Hunger och törst efter Herren och hans ord
Hur är det med bibelläsningen i våra kristna församlingar?
Sven Thomsson - 2019-12-06 11:15
Den här artikeln är ett läsarmejl vars åsikter är skribentens egna.
Panik i tomteverkstan. Bild: Youtube/SVT.
Läser de kristna Guds ord, eller ligger Biblarna i förvar i någon byrålåda, eller samlar damm i någon bokhylla? En rannsakande fråga, men viktig att ta ställning till. Det kan komma tider av förföljelse då kristendomens fiender tar ifrån oss våra Biblar. Anhängare av främmande religioner kan förbjuda Guds folk att läsa Herrens ord.
Ps. 42:2-3 (nuBibeln):
”Som hjorten längtar efter vattenbäckar, så längtar jag efter dig, min Gud. Jag törstar efter Gud, den levande Guden.”
När hjorten har strövat långa sträckor i vildmarken blir den törstig. Den upplever törsten mycket svår, eftersom den länge har varit utan vatten. Då längtar den efter vattenbäckar och söker efter sådana, där den kan släcka sin törst.
Psalmförfattaren använder bilden av den törstande hjorten för att beskriva sin längtan efter sin Gud, den levande Guden.
Kung David skriver så här i Ps. 63:2:
”Gud, min Gud, dig söker jag! Min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig i detta förtorkade och plågade land, där inget vatten finns.”
Här framställer Bibeln en man, som verkligen törstar och längtar efter Gud. Han upplever inte bara sin själs längtan, utan också kroppens längtan. Det betyder, att hela hans varelse bär på en stark längtan efter Herren.
David har en känsla av att leva i ett förtorkat och plågat land, där det inte finns vatten.
Det var för honom som att vistas i en öken. En öken består ofta av oändliga vidder av sand. Ett ökenlandskap är ogästvänligt, kargt och ofruktbart.
Där kan man se hägringar, man tycker sig se vattenkällor, men allt är bara illusioner och overklighet. Det förekommer att människor omkommer i ökenområden, på grund av brist på vatten.
Livet i den här onda världen kan för kristna människor likna en ökenvandring. Det finns mycket av falskhet, lockelser och bedrägliga illusioner. Dessa kan utgöra faror i en frälst människas tillvaro. De kan upplevas som hägringar och falska förespeglingar.
Vi läser också i Ps. 107:4-6:
De irrade omkring i öknen, i ödemarken, utan att finna någon boplats. De var hungriga, törstiga och deras liv tynade bort. De ropade till Herren i sin nöd, och han befriade dem ur deras trångmål.
Dessa människor saknade allt av livets goda. De hade ingen boplats, bara öknens ödslighet. De led brist på både mat och dryck. Det fanns ingenting som kunde stilla deras hunger och törst. Deras liv tynade bort på grund av deras brist på allt.
Men ”de ropade till Herren i sin nöd”. Deras enda hopp stod till Herren, deras Gud. Det fanns ingen annan som kunde stå dem bi. När deras rop kom inför Herren hörde han deras bön och ”befriade dem ur deras trångmål”.
Så gör också Jesus, den gode Herden. Han leder sina får genom allt. Han för dem rätt och låter dem gå i bet på gröna ängar. Han leder dem till livets friska vattenkällor.
Vi läser ett allvarligt ord i Amos 8:11-12:
”Den tid kommer, säger Herren, när jag sänder hungersnöd över landet, inte en hunger efter bröd, inte en törst efter vatten, utan efter att få höra Herrens ord. De ska irra från hav till hav, driva omkring från norr till öster och söka efter Herrens ord utan att finna det.”
Hur är det med bibelläsningen i våra kristna församlingar? Läser de kristna Guds ord, eller ligger Biblarna i förvar i någon byrålåda, eller samlar damm i någon bokhylla? En rannsakande fråga, men viktig att ta ställning till. Det kan komma tider av förföljelse då kristendomens fiender tar ifrån oss våra Biblar. Anhängare av främmande religioner kan förbjuda Guds folk att läsa Herrens ord.
Det kan leda till att de kristna måste göra som i citatet från Amos – jaga från hav till hav, från kontinent till kontinent utan att finna Guds ord. Då är det ett absolut måste, att man läst mycket Guds ord och fått det ackumulerat inom sig, så att den helige Ande kan påminna om det.
Vår tids församlingar behöver andefyllda, smorda förkunnare och herdar, som kan leda fåren till de frodiga, saftiga betesmarkerna och de friska vattenkällorna.
Sven Thomsson - 2019-12-06 11:15