Vad hände med Jerusalems tempel och tempelplatsen?
Sven Thomsson - 2019-11-09 23:44
Den här artikeln är ett läsarmejl vars åsikter är skribentens egna.
Precis som Herrens härlighet lämnade Israel i de gammaltestamentliga sammanhangen, så lämnade den också Jerusalems tempel på Jesu tid.
Jesus hade varit i Jerusalems tempel för sista gången. När han var på väg ut därifrån kom hans lärjungar fram till honom för att visa honom templets byggnader. De var fascinerade av de enorma stenblocken som templet var byggt av. (Matt. 24:1;Mark. 13:1;Luk. 21:5).
Men även om templet var vackert och dyrbart skulle fienden riva ned det. Medan lärjungarna var som mest imponerade av dess härlighet uttalade Jesus domen över det. Helt betagna sa lärjungarna till Jesus:
”Mästare, se vilka stenar och vilka byggnader!” (Mark. 13: 1).
Men Jesus lät sig inte imponeras av de stora och pråliga. Han talade i stället om fullständig ödeläggelse och dom. Han sa till dem:
”Ja, ni ser nu allt detta; Men sannerligen säger jag till er: ’Här skall ska inte lämnas sten på sten; alltskall brytas ner” (Matt. 24:2).
Templet var så rustikt byggt, att det såg ut att vara omöjligt att förstöra det. Men det skedde ändå vid Jerusalems förstöring år 70 e. Kr. Ödeläggelsen var så total, att en viss Turnus Rufus lät plöja upp tempelplatsen. Därmed uppfylldes de domsord över Israels ledare som uttalades av profeten Mika:
”Det är på grund av er som Sion ska plöjas upp till en åker, Jerusalem förvandlas till en stenhög och tempelberget till en skogsbevuxen höjd" (Mika 3:12).
Profeten Mika såg dessa händelser i en syn hundratals år innan de inträffade. Här ser vi Bibelns träffsäkerhet och tillförlitlighet.
Jesus hade tidigare talat om templets ödeläggelse:
”Se, ert hus ska komma att stå övergivet och öde” (Matt. 23:38).
I en annan översättning står det:
”Ni blir ensamma med ert öde hus”.
Jesus hade tidigare talat om Jerusalems templet som hans hus. Matt. 21:13:
”Och han sa till dem: ’Det är skrivet. Mitt hus ska kallas ett bönehus, men ni gör det till en rövarkula.”
Enligt andra översättningar var en rövarkula ”ett gömställe för tjuvar, ett näste för rövare.”
Judarna hade förnekat Jesus och förkastat honom. Han som ”kom till sitt eget”, men inte blev mottagen av sina egna. ”På grund av det ville han inte kännas vid templet som ”mitt hus”, utan som ”ert hus”.
I Hes.11:22-23 kan vi läsa om hur Herrens härlighet lämnade Jerusalem:
”Sedan bredde keruberna ut sina vingar, och hjulen följde dem, och över dem vilade Israels Guds härlighet. Herrens härlighet lämnade staden och stannade över berget öster om den.”
På grund av alla styggelser som under ledning av de äldste bedrevs i staden, och på grund av folkets ondska och avgudadyrkan kunde inte Guds härlighet och välsignelse fortsätta att vila över den.
I 1 Sam. 4:21 står det:
”Herrens härlighet är borta från Israel” (1917 års översättning).
Elis svärdotter, Pinechas hustru hade fött en son och kallade honom I-Kavod och sa:
”Härligheten har lämnat Israel, för Guds ark är borta.”
Precis som Herrens härlighet lämnade Israel i de gammaltestamentliga sammanhangen, så lämnade den också Jerusalems tempel på Jesu tid.
Nu lämnade Jesus templet, inte bara för att övernatta i Betania. Han lämnade det för gott – åt domen.
Sven Thomsson - 2019-11-09 23:44