Läsarmejl

Utgör vi kristna någon motvikt mot det onda i samhället?

Myndigheterna har varit tvungna att stänga fängelser, ja till och med RIVA fängelser, för folk har blivit hederliga genom  att Jesus förvandlat deras liv.

Denna artikel är ett läsarmejl/gästblogg vilket innebär att åsikterna är skribentens egna!

Vi ryser när vi sitter framför TV-apparaterna och ser allt våld, all sedeslöshet, kriminalitet och så vidare. När vi ser krigshandlingar med bilder av blödande kroppar och människor som gråter i sorg över dödade anhöriga känner vi kanske medlidande för stunden. Vi säger: ”O, vad hemskt, fruktansvärt” när vi ser och hör dessa ruskiga nyheter.

Men är det allt engagemang vi lyckas åstadkomma? Låter vi oss nöja med det? Vad gör vi kristna för att vara en motvikt till allt det onda?

Jag har hört berättas om länder där Guds Ande varit på färde. Där människor fastat, gråtit och ropat till Gud om väckelsens kraft. Herren har hört deras bön och sett deras tårar och sänt mäktig väckelse.

Den helige Ande har verkat så mäktigt att inte bara ”vanligt hederligt folk” har blivit frälsta, utan också drinkare, missbrukare och kriminella personer.

Frälsningen har så gått på djupet hos dessa arma människor, att de blivit fullständigt befriade från både laster och brottslighet.

Myndigheterna har varit tvungna att stänga fängelser, ja till och med RIVA fängelser, för folk har blivit hederliga genom att Jesus förvandlat deras liv.

Men vad gör vi bekväma kristna i Sverige? Lever vi så att vi kan utgöra en motvikt mot synden och det onda? Rycker vi bara på axlarna en stund efter att vi har sett bedrövligheterna på ”Rapport” och ”Aktuellt”?

Kämpar vi i bön mot all ondska, synd och orenhet som florerar i det här landet? Är vi villiga att offra oss i bönekampen för att uppnå en annan tingens ordning. Vi måste förstå, att Gud vill, att vi ska vara ”väktare på muren”

I Hes. 13:5 finner vi dessa allvarliga och uppfordrande ord:

”I haven icke trätt fram i gapet eller fört upp någon mur omkring Israels hus, så att det har kunnat bestå i striden på Herrens dag.”

Vi läser också i Hes. 22:30:

”Jag söker bland dem någon som skulle kunna uppföra en mur och träda fram i gapet inför mig till försvar för landet, på det att jag icke må fördärva det; men jag finner ingen.”

Jag vet inte om Herren, Gud kan resignera, men det ser faktiskt så ut när han uppgivet säger: ”MEN JAG FINNER INGEN”. Vilken tragedi! Herren förväntar sig att vi ska stå upp och engagera oss. Finner Han någon i Sverige? Nej ingen! De flesta kristna sover ljumhetens djupa sömn.

Det finns nästan ingen som vill ”träda fram i gapet” till försvar för vårt arma fosterland och vårt folk. Ansvaret vilar tungt på oss kristna. Vi måste göra som Abraham. Han ”trädde närmare Gud” när han bad att Sodom skulle räddas.

Det står så här i början av vers 2 i en gammal psalm av Lars Linderot:

”Hindren äro många, gör motstånd, min själ. Satan ej nåden dig unnar. Träng dig framom allt som vill hindra ditt väl. Överge världens brunnar.

• Detta är ett läsarmejl. Skribentens åsikt är egna och det behöver inte vara vad Apg29 står för.
  

Sven Thomsson

---

0 kommentarer