Uppryckandets förvandling
De som har dött i Kristus träder fram ur sina gravar vid basunens ljud. De kommer att förvandlas tillsammans med oss som lever.
Sven Thomsson - 2019-09-30 02:35
Förvandlingen kommer att ske oerhört fort. Den kommer att ske ”i ett nu, på ett ögonblick”. Grundtextens uttryck för i ett nu är ”en atómo”som kan översättas ”odelbar tid”, på ett ögonblick (en ripe ofthalmú) ”fortare än ögat kan blinka”.
Oerhört fort
Vi som tror och lever den stund uppryckandet sker ska tillsammans med dem som uppstår förvandlas. Förvandlingen kommer att ske ”i ett nu, på ett ögonblick vid den sista basunen”. Paulus skriver om detta och vi läser i Reformationsbibeln, 1 Kor. 15:51-53:
”Se, jag säger er en hemlighet: Vi ska inte alla avsomna, men vi ska alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick vid den sista basunen. För basunen ska ljuda och de döda ska uppstå och vi ska förvandlas. För detta förgängliga måste klä sig i oförgänglighet och detta dödliga måste klä sig i odödlighet”.
När den sista basunen ljuder är det signalen till att de döda ska uppstå. De som har dött i Kristus träder fram ur sina gravar vid basunens ljud. De kommer att förvandlas tillsammans med oss som lever.
Förvandlingen kommer att ske oerhört fort. Den kommer att ske ”i ett nu, på ett ögonblick”. Grundtextens uttryck för i ett nu är ”en atómo”som kan översättas ”odelbar tid”, på ett ögonblick (en ripe ofthalmú) ”fortare än ögat kan blinka”.
Vår jordiska boning
”Detta förgängliga” syftar på dem som är döda, medan ”detta döda” syftar på dem som lever. Förvandlingen måste inträffa för att inträdet i de oförgängliga och eviga himmelska boningarna ska kunna ske. Vad är det då som sker vid förvandlingen? 2 Kor. 5:1-5 ger svaret:
”Men vi vet om det tält som är vår jordiska boning bryts ner, så har vi en byggnad från Gud, ett hus som inte är gjort med händer, evigt i himlarna. För i denna suckar vi också och längtar att få bli överklädda med vår boning, som är från himlen, för när vi väl är klädda i den ska vi inte bli funna nakna. För vi som är i detta tält suckar och är nedtyngda, inte för att vi vill bli avklädda utan överklädda, så att det dödliga kan bli uppslukat av livet. Men han som har berett oss till detta är Gud, som pant har han också gett oss Anden.”
Ett tält är något svagt, en provisorisk, tillfällig boning. I en tillvaro fylld av prövningar suckar vi och längtar efter att tiden snart ska vara inne, då Gud gör slut på tillvaron här och etablerar sitt rike.
Förvandlingen beskrivs också i Fil. 3:20-21:
”Men vi har vårt medborgarskap i himlarna, varifrån vi även väntar Frälsaren, Herren Jesus Kristus, som ska förvandla vår förnedringskropp, så att den blir lik hans härlighetskropp, genom den kraft varmed han också förmår underlägga sig allt”.
Vi suckar av längtan att bli iklädda den himmelska kroppen, som är Jesu härlighetskropp. Vårt hopp är att slippa avkläda oss och i stället få överkläda oss med härlighetskroppen. Och det är just det som Gud har berett oss till. När de heliga ikläds härlighetskroppen kommer de som inte är troende att vara nakna och få bära skammen. Tack vare att vi är himmelska medborgare blir vår härlighetskropp den nationaldräkt som vi får bära i den himmelska världen.
Sven Thomsson - 2019-09-30 02:35