något hopp. Eftersom vi tror att Jesus har dött och uppstått, så tror vi också att Gud skall föra fram dem som insomnat i Jesus tillsammans med honom. Vi säger er detta enligt ett ord från Herren: vi som lever och är kvar till Herrens ankomst skall alls inte komma före de insomnade. Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå. Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så skall vi alltid vara hos Herren. Trösta därför varandra med dessa ord.
#Marie Åberg #Joel Åberg #Fostervattenembolism #Den längsta natten #Ryhov #Desire Åberg #Christer Åberg
Idag är det måndagen den 23 december 2024, vecka 52 och klockan är 20:12. Adam har namnsdag.
Han frälste oss, inte för rättfärdiga gärningar som vi hade gjort, utan på grund av sin barmhärtighet. (Titus 3:5)
Jesus, jag tar nu emot dig och bekänner att du är Herren. Jag tror att Gud har uppväckt dig från de döda. Tack att jag nu är frälst och har fått evigt liv. Amen.
2024-12-23 17:57
Tacksam att Gud hör min bön om fridfulla juldagar. Ska köra bil strax, ber att det inte händer något på vägen. Ber också att få slippa träffa på vissa för mig jobbiga personer. Har varit mycket stress
Lucka 23 - Guds mäktiga tecken
Lucka 22 - Bileams profetia om Jesus
Lucka 21 - Jesus nämndes vid namn redan i moderlivet
Jona kamp i fiskens buk: En profetisk-teologisk referens
Lucka 20 - Messias ankomst och hans död förutsades i Daniel 9
Lucka 19 - Ett Skott ska skjuta upp
Lucka 18 - Genom Jesus skulle alla folk välsignas
Lucka 17 - Jag ska vara hans Fader, och han ska vara min Son
Lars-goran Marklund - 22/12-24 15:15
Med rätt anledning ska man fira jul,(Guda-barnet)💥👍💖Jesus Kristus) blev född. För ❤️Gud är allting möjligt. Alla Profetior i Bibeln skriver om
(💥Herren💥) som ska komma till jorden för att 👍frälsa💥.
Bra Christer ❤️❤️❤️
Skrevs i Lucka 22 - Bileams profetia om Jesus