Jesus förlåter, men förlåter du?
Annahita Parsan: Du behöver inte kunna förlåta – bara vilja
Holger Nilsson - 2021-04-02 17:00
Den här artikeln är en gästblogg vars åsikter är skribentens egna.
Helvetet, elden som aldrig slocknar.
Inte nog med att den orätt som skett har berövat dig din dåtid – nu berövar den dig dagligen din nutid och framtid. Den som du bär agg emot, den som har handlat orättvist mot dig, den personen vinner dagligen genom att du inte kan släppa taget. I många fall har de själva gått vidare, men kvar, fast, står du.
Nödvändigt för en kristen att förlåta!
Jesus understryker vikten och allvaret av att vi förlåter människor: ”För om ni förlåter människorna deras överträdelser, ska er himmelske Far också förlåta er. Men om ni inte förlåter människorna, ska inte heller er Far förlåta era överträdelser.” Matt. 6:14-14. Vi får då själva förlåtelse och inte bara det – vi blir fria.
Här nedan så publicerar vi den artikel som var i Världen Idag den 31 mars. På ett utomordentligt sätt förklaras detta med förlåtelse och hur vi kan skänka förlåtelse även om vi trycker det skulle vara svårt, men Gud är på vår sida och redo att hjälpa om vi är villiga att förlåta:
Annahita Parsan: Du behöver inte kunna förlåta – bara vilja
Under de många år som jag har jobbat med människor och deras själar har jag sett hur stor skada själen tar efter en orättvis handling. Att bli hel igen som människa kan ta en livstid. Det finns många som i flera år går till psykologer och läkare och trots det mår fortsatt dåligt.
Låt mig berätta kort om en ung kille som kom till tro i vår församling och konverterade från islam. Han brottades med kristendomens ord om förlåtelse. Hans liv var uppfyllt av hat och negativa tankar och livet saknade glädje.
En dag sade han att ”vägen till korset är svårare än islam”, eftersom man i kristendomen måste förlåta för att bli förlåten. Han talade om Jesus, som själv förlät sina ovänner; något av det sista Jesus gjorde medan han levde var att se till att han förlät dem som dödade honom: ”Far, förlåt dem, för de vet inte vad de gör” (Luk 23:34).
Den unga killen tittade på mig och sade: ”Det är omöjligt för mig att förlåta dem som dödade min pappa inför mina ögon. Inom islam kunde vi straffa dem som skadade oss utan att vara skyldiga i Guds ögon eller ha dåligt samvete. Inom islam behöver man inte förlåta, utan i sharia är det hand för hand, tand för tand. Men nu ska jag förlåta – och inte nog med det, jag ska även älska mina fiender och be för dem. Hur ska jag kunna älska någon som tog min familj ifrån mig, dödade min pappa framför mina ögon och dessutom försatte mig i landsflykt?”
Jag blev mycket berörd i mitt hjärta, men jag visste att kraften i den helige Ande och i Jesu blod tvättar bort allt hat. Det hela bottnar slutligen i att man själv måste vilja förlåta. Att inte kunna förlåta är inte upp till oss att lösa – den biten tar Herren hand om. Men beslutet att vilja förlåta är, och kommer alltid att vara, upp till oss.
Hans resonemang är inte olikt det jag får höra i många andra samtal. ”Varför ska jag förlåta någon som inte ångrat sig?” Därför att förlåtelsen inte är till för dem, utan för dig, min vän. Utan förlåtelsen blir du likt en person som vandrar med en kedja runt halsen. Du drar runt på vikten av den orättvisa handlingen, personen du vill bli fri ifrån och de minnen som gnager i dig varje dag. Dina fiender förblir i ditt hjärta och deras mörker tar över ditt liv.
Inte nog med att den orätt som skett har berövat dig din dåtid – nu berövar den dig dagligen din nutid och framtid. Den som du bär agg emot, den som har handlat orättvist mot dig, den personen vinner dagligen genom att du inte kan släppa taget. I många fall har de själva gått vidare, men kvar, fast, står du.
Det är dags att släppa taget. Det är dags att du sätter dig själv, din familj och din framtid först. Du behöver inte kunna förlåta. Bara vilja. Herren utför mirakel, han helar inte bara från sjukdomar utan också hjärtan fyllda av mörker, agg och hat. Låt Herren ta vid där du kommer till korta. Det är det som är hela meningen med ett liv med Jesus. Han är den fullkomlige, inte vi.
Jag och den unga killen bad tillsammans efter att jag fått förklara vägen till förlåtelse och försoning. Och hans hat förvandlades till förlåtelse; den dagen skedde en helomvändning.
Missförstå mig inte, förlåtelse är svårt. Vägen till att vilja förlåta och försonas är i mina ögon svårare än att väcka döda till liv. Ett krossat hjärta är svårare att nå ut till än att införliva liv i en död kropp. Men jag vet att det går. Och du som läser det här i dag: var stark, var modig och välj livet. För där livet finns, där finns Jesus.
Jesus sade: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig” (Joh 14:6).
Annahita Parsan, präst, Hammarbykyrkan
Holger Nilsson - 2021-04-02 17:00