Apg29.nu

Nåden gäller också din nästa

Apg29.Nu — Sun, 10 May 2026 00:00:03 +0200

Klicka på bilden för större bild.

Ibland glömmer vi bort hur vi själva blev frälsta, att det var av nåd, och så börjar vi lägga laggärningar på andra: ”Du måste göra det och det för att bli frälst.”

Plötsligt gäller inte längre det som gällde för oss när vi kom till tro. Vi ska inte göra det svårare för andra att komma till tro. Botemedlet mot att inte falla i detta är att hålla sig nära Jesus.

Ibland säger människor, när de inser att frälsningen är av nåd: ”Ja, man blir frälst genom tron av nåd, men sedan man är frälst måste man göra laggärningar för att bevaras i frälsningen.” Märker du hur snillrikt dessa ordförvrängningar kan vara? Plötsligt är nåden inte längre nog – utan du måste själv bidra med egen kraft.

Låt dig inte luras. Börjar man syssla med laggärningar, har man i praktiken lämnat nåden. Och då förnekar man i praktiken Jesu försoningsverk på korset. Sanningen är att du blir frälst av nåd – och du blir bevarad av nåd. Du kan inte berömma dig själv.

Den barmhärtige samariern

Jag har en välbesökt bönesida på min blogg. Ibland ber människor att Gud ska flytta på deras jobbiga grannar så att de själva ska få lugn och ro. Men då har de glömt sin nästa – att också deras grannar behöver Jesus för att bli frälsta.

Jag hörde en berättelse om en prostituerad kvinna som kom in i en kyrka och satte sig skamset längst bak. Då flyttade sig några av kyrkmedlemmarna och satte sig någon annanstans. Men det var ju för henne kyrkan finns till. Jesus kom inte för de rättfärdiga utan för syndare. De som flyttade på sig – hade de själva velat bli bemötta så, om de kommit till kyrkan sargade och nedbrutna, som får utan herde, så som Jesus beskriver människorna i Matteus 9?

En laglärd frågade Jesus: ”Vem är min nästa?” Då berättade Jesus liknelsen om den barmhärtige samariern, som är min dotters favoritberättelse. Prästen gick förbi mannen som låg halvdöd efter att ha blivit misshandlad av rövare. Leviten gjorde likadant. Men samariern stannade. Han förbarmade sig över mannen, tog hand om honom, förband hans sår och betalade för hans uppehälle på ett värdshus.

Sedan frågade Jesus den laglärde: ”Vem av dessa var den misshandlade mannens nästa?” Mannen svarade: ”Den som visade honom barmhärtighet.” Då sade Jesus: ”Gå du och gör som han.”

Vi är kallade att visa barmhärtighet mot våra medmänniskor och inte lägga lagens tunga krav på människor som ännu inte känner Jesus – krav som vi själva inte kunde bära innan vi kom till tro.

Vad hände med kvinnan i kyrkan? Jo, en annan kvinna gick fram, kramade om henne och visade henne kärlek. Det är så människor vinns för Jesus.

Jesus är Herren

Apg29.Nu — Sat, 09 May 2026 18:00:02 +0200

Tror du på Jesus? Är du frälst? Har du tagit emot Jesus? Är han din Herre och Frälsare? Om du ännu inte har tagit emot Jesus, då vill jag uppmuntra dig att göra det.

Det är bara Jesus som kan frälsa och rädda. Det finns ingen annan än Jesus. Han är Herren.

När du tror på denne underbare Herre blir du frälst. Det står i Bibeln:

”Ty om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst.”

Det är ett löfte. Det är Guds eget löfte: då ska du bli frälst.

Jesus är den ende som kan frälsa. Det står också i Bibeln att var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst. Och vi vet att Herrens namn är Jesus. När du åkallar hans namn, när du tror på Jesus, blir du frälst. För det är Jesus som är Herren. Bibeln är övertydlig med detta.

Jag tycker mycket om ett bibelord i Gamla testamentet. Jag har ofta citerat det, för jag tycker att det är så fantastiskt. Det är från Jesaja kapitel 43 och vers 11:

”Jag, ja jag är Herren, och förutom mig finns ingen frälsare.”

Det är Jesus som är Herren, och det finns ingen annan Frälsare. Det är bara han som är Frälsaren, precis så som det står i Bibeln:

”Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Kristus, Herren.”

Det är Jesus som är Frälsaren, och det är han som är Herren.

Ängeln sade också till Josef i drömmen:

”Du ska ge honom namnet Jesus, för han ska frälsa sitt folk från deras synder.”

Det är Jesus. Han är Frälsaren, och han är Herren.

Hello stranger - Ted Sandstedt

Apg29.Nu — Sat, 09 May 2026 15:00:02 +0200

Hittade den här pärlan med Ted Sandstedt.

Lag och dom

Apg29.Nu — Sat, 09 May 2026 00:00:05 +0200

Klicka på bilden för större bild.

Det är lätt att falla i fällan att börja förkunna lag. En del gör faktiskt det – de går tillbaka till lagen i Gamla testamentet och säger: “Du måste göra det och det och det…” och samtidigt: “Du får inte göra det och det och det…”.

Men tänk på en sak: om man förkunnar lag, då leder det också till dom. För bryter man mot en enda punkt i lagen, så står man skyldig inför hela lagen. Lagen dömer människan. Därför hamnar den som förkunnar lag till slut i slutsatsen att människor måste dömas.

Då kan man börja säga saker som att Gud måste döma människor eller till och med hela nationer på grund av synd. Men här finns ett viktigt problem – det stämmer inte med Bibelns helhet. För Gud har redan dömt synden när Jesus gav sitt liv på Golgata kors.

Och här är det fantastiska: om man istället lyfter fram nåden, då leder det till frälsning. När du förkunnar att människan blir räddad genom tro på Jesus, på grund av Guds nåd – då kommer människor till frälsning. De går inte mot dom, utan mot liv.

Det finns de som kritiserar detta och säger att man inte ska tala så mycket om nåd. Ibland kallar de det för “nådeförkunnelse” på ett negativt sätt. Men vem är egentligen den största nådeförkunnaren? Det är ju Jesus själv.

När kvinnan som blivit anklagad skulle dömas, sa han:

“Jag dömer dig inte heller. Gå, och synda inte mer.”

Vi blir frälsta genom tron på Jesus, av Guds nåd – inte genom våra egna gärningar. Så den som förkunnar nåden är i gott sällskap.

Så slutsatsen är enkel: Förkunnar man lag, leder det till dom. Förkunnar man nåd, leder det till frälsning.

Och det är verkligen ett härligt budskap.

Måste man ge tionde?

Apg29.Nu — Fri, 08 May 2026 15:00:03 +0200

Klicka på bilden för större bild.

En fråga som ofta kommer upp bland kristna är: måste man ge tionde? Många har fått höra att en kristen måste ge 10 % av sin lön till församlingen, och ibland har människor till och med känt skuld eller rädsla om de inte gör det. Men vad säger Bibeln egentligen?

När vi läser Gamla testamentet ser vi att tiondet var en del av lagen som Gud gav till Israel. Det handlade främst om säd, vin, olja och boskap – alltså det människor levde av i ett jordbrukssamhälle. Gud sa:

“Allt tionde av jorden, både av markens säd och av trädens frukt, tillhör Herren.” (3 Mosebok 27:30)

Tiondet användes för att försörja leviterna som tjänade i templet och för att hjälpa fattiga, änkor och främlingar. Det var en del av Israels gamla förbund.

Men när vi kommer till Nya testamentet ser vi något viktigt: apostlarna lär aldrig att kristna måste ge exakt 10 %. Det finns inget bud där det står att den som inte ger tionde syndar eller står under förbannelse. I stället flyttas fokus från lag till hjärta.

Jag läste en gång om någon som påstod att han hade fått en “uppenbarelse” där han såg flera kristna i helvetet eftersom de inte hade gett tionde. Då kan man verkligen undra vart budskapet om frälsning av nåd tog vägen?

En glad givare

Aposteln Paulus skriver:

“Var och en ska ge som han har beslutat i sitt hjärta, inte med olust eller tvång, för Gud älskar en glad givare.” (2 Kor 9:7)

Lägg märke till orden: inte under tvång.

Gud vill inte ha givande som kommer från rädsla, press eller manipulation. Han vill ha ett hjärta som älskar att ge. Det betyder inte att givande är oviktigt – tvärtom. De första kristna var väldigt generösa. De hjälpte de fattiga, stödde tjänsten och delade med sig till varandra. Men det kom från kärlek, inte från ett lagkrav.

Många citerar också Malaki 3:10 för att säga att kristna måste ge tionde, annars “rövar man från Gud”. Men sammanhanget handlar om Israels folk under lagen och tempeltjänsten. Man måste vara försiktig så man inte tar ett gammaltestamentligt bud till Israel och lägger det som ett krav på den nytestamentliga församlingen.

Samtidigt tror jag att det finns en god princip bakom tiondet: att ära Gud med det man har och inte vara självisk. För vissa kan 10 % vara en bra riktlinje. För andra kanske Gud leder till att ge mer – eller mindre under svåra tider. Det viktiga är inte procentsatsen utan hjärtat.

Frälsningen köps inte med pengar. Gud älskar dig inte mer för att du ger mycket, och mindre för att du ger lite. Vi ger inte för att bli accepterade av Gud – vi ger därför att vi redan har fått allt genom Jesus Kristus.

Så måste man ge tionde?

Nej, inte som ett lagkrav för att vara en sann kristen. Men Bibeln uppmuntrar oss att leva generöst, hjälpa människor i nöd och stödja Guds verk med glädje och kärlek.

Ananias och Safiras synd

Till sist vill jag bara kort nämna att pengarna du har tjänat är dina. Du får göra vad du vill med dem. Du måste inte ge bort dem, vilket vi också ser i Apostlagärningarna 5 i berättelsen om Ananias och Safira. De hade sålt en egendom och fått pengar för den. I sammanhanget säger Petrus:

“Var den inte din, så länge du hade den kvar? Och efter att den var såld, hade du inte rätt att göra som du ville?” (Apg 5:4)

Poängen är att de kunde göra vad de ville med pengarna – behålla dem eller ge bort dem. På samma sätt är det med dig. Pengarna är dina. Du kan använda dem till mat, hyra och det du behöver för att klara dig.

Och vill du ge bort pengar så är det helt fritt. Generositet är något gott. Men det är inte andligt att ge bort alla sina pengar så att man själv inte klarar sig. Ibland har det funnits en sådan press på församlingsmedlemmar att de har gett bort pengar i offer, gåvor och tionde tills de själva knappt haft något kvar att leva på.

Synden som Ananias och Safira gjorde sig skyldiga till var inte att de behöll en del av pengarna, utan att de försökte ljuga och lura den helige Ande.

Gud älskar en glad givare. (2 Kor 9:7)

Frälst av nåd

Apg29.Nu — Fri, 08 May 2026 00:00:05 +0200

Klicka på bilden för större bild.

Allt börjar med nåden. Inte med människans ansträngning, inte med hennes fromhet eller gärningar – utan med Guds fria gåva.

”Ty av nåden är ni frälsta genom tron, och det inte av er själva – Guds gåva är det” (Ef. 2:8)

För många år sedan reagerade jag på en förkunnelse som varnade för lagiskhet. Jag tänkte: det är väl ingen som trillar dit på lagiskhet nu i den här tiden? Förr i tiden kunde det kanske hända, men inte längre. Men ack så fel jag hade.

Lagförkunnelse

I vår tid finns det mycket lagisk förkunnelse som inte bara har smugit sig in, utan som ibland till och med frimodigt proklameras: att du inte kan bli frälst utan gärningar. Men detta är en villolära som Bibeln kraftigt går emot, och den har fått fäste i vår tid.

För om man kan bli frälst genom laggärningar, då hade Jesus inte behövt dö på korset för att försona världen med Gud och uppstå från de döda. Och förkunnar vi laggärningar, då ogiltigförklarar vi Jesu frälsningsverk på Golgata kors. Och det är något mycket allvarligt.

Bibeln är tydlig: du blir frälst av nåd genom tron på Jesus. Det är en gåva. Och vad gör man med en gåva? Man tar emot den. Och hur tar man emot frälsningens gåva? Genom tron på Jesus.

Vi läste i versen att det ”inte är av er själva”, utan att det är Guds gåva. En gåva förtjänar man inte – man får den ändå. Så är det med frälsningen. Ingen av oss förtjänar den. Vi får den av nåd.

Jag hörde en gång en berättelse om en mamma som kom till Napoleon och vädjade om nåd för sin dödsdömde son. ”Han har begått så fruktansvärda brott att han inte förtjänar nåd”, sa Napoleon. Då svarade hon: ”Om han hade förtjänat det, hade jag inte bett om nåd.”

Så är det också med oss. Vi förtjänar inte frälsningen – vi får den av nåd.

Två sanningar om Kristi himmelsfärdsdag

Apg29.Nu — Thu, 07 May 2026 09:00:02 +0200

Klicka på bilden för större bild.

"Därefter, sedan Herren hade talat till dem, togs han upp till himlen och satte sig på Guds högra sida." (Markus 16:19)

Markus skriver kort, koncist och slagkraftigt om vad som hände denna historiska dag: Jesus togs upp till himlen och satte sig på Guds högra sida.

Det skedde efter att Jesus hade talat med sina lärjungar. Vi förstår att det var viktigt, eftersom det var det sista han sade till dem innan han togs upp till himlen. Vad han sa kan vi läsa tidigare i samma kapitel, men också i Matteusevangeliet kapitel 28 och i Apostlagärningarna kapitel 1.

Flög han iväg?

Ibland kallas Kristi himmelsfärdsdag – enligt min mening felaktigt och nästan respektlöst – för “Kristi flygare”. Men det ger en missvisande bild. Jesus flög inte iväg som en raket och försvann som en liten prick på himlen. Han togs upp till himlen.

Apostlagärningarna beskriver det så här:

"Då han hade sagt detta, såg de hur han lyftes upp, och ett moln tog honom ur deras åsyn." (Apostlagärningarna 1:9)

Inför sina lärjungar lyftes Jesus upp från marken. Hur högt vet vi inte, men det var tillräckligt för att de tydligt skulle se det. Sedan kom ett moln och dolde honom för deras blickar. När molnet hade skymt honom var han borta. Han försvann alltså inte som ett flygplan långt bort i skyn – han togs upp och doldes av molnet.

Jesus blev upphöjd

Vad som sedan hände får vi veta om vi återvänder till Markus 16:19: Jesus “satte sig på Guds högra sida”. Markus uttrycker det med få ord, men innebörden är enorm.

Att sitta på Guds högra sida betyder att Jesus blev upphöjd till den högsta platsen av ära och makt. Han delar Guds auktoritet och härlighet. Han är inte bara nära Gud – han är ett med Gud.

Jesus återtog den härlighet han hade hos Fadern innan han blev människa. Det Markus sammanfattar i en enda mening är något oerhört dramatiskt: efter att ha fullbordat sitt verk på Golgata återvänder Jesus till Fadern och sätter sig på tronen för att regera i makt och härlighet.

De gick ut och predikade

Kristi himmelsfärdsdag pekar också på något annat: evangelisation.

Vi läser i den sista versen i Markusevangeliet:

"Och de gick ut och predikade överallt, och Herren verkade med dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det. Amen." (Markus 16:20)

Vad gjorde lärjungarna? De gick ut och predikade överallt.

Här finns en viktig poäng: när Jesus togs upp till himlen, satte han sig – men lärjungarna gick ut. Ibland gör människor tvärtom: de sitter stilla och väntar på att Jesus ska göra arbetet. Men i verkligheten är det Jesus som sitter på tronen, medan vi är kallade att gå ut med evangeliet.

Jag hörde en gång en äldre kvinna be:

"Käre Jesus, gå till syndarna och tala med dem."

Hon menade väl – hennes hjärta var på rätt plats – men ändå blev det fel. Jesus har ju själv sagt att det är vi som ska gå ut till människorna och tala med dem.

Sammanfattning

Kristi himmelsfärdsdag förkunnar att Jesus togs upp till himlen som Herren och satte sig på tronen för att regera i makt och härlighet. Men den talar också tydligt om vårt uppdrag: att gå ut i hela världen och predika evangelium.

Recension: Ut ur Babylon av Per-Arne Imsen – en utmaning för vår tids ekumenik

Apg29.Nu — Tue, 05 May 2026 16:00:03 +0200

Bild: Per-Arne Imsen.

Nu har jag läst Ut ur Babylon av Per-Arne Imsen. Det är en bok som minst sagt inte lämnar någon oberörd.

Bokens huvudpoäng

Boken gavs ut lagom till det ekumeniska jubelåret 2025, då det var 100 år sedan det ekumeniska stormötet hölls i Stockholm.

Med denna historiska händelse som utgångspunkt tar bokens cirka 200 sidor form. Imsen menar att stormötet i Stockholm var ett uttryck för en falsk ekumenik, och att utvecklingen inte har blivit bättre hundra år senare. Enligt honom skymmer denna ekumenik Jesus – vem han är – och andra bibliska sanningar.

Samtidigt ger boken också en bild av författaren själv. Per-Arne Imsen är en engagerad skribent som lägger stor vikt vid research. Det ser vi även i hans tidigare bok Inga andra gudar, som nått många läsare och översatts till flera språk. På liknande sätt märks ett omfattande arbete med källor, litteratur och historiskt material även här.

Profetisk stil

Utöver bokens innehåll är också dess stil värd att uppmärksamma. I Ut ur Babylon skriver Imsen i en stil som kan beskrivas som profetisk. Han nöjer sig inte med att analysera – han konfronterar.

Genom att använda bilden av ”Babylon” målar han upp en bild av en kristenhet som, enligt honom, har kompromissat med världen, makten och sanningen. Babylon är inte bara en historisk stad, utan också ett andligt och religiöst system.

Samtidigt kan denna starka symbolik upplevas som bred, vilket gör att den ibland riskerar att bli svepande i sin tillämpning.

En styrka i boken är dock att Imsen sätter fingret på något många kan känna igen: att tro ibland reduceras till tradition, struktur och yta, snarare än ett levande liv med Jesus Kristus.

Avslutande reflektion

I näst sista kapitlet skriver Imsen:

"Vi har här tagit del av några av alla de tusentals förkunnare som skrivit bibelkommentarer till Uppenbarelseboken, väckande och utmanande budskap som finns att ta del av i deras många olika böcker. Men det viktigaste av allt är att det som skrivs eller sägs prövas inför Guds Ord. Och om deras profetiska förkunnelse stämmer överens med Ordet utgör den en oerhört allvarlig utmaning för ändetidens kristna."

Sammanfattning

Ut ur Babylon är en bok som väcker, utmanar och skakar om. Det är inte en bok du bara “håller med” eller “inte håller med” om – det är en bok du måste ta ställning till.

Vad ska jag göra för att få evigt liv?

Apg29.Nu — Sun, 03 May 2026 19:00:02 +0200

Klicka på bilden för större bild.

Om vi återgår till frågan vi började med, så är det inte första gången den ställs i Bibeln. Vi möter den till exempel hos den rike unge mannen som kom till Jesus.

“Gode mästare, vad ska jag göra för att få evigt liv?” (Matt 19:16)

Här ser vi det igen: Vad krävs av mig? Vad ska jag göra? Människan vill hela tiden göra något själv. Vi har svårt att helt förtrösta på Gud.

Jesus svarar först att mannen ska hålla budorden. Då frågar han: Vilka? Och den unge mannen säger: “Allt detta har jag hållit från min ungdom.”

Det är ett starkt påstående – nästan självsäkert till bristningsgränsen. Ändå märker vi att något saknas. Trots allt han menar sig ha gjort, finns det en tomhet kvar. Därför frågar han vidare: Vad fattas mig?

Här avslöjas något viktigt: en människa kan inte frälsa sig själv genom laggärningar, hur många de än är. Det fungerar inte – och det kommer aldrig att fungera.

Jesus säger då:

“Om du vill vara fullkomlig, gå och sälj det du har och ge åt de fattiga, så ska du få en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.” (Matt 19:21–22)

När mannen hör detta går han bedrövad bort, för han ägde mycket.

Det är i detta sammanhang som lärjungarna senare frågar: “Vem kan då bli frälst?” – efter att Jesus sagt att det är svårt för en rik att komma in i Guds rike, ja, att det är lättare för en kamel att gå genom ett nålsöga.

Men här missar många en viktig poäng.Man fastnar vid att mannen skulle sälja allt och ge till de fattiga. Men Jesu huvudpoäng är egentligen något annat: “Följ mig.” Det är kärnan.

Det är detta vi är kallade till – att följa Jesus. Och det är också vad det innebär att tro på honom: att inte bara säga att man tror, utan att faktiskt följa honom i livet.

Att tro på Jesus är inte bara en tanke – det är en riktning. Det är ett liv i efterföljelse.

Tror eller vet?

Apg29.Nu — Sun, 03 May 2026 18:00:03 +0200

Klicka på bilden för större bild.

Det har hänt att människor har sagt till mig: “Du vet egentligen inte – du tror ju bara.” På det sättet försöker man ibland förminska tron, som om den vore något osäkert eller svagt.Men faktum är: för att kunna veta, måste du först tro.

Det står i Första Johannesbrevet 5:13:

“Detta har jag skrivit till er som tror på Guds Sons namn, för att ni ska veta att ni har evigt liv.”

Hur kan man veta att man har evigt liv? Genom att tro på Guds Sons namn.Tron är alltså inte motsatsen till visshet – den är vägen till visshet. Om tron inte vore viktig, skulle vi inte gång på gång i Bibeln uppmanas att tro på Jesus.

Det är tron på Jesus som förlöser frälsningens under.

Hur får man sin synd förlåten?

Apg29.Nu — Sun, 03 May 2026 17:00:02 +0200

Klicka på bilden för större bild.

Låt oss läsa ett bibelord från Markusevangeliet 16:16:

“Den som tror och blir döpt ska bli frälst, men den som inte tror ska bli fördömd.”

Det är tydligt. Den som tror på Jesus blir frälst. Den som inte vill tro, avvisar också frälsningen. Samtidigt ser vi att dopet hör ihop med tron – en naturlig följd av att man har kommit till tro.

Vi tar också ett exempel från Lukasevangeliet 7:48–50:

Sedan sa han till henne: Dina synder är förlåtna. Då började de som låg till bords med honom säga till sig själva: Vem är denne som till och med förlåter synder? Men han sa till kvinnan: Din tro har frälst dig, gå i frid. (Luk 7:48–50)

Hur fick kvinnan sina synder förlåtna? Hon trodde på Jesus.Vem var det som förlät henne? Jesus – den hon satte sin tro till. Hon trodde att han både kunde och ville förlåta hennes synder. Och då skedde undret – hennes synder blev förlåtna.Så är det än idag.

Tro på Herren Jesus Kristus, så blir du och ditt hus frälst. Det budskapet har stått fast i snart 2000 år – och det gäller fortfarande.

Vem kan bli frälst?

Apg29.Nu — Sun, 03 May 2026 16:00:03 +0200

Klicka på bilden för större bild.

Nu ska vi återvända till frågan som lärjungarna ställde till Jesus: “Vem kan då bli frälst?” Ja, vem kan bli frälst? Svaret är enkelt: Den som vänder sig till Jesus och tror på honom blir frälst.

Det spelar ingen roll om du är man eller kvinna, gammal eller ung, pojke eller flicka. Frälsningen gäller den som vänder sig till Jesus och sätter sin tro till honom.

Det kan vara du. Det kan vara din bror eller syster. Din vän, dina föräldrar, en släkting eller en arbetskamrat.

Var och en som vänder sig till Jesus och tror på honom blir frälst. Att tro på honom innebär att tro att han är Herren, Kristus, Guds Son – att han dog på korset och uppstod igen från de döda. Det är den personen som blir frälst. Vill du tro på honom nu?

Tro är ett beslut. Du bestämmer dig: Nu vill jag tro på Herren Jesus Kristus. Det handlar inte om känslor, utan om ett medvetet val.

Men det är viktigt att förstå vad – och vem – du tror på. Du ska inte tro på själva tron, och inte heller på något opersonligt. Du tror på en levande person – den uppståndne Herren Jesus Kristus.

När blir man frälst?

Apg29.Nu — Sun, 03 May 2026 15:00:03 +0200

Klicka på bilden för större bild.

En gång på TikTok stötte jag på något som verkligen var fel. Det var någon som påstod att det inte finns en enda människa i världen som är frälst idag. Det är helt enkelt inte sant.

Jag vet att jag själv är frälst. Jag blev frälst i samma ögonblick som jag tog emot Jesus som min Herre och Frälsare. Då var jag 20 år gammal. Sedan dess har jag varit frälst och vandrat med honom.

Detta stämmer med Bibeln. Där står det: “Idag är frälsningens dag” (2 Kor. 6:2). I samma vers står det: "Se, nu är den behagliga tiden. Se, nu är frälsningens dag." Det betyder att frälsningen sker här och nu, i det ögonblick du tror på Jesus Kristus.

På samma sätt säger Bibeln att den som tror på Jesus har evigt liv (Joh. 3:36). Inte ska få – utan har. När börjar då det eviga livet? Inte först efter döden, utan här och nu, när du tror.

Så är det också med frälsningen. Du blir inte frälst först efter döden – du blir frälst här och nu när du säger ditt ja till Jesus och tror på honom. Då sker frälsningens under i ditt liv.

Detta är något som återkommer gång på gång i Bibeln. Det är ett tydligt och fast budskap – och det kan vi inte ändra på.

Vad betyder frälst?

Apg29.Nu — Sun, 03 May 2026 14:00:02 +0200

Klicka på bilden för större bild.

Jag har ofta fått frågan: Vad betyder ordet frälst? I den bibel jag använder står ordet frälst, medan andra översättningar ibland använder ordet räddad. Och det är just vad det betyder – att bli räddad.

Då kommer nästa fråga: Räddad från vad?

För att förstå det kan vi gå till Matteusevangeliet, där en ängel talar till Josef i en dröm och säger att barnet ska få namnet Jesus, “för han ska frälsa sitt folk från deras synder”. Här ser vi tydligt vad frälsningen handlar om: att bli räddad från synden.

Ordet frälst betyder alltså helt enkelt räddad. Det var därför Jesus kom – för att rädda dig och mig, alla som tror på honom. Alla människor behöver Jesus. Varför? Därför att utan honom blir du inte frälst. Utan Jesus Kristus finns ingen räddning. Det är därför vi behöver honom.

Jesus kom för att frälsa människor, och frälst blir man när man tar emot honom.

Vem tror vi på?

Apg29.Nu — Sun, 03 May 2026 13:00:03 +0200

Klicka på bilden för större bild.

När vi tror på Herren Jesus Kristus blir vi frälsta. Gud har gjort det svåra – vi får göra det enkla: att tro. Men det handlar inte om att tro på vad som helst, utan om vem vi tror på.

Bibeln säger: “Tro på Herren Jesus Kristus.”

Jesus är Herren – han som har all makt och som regerar över allt. Han är Kristus – den Smorde, den utlovade Messias från Gamla testamentet. Han är Guds Son – den som dog för våra synder och uppstod igen.Det är denne Jesus du ska tro på.

Och när det står att “du och ditt hus ska bli frälst”, betyder det inte att andra automatiskt blir frälsta genom din tro. Var och en måste själv tro. Ingen kan “åka med” på någon annans tro – inte föräldrar, barn eller andra i familjen. Frälsningen är personlig.

Men löftet står fast: den som tror på Herren Jesus Kristus blir frälst. När du svarar på det Jesus har gjort genom att tro på honom, då sker frälsningens under i ditt liv.

Vad ska jag göra för att bli frälst?

Apg29.Nu — Sun, 03 May 2026 12:00:03 +0200

Klicka på bilden för större bild.

Och han förde ut dem och sade: “Herrar, vad ska jag göra för att bli frälst?” Då sade de: “Tro på Herren Jesus Kristus, så blir du och ditt hus frälst.” (Apg 16:30–31)

Vi kommer direkt in i en dramatisk händelse. Fångvaktaren ställer den avgörande frågan: Vad ska jag göra för att bli frälst?

Det är ofta så vi människor tänker. Vi frågar: Vad krävs av mig? Vad måste jag göra? Vi vill gärna själva bidra, själva prestera, själva åstadkomma något. Men det är ett felaktigt sätt att tänka, för ingen människa kan genom egna gärningar, förmåga eller prestationer bli frälst.

Vid ett annat tillfälle frågade lärjungarna Jesus:“Vem kan då bli frälst?”Han svarade: “För människor är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt.” (Matt 19:25–26)

Det är alltså omöjligt för oss att frälsa oss själva – men inte för Gud.Gud har gjort allt klart för att vi ska kunna bli frälsta. Jesus säger:

“Så älskade Gud världen att han gav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.” (Joh 3:16)

Detta blev verklighet på korset. Jesus dog för våra synder, han blev begravd, och Gud uppväckte honom från de döda på den tredje dagen. Han har gjort allt det svåra. Det som vi aldrig skulle klara, det har han redan fullbordat.

Från korset ropade han: “Det är fullbordat.”Hans frälsningsverk är färdigt.Vad återstår då för oss?Att tro.

Hur tar man emot Jesus?

Apg29.Nu — Fri, 01 May 2026 19:00:03 +0200

Klicka på bilden för större bild.

Hur går det då till att ta emot Jesus?

Johannes 1:12 visar att ta emot Jesus innebär att tro på honom – det är genom tron man tar emot honom.

Jesus själv ger den tydligaste bilden:

“Se, jag står för dörren och knackar. Om någon hör min röst och öppnar dörren ska jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.” (Upp 3:20)

Han står vid ditt hjärtas dörr och knackar. Initiativet kommer från honom. Din uppgift är att öppna. Precis som du öppnar dörren hemma och säger “välkommen in”, så säger du till Jesus:

“Du är välkommen in i mitt liv.”

Och han går in. Han tvekar inte. Han vill ha gemenskap med dig. En levande relation.

Tar Jesus emot mig?

Och kanske undrar du: Kommer Jesus verkligen att ta emot mig?

Jesus säger:

“Den som kommer till mig ska jag aldrig kasta ut.” (Joh 6:37)

Ingen som kommer till Jesus blir avvisad. Det spelar ingen roll vem du är eller vad du har gjort. Jesus tar emot dig. Frågan är: Vill du ta emot honom?

Om du vill ta emot Jesus, be denna bön högt:

“Jesus, jag tar nu emot dig och bekänner att du är Herren. Jag tror att Gud har uppväckt dig från de döda. Tack för att jag nu är frälst och har fått evigt liv. Amen.”

Det är viktigt att förstå att det inte är själva bönen som frälser dig, utan honom som du tar emot i bönen – Jesus Kristus.

Motsatsen till att ta emot Jesus

Apg29.Nu — Fri, 01 May 2026 18:00:02 +0200

Klicka på bilden för större bild.

Men vi ser också motsatsen till att ta emot Jesus:

“Men de tog inte emot honom…” (Luk 9:53)

Att inte ta emot Jesus är det mest tragiska som kan hända en människa. Hade det inte varit viktigt att ta emot Jesus skulle inte Bibeln noterat när de inte tog emot honom.

Jag brukar säga att du ska inte stå emot Jesus utan ta emot Jesus!

Att ta emot Jesus är ett mycket välkänt och återkommande begrepp i Bibeln. Faktum är att det används av Jesus själv flera gånger. Till exempel i detta ord:

“Den som tar emot er tar emot mig, och den som tar emot mig tar emot honom som har sänt mig.” (Matt 10:40)

Den som tar emot Jesus tar också emot honom som har sänt Jesus, det vill säga Gud Fadern. Det innebär att om man inte tar emot Jesus, så tar man heller inte emot Gud.

Vill man ta emot Gud måste man ta emot hans Son, Jesus Kristus.

De tog emot Jesus

Apg29.Nu — Fri, 01 May 2026 17:00:02 +0200

Klicka på bilden för större bild.

Bibeln visar gång på gång att människor tar emot Jesus.

Tänk på Sackeus. Han klättrade upp i ett mullbärsfikonträd för att få se Jesus. När Jesus kom dit sa han:

“Sackeus, skynda dig ner, för i dag ska jag gästa ditt hus.” (Luk 19:5)

Och det står att han “tog emot honom med glädje” (Luk 19:6). Sedan säger Jesus: “I dag har frälsning kommit till detta hus” (Luk 19:9). När kom frälsningen? När han tog emot Jesus.

Ett annat exempel är Marta:

“En kvinna som hette Marta tog emot honom i sitt hem.” (Luk 10:38)

Och i Galileen:

“När han kom till Galileen tog galileerna emot honom…” (Joh 4:45)

Gång på gång ser vi samma sak: man ska ta emot Jesus.

Jag måste också ta med detta bibelordet:

Och den prövning som jag led i mitt kött, den föraktade och avvisade ni inte, utan ni tog emot mig som en Guds ängel, ja, som Kristus Jesus. (Gal. 4:14)

Det är Paulus som skriver det. Vi ser att Jesus är någon som man tar emot.

Vänta inte med att ta emot Jesus

Apg29.Nu — Fri, 01 May 2026 16:00:02 +0200

Klicka på bilden för större bild.

Om du ännu inte har tagit emot Jesus Kristus, ska du inte vänta med ett så viktigt beslut. Ta emot honom direkt – då sker miraklet.

Kanske säger du: “Jag kan inte så mycket om Jesus och Bibeln, jag måste lära mig mer först.” Men det är fel tänkt. Ta emot honom först. Vänta inte.

Eller kanske säger du: “Jag är inte perfekt, jag måste först sluta med vissa synder.” Nej, tänk inte så. Kom till Jesus som du är. Ta emot honom – och sedan kommer han att hjälpa dig att förändras, steg för steg.

Det börjar med Jesus.

Det kan också finnas röster som vill hindra dig. Någon kanske säger: “Är det verkligen så viktigt?” Ja, det är livsviktigt. Andra säger: “Du kan vänta.” Men det ska du inte. Du vet inte hur morgondagen ser ut.

Det kan också finnas de som säger att det är farligt – men det är det inte. Det farliga är att inte ta emot Jesus.

En av de värre sakerna jag har hört var när någon sa att det är en djävulsk villolära att ta emot Jesus. Det är tvärtom. Det är villolära att säga att man inte ska ta emot honom.