Det här är femte delen i serien ”Jesu
återkomst före vedermödan”, som är ett försvar för ett uppryckande av Guds brud
och församling, innan dess att den sista årsveckan och vedermödans tid får sin
början.
Även om uppryckandet är något av det som hör till NT och församlingens
hemligheter, så kan vi ändå se en röd tråd genom bilder och symboler i GT. Det
här inlägget tar utgångspunkt i berättelser som Enok, Lot, Rebecca och Isak,
Rut, Rahab och Daniel, och visar på vilket sätt att Herren förhåller sig till
vedermödan och församlingen. Vi börjar i kronologisk ordning med berättelsen om
Enok:
Enok
1 Mos 5:24 – Sedan Hanok på detta sätt vandrade med Gud fanns han inte mer,
ty Gud hämtade honom.
Enok är på många sätt en gammal testamentlig förbild på församlingen,
som kan vara en häntydning till både själva födelsen, men också för tidspunkt
för uppryckandet av församlingen.
Utan att möta döden
Heb 11:5 - Genom tron togs Hanok bort utan att möta döden. Och man
fann honom inte mer, ty Gud hade tagit honom till sig.
Enok blev uppryckt utan att smaka döden, för Gud hade tagit honom
till sig. Där är Enok en fantastisk förebild på församlingen som har samma
underbara löfte.
Att en dag kommer en
utvald generation, att bli uppryckt till Herren utan att möta döden, och
tillsammans med dem som tidigare har somnat in, kommer vi som fortfarande lever
och är kvar, att ryckas Herren i möte för att möta honom på skyn.
Tre slags människor
Det
fanns tre olika slags människor som levde på Noas tid innan syndafloden kom.
Det var de otroende som förkastade Herrens ord, där alla gick under i
syndafloden. Det var Noa och hans släkt som blev bevarade genom syndafloden,
och det var Enok som blev uppryckt till Herren innan syndafloden kom.
På
var sitt sätt representerar dessa människor tre olika kategorier som vi kan
jämföra med vår tid i dag. På precis samma sätt så ser vi tre slags människor i
dag när vi är på väg mot vedermödan och den avslutande tiden.
Människorna som gick under
Människorna som gick
under i syndafloden på Noas tid representerar de icke troende, som inte har
tagit i mot Jesus som sin frälsare. De människorna kommer att gå in i
vedermödan, och bli utsatta för Guds vrede. Dom som inte omvänder sig i
vedermödan, kommer att bli dömda av Jesus och kommer sedan att bli kastade i
den brinnande eldsjön.
Noa är Israel
Noa representerar den
rest av Israel, som Herren kommer att fullborda sina löften med i 1000 års
riket. Noa är alltså det utvalda Israel, som på ett speciellt sätt kommer att
bli beskyddade under vedermödan. 3,5 år in i vedermödan kommer de troende
judarna att fly ut i öknen, där Herren kommer att beskydda dem för Antikrist
och hans förföljelse. Noa blev bevarad genom syndafloden, och det kommer också
en del av det judiska folket att bli.
Enok är en
bild på församlingen
Enok är en bild på församlingen, som inte fick del
av syndafloden och Guds dom, då han blir uppryckt och hämtad av Gud innan
floden kom.
Enok levde i en tid
när Herren dömde världen. När syndens mål var nått, kom också Guds dom över
synden på Noas tid och han sände syndafloden, men då var Enok redan uppryckt
till Herren. Syndafloden är en bild på den vrede som Gud kommer att sända över
jorden och de ogudaktiga människorna i ändens tid – den kommande vredesdomen (1
Thess 1:10). På samma sätt som Enok, kommer också församlingen att bli
uppryckta innan dess att vredenstid går ut över jorden.
Lot
2 Pet 2: 6-9 –
Städerna Sodom och Gomorra dömde han till undergång. Han lade dem i aska och
gav så ett exempel på vad som skulle hända de ogudaktiga. Men han frälste den
rättfärdige Lot, som plågades av de ogudaktigas utsvävande liv. – Den
rättfärdige mannen bodde nämligen bland dem, och dag efter dag plågades han i
sin rättfärdiga själ av att se och höra det onda som de gjorde. – Herren vet
alltså att frälsa de gudfruktiga ur frestelsen och att hålla de orättfärdiga i
förvar och straffa dem fram till domens dag. Engelsk översättning: to rescue
the godly from temptation
När Petrus skriver och undervisar församlingen i ett
av sina brev, använder han exemplet med Lot som en prototyp, och ger oss ett
praktiskt exempel på det sätt som Herren räddar sitt folk från tid och plats,
när det gäller Guds domar och prövningens tid (from trial - eng översättning).
Abraham påminner Herren
1 Mos 18:23-25 - Och Abraham gick närmare och sade: "Vill du förgöra den rättfärdige
tillsammans med den ogudaktige? Kanske finns det femtio rättfärdiga i
staden. Vill du då förgöra den och inte skona platsen för de femtio rättfärdigas
skull som finns där? Det vare dig fjärran att göra något sådant, att låta den rättfärdige dö med
den ogudaktige. Det skulle då gå med den rättfärdige som med den ogudaktige.
Det vare dig fjärran! Skulle inte han som är hela jordens domare göra det som
är rätt?"
Abraham påminde Herren i sin argumentation om Sodom
och Gomorra, att det strider mot hans natur att förgöra de rättfärdiga tillsammans
med de ogudaktiga.
Genom att ge oss
exemplet med Lot, undervisar Petrus oss, för att visa att Lot inte var ett
tillfälligt exempel men en generell princip från Guds sida, att Herren alltid
”frälser de gudfruktiga ur frestelsen”
Herren tar bort Lot från staden
Det
sätt som Herren frälste Lot från den dom som skulle gå ut över staden, var att
flytta honom fysiskt från Sodom. Herren kunde inte helt enkelt inte döma staden
och göra något, så länge att Lot var fysiskt i staden.
Lot är en bild på församlingen,
som blir tagen från tid och plats, innan dess att Guds domar går ut. Det ligger med andra
ord i Herrens natur att inte döma de rättfärdiga tillsammans med det
orättfärdiga.
Rebecca och Isak
1 Mos 17: 4 – ”Se,
detta är mitt förbund med dig: Du skall bli fader till många folk.
1 Mos 17: 6 – Jag
skall göra dig mycket fruktsam och låta folkslag komma från dig, och kungar
skall utgå från dig.
Isaks födelse, var ett uppfyllande av Guds
löften till Abraham. Herren hade lovat Abraham en son tillsammans med Sara, och
att Abraham skulle bli en stor nation, och en fader till många folk genom Isak.
Herren prövar Abrahams
hjärta
När Sara är nittio år gammal, föder hon
löftessonen på sin ålderdom, precis på det sätt som Herren hade lovat Abraham
och Sara. Isak var alltså deras enda barn, som Herren skulle fullborda sitt
förbund och sina löften igenom.
En tid därefter prövar Herren Abrahams hjärta, och ber
honom gå tre dagsresor bort för att offra. Brännoffret på altaret skulle vara
Isak, hans enfödde och älskade son.
Isak en bild på
Kristus
När Abraham är lydig Herren, så är hela
händelsen en skuggbild på det Gud gjorde på korset cirka 2000 år senare, och
det finns mycket i historien som pekar på att Isak är en tydlig bild på Jesus
Kristus:
- Herren kallade Isak, Abrahams ”ende son”, även om
Abraham redan hade ytterligare två söner just då. På samma sätt är Jesus
Guds ende son. (1 Mos 22:2)
- Isak skulle offras på samma plats där Jesus offrades
på Golgata höjd. (1 mos 22:14)
- Resan till offerplatsen tog tre dagar, på samma sätt
som Jesus var i graven i tre dagar och nätter. (1 Mos 22:4)
- Isak bar själv veden till brännoffret upp till
platsen, på samma sätt som Jesus själv bar sitt kors sista vägen till
korset. (1 Mos 22:6)
- Abraham och Isak gick tillsammans och i samförstånd,
på samma sätt som Fadern och Sonen var i samförstånd. (1 Mos 22:8)
Isak är alltså en tydlig bild på Jesus, och det verk som
hände på Golgata kors. Abraham litade helt på Herren i situationen, och trodde
Gud om att Isak skulle återuppstå igen efter offret.
Tjänaren Elieser – en
bild på den helige Ande
1 Mos 15: 2-3 – Men
Abram sade; ”Herre, Herre, vad skall du ge mig? Jag går ju bort barnlös, och
arvinge till mitt hus är Elieser från Damaskus.” Abram sade vidare; ”Se, mig
har du inte givit någon avkomma. En av mitt husfolk ska ärva mig.”
Senare när Isak ska hitta en brud, skickar
Abraham sin äldste tjänare i sin hushållning, Elieser, att hitta en brud åt
Isak bland sin egen släkt. Ingenstans i hela historien i kap 22, ser vi tjänarens
namn. Men i 1 Mos kap 15:2 får vi veta att Abrahams äldste tjänare heter
Elieser, och var från början arvinge till Abrahams hus.
I Joh 15:26-27, får vi veta flera saker om den helige
Ande. Han har utgått från Fadern, och vittnar om Kristus. Han är samtidigt vår
hjälpare och sanningens Ande.
Tjänaren Elieser är en bild på den helige Ande. Han hade
blivit sänd av Abraham. Han var anonym och talade inte om sig själv, men vittnade
för Rebecca, den kommande bruden, om Isak. På samma sätt talar den helige Ande inte
om sig själv, men pekar och vittnar om Jesus till församlingen. Elieser möter
Rebecca vid vattenbrunnen, som kan vara en bild på den helige Andes utgjutande
i våra liv. Själva namnet Elieser, betyder på samma sätt som den
helige Ande ”tröstare”.
Rebecca – Kristi brud
På samma sätt som att Isak är en bild på
Kristus, och tjänaren Elieser är en bild på den helige Ande, är Rebecca en
förebild på församlingen, Kristi brud.
Rebecca kommer från samma stad som Abraham, som då låg i
Babylonien. Babylonien är en bild på den här världen, som också församlingen
kommer och blivit tagna utifrån. Rebecca är samtidigt släkt med Abraham, och är
på samma sätt som alla kristna, andligt talat är Abrahams säd. (Rom 4:16)
Rebecca får också gåvor av Elieser när hon möter honom,
där den helige Ande på samma sätt ger församlingen nådegåvor allt efter sin
vilja. När Rebecca har talat med tjänaren, springer hon hem och berättar om
allt det hon har sett och upplevt. Församlingens uppgift är också att gå ut och
berätta om ”de glada nyheterna” och vittna om allt det som Herren har gjort i
våra liv.
Räddade från natten
Tjänaren Elieser ankommer på kvällen till
brunnen i staden där Rebecca bor. Kvällen symboliserar oordning, kaos och
förvirring, där natten är på väg som är en bild på själva vedermödan och
Herrens dag.
Vi ser det på samma sätt i 1 Mos 24:63, där Isak möter
sin blivande brud på kvällen. Han kommer emot henne, och han för in henne i sin
mors tält, där Rebecca blir Isaks hustru.
En ren jungfru inför
Kristus
Vi får veta att Rebecca är en ung flicka, som
ingen man hade kommit nära (1 mos 22:16). På samma sätt är församlingen en ren
jungfru inför Kristus, och trolovad med en enda man.
I slutet av historien, 1 mos 24: 62-67, ser vi att Isak
(brudgummen) återvänder mot kvällen, innan natten (vedermödan), och Elieser
(Guds Ande) håller på att föra (uppryckandet) Rebecca (bruden) för att möta
Isak ansikte mot ansikte för första gången. På samma sätt kommer den helige
Ande, att rycka upp församlingen, på kvällen, innan dess att natten och
vedermödans tid börjar, och vi kommer att få se och möta Herren vår brudgum för
första gången.
Rahab
Josua 1:2 - "Min tjänare Mose är död. Stå nu upp och gå över
Jordan, du och allt detta folk, in i det land som jag skall ge åt Israels barn.
Historien om Rahab utspelar sig cirka 500 år
efter Isak och Rebecca i 1 Mos kap 24. Historiskt sett har det hänt mycket för
Israel under den här tidsperioden.
Israel har upplevt en period av slaveri i Egypten, och
sedan hur Herren mirakulöst befriat och frälst sitt folk ut ur fångenskapen
genom Moses. Efter det att det judiska
folket vandrade omkring i öknen i 40 år, reste Herren upp Josua, som skulle
leda folket, besegra fienden och inta det förlovade löfteslandet som Gud hade
lovat.
Två spejare i Jeriko
Jos 2: 9 - "Jag vet att Herren har gett er detta land och att en skräck för er har
fallit över oss, ja, att alla landets invånare bävar för er.
Innan det att Israel intar Jeriko, skickades
två spejare in för att bespeja landet och staden Jeriko. Spejarna blev upptäcka
och söker skydd hos skökan Rahab, som gömmer dom två spejarna för stadens folk
som letade efter männen.
Rahab bekänner sin tro och sin överbevisning inför
spejarna, att Israels Gud har gett dom landet. Hon ber därför spejarna om att
ge henne ett löfte om beskydd, för både henne och hennes familj den dag Israel
intar staden.
Räddad från domen
Ett rött snöre i fönstret, skulle vara tecknet
på att det var där Rahab och hennes familj var samlade. När de israeliska
soldaterna såg snöret, hämtade och räddade dom Rahab och hennes familj från stadens
förstörelse precis som spejarna hade lovat.
En bild på
församlingen
Skökan Rahab är en bild på församlingen. Hon
är en hedning, en prostituerad och en syndare, som bekänner sin tro på Israels
Gud. Hon bryr sig, och känner samtidigt för det judiska folket, som är orsaken
till hennes frälsning.
Jeriko är en bild på den här världen, som är sparad för
dom. Rahab (församlingen) tas bort från Jeriko (världen), innan dess att staden
förstörs och bränns upp (vedermödan)
Rut
Ruts bok kallas för ”återlösningens kärlekshistoria”, och handlar om Noomi,
en judisk kvinna från Betlehem som förlorar sin mark på grund av hungersnöd i
Israel, och tvingas sedan fly till Moab (Jordan).
Strax därefter, dör hennes make och lämnar henne ensam och fattig i ett
främmande land. Efter hungersnöden vänder Noomi tillbaka till Betlehem
tillsammans med sin svärdotter Rut, som har svurit att aldrig lämna henne. Rut
är en moabitisk kvinna som hade gift sig med en av Ruts söner som också
omkommer. När båda är tillbaka i Betlehem, så blir en framstående judisk man,
Boas, kär i Rut och gifter sig med henne.
Genom lagen om återlösning och giftemål, så upplever både Noomi och Rut
förlösning, och Noomi får tillbaka sin mark hon hade förlorat.
En bild på
församlingen
Historien om Rut är en
fantastisk berättelse om förlossning, frälsning och återlösning, men ger också
en symbolisk bild på församlingen och vedermödan.
Noomi är en bild på
Israel, och Rut är en bild på hedna-församlingen som blir gift med förlösaren,
den judiska mannen Boas, som är en bild på Messias. Noomi var tvungen att fly
från sitt land på grund av hungersnöd, på samma sätt som Israel blev utkastade
från sitt land för 2000 år sedan. Församlingen fick del av Messias genom
troende judar, samtidigt som förstockelse drabbade en del av Israel (Rom
11:25).
På vägen att återlösa
Israel (Noomi), så tar Messias en hednisk brud (Rut). Boas frälser och räddar
både Rut och Noomi i den situation dom befinner sig i, och upprättar till sist Israel
(Noomi) fullt ut.
Räddad från vedermödan
Samtidigt så är berättelsen om Rut, en bild på
församlingen som Herren räddar undan vedermödans tid.
Vi upplever tre
situationer i kap 3 som vittnar om detta. För det första så går Rut ner till tröskeplatsen som hennes svärmor bad
henne om. För det andra så vaknade Boas och upptäckte Rut vid midnatts tid när hon sökte skydd hos
honom. För det tredje så fick Rut lov till att gömma sig under Boas mantel, som bredde sin mantelflik över henne,
och Boas blev hennes förlösare denna natt.
Tröskeplatsen - En bild på vedermöda
Tröskeplatsen är en bild på dom och vedermöda som vi
möter på flera ställen i både GT och NT (Amos 1:3, Jes 21:10, 41:14-16, Upp
14:19-20).
Natten och morgonen
är också en bild på både vedermöda, dom och upprättelse. Jesus talade om natten
som kommer där ingen kan verka (Joh 11:9), och Paulus varnar för att Herrens
dag, som är en tid av dom, kommer som en tjuv om natten (1 Tess 5:2).
Under Boas beskyddande mantel
Rut 3: 9
– ”Vem är du?” frågade han. Hon svarade: ”Jag är Rut, din tjänarinna. Bred ut
din manteflik över din tjänarinna, för du är min återlösare.
Rut fick lov att gömma sig under Boas mantel vid
hans fötter, till dess att natten var över och det blev morgon igen.
På samma sätt, kommer
Herren att beskydda och gömma sin församling under vredens tid, den kommande natten,
till dess att mörkret skingras och morgonen gryr. Församlingens plats under
vedermödans tid, kommer att vara under Herrens mantel, i det himmelska
Jerusalem, och under beskydd i de himmelska kammarna.
Kom mitt folk och gå in i dina kamrar
Jesaja 26:17-21 – Som en havande kvinna
våndas, då hon är nära att föda och ropar ut sin smärta, så är det med oss inför dig, Herre . Vi var havande och våndades, men vi födde vind. Vi har inte skaffat
räddning åt landet, och ingen föds till
att bo på jorden. Dina döda skall bli levande, mina
dödas kroppar skall uppstå. Vakna upp och jubla, ni som bor i stoftet, ty din
dagg är ljusets dagg, och jorden skall ge igen de avsomnade. Kom mitt folk
och gå in i dina kamrar, stäng igen dörrarna efter dig. Göm dig ett litet
ögonblick, till dess vreden har gått förbi. Ty se, HERREN kommer ut ur sin
boning för att straffa jordens invånare för deras missgärning. Jorden skall
blottlägga sina blodskulder och inte längre dölja sina dräpta.
Det här kapitlet i Jesaja består av fantastiska
verser, som vittnar om Herren som kommer att kalla till sig sitt folk, där han
kommer att gömma och bevara dem i sina kamrar i förbindelse med att vredens tid
utspelar sig på jorden.
Vi kan inte se att detta bibelställe från Jesaja
någonsin tidigare har blivit uppfyllt. Det stämmer heller inte överrens med den
uppståndelse som Jesus predikade, och den som Daniel talar om i Dan 12:2, som
vi vet ska ske efter vedermödans tid och inte före. Här talar Jesaja i stället
om en uppståndelse som först sker då Herren kallar in sitt folk i sina kamrar, och
före och innan dess att Guds vrede och domar går ut över
jorden.
Som en havande kvinna
Upp
12: 1-6 – Ett stort tecken visade
sig i himlen: en kvinna klädd i solen och med månen under sina fötter och en
krona av tolv stjärnor på sitt huvud. Hon är havande och ropar i barnsnöd och
födslovånda.
På
samma sätt som Jesaja, ser Johannes en kvinna som i förbindelse med ändetiden
är havande och i födslovånda. Församlingen framställs aldrig som en födande kvinna
i bibeln, men det gör däremot Israel. Kvinnan är en bild på både de messianska
judarna på Jesu tid, och de messianska judarna under vedermödan.
Israel har tre olika födslar som hon måste gå
igenom, innan hon går in i 1000 års riket. Alla dessa tre födslar beskrivs i
Jesaja kap 66:
Jes 66: 7-8 – Innan Sion har känt någon födslovånda,
föder hon barnet (Jesus). Innan kval kommer över henne, har hon fött ett
gossebarn. Vem har hört något sådant, vem har sett något liknande? Kan ett land
komma till liv på en enda dag (1948), eller ett folk födas på en enda gång
(Israels frälsning), eftersom Sion föder sina barn redan när födslovåndan
börjar?
Så i
förbindelse med denna födslovånda som Israel kommer att uppleva, och innan denna
vredes tid, kommer Herren att låta de döda uppstå, och han kommer att kalla
sitt folk till sig, för att gömma oss i hans kamrar.
Kom mitt folk
”Kom mitt folk”, som egentligen betyder ”försvinn” eller ”bli osynlig”, är en
fantastisk parallell till den upplevelse Johannes hade i Upp kap 4, där han
fick se en öppen dörr i himlen, och samtidigt fick höra Guds röst liksom en
basun som på samma sätt sa: ”Kom hit upp”. Ögonblickligt efter Guds kall blir
Johannes uppryckt till Guds tron, där han från himlen får skåda vedermödans tid
utspela sig på jorden.
Johannes representerar här
församlingen som kommer att få uppleva det samma på uppryckandets dag. Genom en
befallning, en överängels röst och en Guds basun kommer församlingen att bli
uppryckt till himlen och kommer att få se vedermödans tid utspela sig
jorden.
Daniel
Historien om Daniel, och de tre männen i den brinnande ugnen, är en av de
berättelser från GT som visar en tydlig bild på vedermödan och denna tidens
avslutning.
Daniels bok är
genomsyrad av eskatologi, drömmar, syner och det som har med ändetiden att göra.
Till skillnad från uppenbarelseboken, som är en detaljerad beskrivning av
vedermödan, sträcker sig Daniels bok över en mycket längre tidshorisont, både
bakåt och framåt i tiden.
Daniel – en bild på församlingen
Historien om Daniel och hans
tre vänner, utspelar sig i början av den babyloniska fångenskapen, där alla
fyra tjänar under den babyloniska kungen.
På samma sätt som Josef, blir
Daniel upphöjd i en position, att endast konungen står över honom. I
uppenbarelseboken, är församlingen också satt att tjäna som präster och
konungar på den här jorden. Något som kommer att fullbordas i tusenårsriket. På
det sättet, så är Daniel en bild på församlingen.
Förebild på Antikrist
Kung Nebukadnessar, som är en
tydlig förebild på Antikrist, hade satt upp en staty av guld på Duraslätten i
Babylon. Bemärk, att statyn är sextio alnar hög och sex alnar bred, som kan
sammanliknas med Antikrist tal som är 666.
Nebukadnessar
tvingar alla att falla ner och tillbe denna uppsatta staty, där konsekvensen
för dem som inte lydde, var att bli kastad i den brinnande ugnen. Den brinnande
ugnen, är en bild på Guds vrede och den stora nöden i vedermödan.
Kastad i den brinnande ugnen.
Mal 4: 1 – Se, dagen
kommer, den brinner som en ugn.
Sadrak, Mesak och Abed-Nego vägrade att böja knä för Nebukadnessars staty,
och de blev kastade i den brinnande ugnen.
Kungen befallde
att ugnen skulle göras sju gånger hetare än man någonsin sett den vara, och det
är en bild på fullkomlighetens tal. Herren sände sin ängel som beskyddade
Sadrak, Mesak och Abed-Nego i den brinnande ugnen, och de kom ut utan någon som
helst skada eller påverkan av elden.
Var är Daniel
Men det man måste fråga sig i denna historia är vart Daniel är någonstans.
Var han en av dem som böjde knä för statyn? Varför var han inte närvarade, och
varför blev han inte också slängd i den brinnande ugnen?
Vi kan vara ganska
säkra på att Daniel inte böjde knä för Nebukadnessars staty. Daniel var bara
inte närvarande där alla skulle tillbe statyn, eller vid den brinnande ugnens lidande.
Gud hade ”tagit bort honom”.
Israel och församlingen
Beskrivningen som kungen fick av dessa män i den brinnande ugnen, var att
det var tre judiska män (Dan 3:12). De tre judiska männen är med andra ord en
bild på det utvalda Israel, och Daniel är en bild på församlingen.
Daniel
(församlingen), den högt älskade (Dan 10:11), är bevarad från tid och plats när
det gäller den brinnande ugnen (vedermödan), medan hans tre vänner (Israels
rest), blir bevarad mitt i och igenom trängslen.
Avslutning
Genom dessa
berättelser om Enok, Lot, Rebecca och Isak, Rut, Rahab och Daniel, kan vi se
ett mönster och en röd tråd.
Vi ser symboliska händelser som avspeglar och
pekar på den hushållning, församlingens tid, som vi lever i. Där kan vi se att
Herren inte förhåller sig på samma sätt med församlingen, som han gör med
Israel. Båda frälsningsgrupper har Herren en unik plan med, som han kommer att
fullborda. Herren kommer att bevara Israels rest för Antikrist och genom
vedermödans tid, som han sedan kommer att fullborda sina förbund och löften
igenom.
Guds planer för sin församling
På samma
sätt kommer Herren också att fullborda sina planer med sin kropp och brud, Guds
församling. Vedermödan är inte ämnad för Herrens brud, så därför kommer Jesus
att hämta och ta bort bruden innan dess att Guds domar kommer gå ut över
jorden.
Församlingen är sparad från tid och plats när
det gäller vedermödans tid och domsslut.
Vårt saliga hopp, är vår Gud och Herre Jesus Kristus, som kommer att
frälsa oss från den kommande domen.
Jesus Kommer Snart!