Mikael Wahlfridsson
Precis som att församlingen var en hemlighet som blev uppenbarad genom Paulus, så är också uppryckelsen en hemlighet som blir uppenbarad för oss. Det grekiska ordet for hemlighet är ”Mysterion” där huvudbetydningen är ”något som är helt nytt och inte har varit förut”.
En fråga många ställer sig i förhållande till Jesu återkomst är när uppryckandet av de troende skall ske? Man talar om tre olika rättningar i frågan: pre-trib läran, mitt-trib läran och post-trib läran. Det här kommer att bli ett försvar för pre-trib läran. Det vill säga, att uppryckandet av de troende sker innan vedermödans start.
När det gäller Jesu tillkommelse så är det tre saker vi måste skilja åt. Det är Guds plan för församlingen, Israel och för hedningarna. Felet vi ofta gör är att vi blandar Guds löften och planer för Israel, för och med församlingen. När församlingen tar Israels plats och omvänt så blir det fel. Vi måste skilja på när Gud talar till Israel och när Gud talar till församlingen.
På lagens tid var Israels folk de speciella bärarna av Guds frälsningsplaner. GT:s huvudtema är Messias, hans komma och hans rike – Det härliga, lovade Rike, där Israel ska bli det centrala folk, och där Israels land och Jerusalem ska bli mittpunkt för jordens geografiska, politiska och andliga centrum.
Herrens lag ska utgå från Sion, och hans ord från Jerusalem, och folkslagen ska strömma dit. Rättfärdighet, frid och frälsning ska råda på denna jord, i detta fredsrike, som också är tusenårsriket.
Att folklagen skulle bli frälsta, som konsekvens av det Messianska Rikets upprättelse var alltså ingen hemlighet i GT. Men att Herren hade förberett en särskild hushållning för hedningarna, genom att sända den helige Ande till jorden, för att utvälja ett himmelskt folk vid Guds nåds evangelium som är församlingen, var en hemlighet på den tiden. Därför är heller inte församlingen nämnd i GT, och också väldigt begränsat i Jesu undervisning.
Denna fantastiska hemlighet, att vi hedningar har blivit medarvingar till Guds löften, blev först förmedlat genom aposteln Paulus, som själv fick det i en uppenbarelse av Herren. (Efe 3:3-6, Kol 1:25-27). Den helige Ande och församlingen är oskiljaktiga i denne hushållning. Den helige Ande har tagit permanent bolig i de troende, församlingens hjärta, och är panten på vårt arv intill uppryckelsens dag.
I församlingens tid så är vi den helige Andes tempel, det ända tempel som Gud känner på jorden i dag. Att den helige Ande har tagit sin boning här på jorden, är egentligen det ända, som är till hinder för att Antikrist kan stå fram.
Upp 1:19 – Skriv alltså ner vad du har sett och vad som är och vad som skall ske härefter.
Ordet ”härefter” är det grekiska ordet meta tauta, som betyder ”efter dessa saker”.
Detta är en viktig nyckelvers för hela den uppdelning som Uppenbarelse boken är skriven på. Efter att Johannes har fått lov till att skåda den himmelska synen av Jesus får han veta att han ska skriva ner:
1. Det han har sett. 2. Vad som är 3. Vad som skall ske härefter. Men andra ord en tre delad uppdelning av uppenbarelseboken.
I kap 1: 12-16 ser Johannes såg den förhärligade Jesus står mitt ibland de 7 ljusstakar av guld (de 7 församlingarna), med 7 stjärnor i sin hand (de 7 församlingarnas änglar). Han ser den förhärligade Jesus, som också är den uppståndne seger Herren från Golgata. Han ser honom som den förhärligade människosonen, som lammet, som lejonet av Juda stam, som den store dommaren, och som Konungarnas Konung och herrarnas Herre.
Det är en överblick över församlingens urskillnings tid, utifrån profetisk och historisk tidslinje, helt i från församlingens födelse till Jesu återkomst. 7 brev som representerar församlingen och dess andliga utveckling igenom alla tider och intill bortryckelsen.
Det första brevet sänds till Efesus församlingen som representerar församlingens första tid, nämligen den apostoliska tiden. Det 7 och sista brevet sänds till Laodikea församlingen. Det andliga mörker som skissas upp i brevet är en beskrivning på den allra sista tiden innan Jesus kommer tillbaka. Det vill säga att Laodikea församlingen är ändetidens församling.
Ordet ”härefter” är det grekiska ordet meta tauta, som betyder ”efter dessa saker”. Dvs sekventiellt efter församlingens tidsålder som är presenterat igenom de 7 brev.
Upp 4:1 - DÄREFTER (dvs, när församlingens tid på jorden är över, och den är blivit fulltalig) såg jag, och se, en dör stod öppen i himlen, och den röst jag först hade hört TALA TILL MIG, SOM EN BASUN, sade: ”KOM HIT UPP, så skall jag visa dig vad som måste ske härefter.” (nämligen efter församlingens tidsålder) GENAST kom jag i Anden, och se en tron stod i himlen och någon satt på tronen.
Här är församlingens uppryckelse från 1 Thess 4:16 i likhet med den uppenbarelse Johannes fick. En stark röst, en Guds basun och ett uppryckande. En härlig parallell! Johannes får i anden se den uppryckta församlingen som är representerade genom de 24 äldste omkring tronen.
Vi får ett himmelskt ”screanshot” i kap 4 och 5 som är efter uppryckelsen, men före vedermödan på jorden. Från kap 6 är vi tillbaka på jorden, och Johannes ser i fågelperspektiv vedermödan utspela sig på jorden i kap 6-19.
Tidigare påstod jag att de 24 äldste är församlingen som är representerad i himlen genom uppryckelsen före vedermödan. Vi kan börja med att sammanlikna informationerna omkring de 24 äldste och löften till församlingen:
De 24 äldste
|
Löften till de heliga
|
Sitter på troner (Upp 4:4,11:6
Har vita kläder (Upp 4:4)
Segerkrans på huvudet (Upp 4:4,10)
Är kungar (Upp 5:10
Är präster (Upp 5:10)
|
Troner (Matt 19:28, Upp 3:21
Vita kläder (Upp 3:4-5)
Segerkrans (1 kor 9:25, Fil 4:1,2)
Blir kungar (Upp 1:6, 2:26, 20:6)
Blir präster (Upp 20:6)
|
I Upp 5:9 så sjunger de 24 äldste en ny sång till Kristus och offerlammet:
v.9 Och de sjöng en ny sång: ”Du är värdig att ta bokrullen och bryta dess sigill, ty du har blivit slaktad, och med ditt blod har du åt Gud köpt människor av alla stammar och språk, folk och folkslag. V.10 Du har gjort dem till ett konungadöme, till präster åt vår Gud, och de skall regera på jorden.”
Som många gånger tidigare har det blivit fel i översättningen från de grekiska grundtexterna. Bland annat KJV som bygger på majoriteten av den grekiska grundtexten översätter så här i stället för:
v.9 Och de sjöng en ny sång: ”Du är värdig att ta bokrullen och bryta dess sigill, ty du har blivit slaktad, och med ditt blod har du åt köpt oss till Gud av alla stammar och språk, folk och folkslag. V10 Du har gjort oss till kungar och präster åt vår Gud, och vi skall regera på jorden.”
De 24 äldste identifierar sig själva med de troende och är alltså alla lösköpta människor som har blivit frälsta vid tron på Jesus Kristus på jorden. De är i himlen från vedermödans start redan när första sigillets början.
1 Kor 15:51 – Se, jag säger er en hemlighet: Vi skall inte alla insomna, men vi skall alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud.
Precis som att församlingen var en hemlighet som blev uppenbarad genom Paulus, så är också uppryckelsen en hemlighet som blir uppenbarad för oss. Det grekiska ordet for hemlighet är ”Mysterion” där huvudbetydningen är ”något som är helt nytt och inte har varit förut”.
Vi hittar inga häntydningar till uppryckelsen i GT, och det betyder att Jesus inte undervisar om uppryckelsen, utan bara hans synliga komma för Israel. Uppryckelsen var en hemlighet intill att Paulus förmedlar vidare den uppenbarelse som Gud har anförtrott honom. Uppryckelsen är beskriven i 1 Kor 15 och 2 Thess 2.
Profetian i Daniels bok omfattar de 70 årsveckorna som är en betydningsfull skiss över Israels historiska och profetiska tidslinje, som sträcker sig helt från den Babyloniska fångenskapen till Kristi andra komma som Israels Messias.
Dan 9:24 – Sjuttio veckor är bestämda över ditt folk och över din heliga stad för att göra slut på överträdelse, försegla synder, försona skuld, föra fram en evig rättfärdighet, fullborda syn och profetia och smörja den Allra heligaste.
Den 70 och sista årsveckan har med Israel och det judiska folket att göra och inte församlingen. I Dan 9:24 kan vi se att alla 70 årsveckor har med det judiska folket och Jerusalem att göra. Precis som de första 69 veckorna inte hade något med församlingen att göra så har heller inte den sista årsveckan med församlingen att göra.
Den sista årsveckan som också är vedermödan som är beskrivet i Upp kap 6-19, och är Guds handlande med Israel och denna värden. Församlingen är den parantes som ligger i mellan den 69 och den 70 årsveckan som är beskrivet i vers 26 – men slutet kommer som en störtflod. Intill änden skall det råda krig. Förödelsen är fast besluten.
Gud kan inte avsluta sitt program med församlingen och Israel innan han har uppfyllt förbundens bestämmelse med dem.
Alltså har Gud, innan vi går in i den sista årsveckan, avslutat det vi kallar församlingens tidsålder som påbörjades på pingstdagen, och har fortsatt i 2000 år. När Gud väl har avslutat församlingens tidsålder kan Gud fortsätta sitt ”program med Israel”.
Hans förbund med Israel kan bara uppfyllas under de sista 7 åren i Daniels profetia. Då Guds löften till Israel er villkorslösa är det bara Gud själv som kan uppfylla dem. I Romarbrevet kapitel 11 redogör Paulus, att Gud måste avsluta sitt program med kyrkan innan han kan fortsätta sin plan med Israel.
Apg 15:14 -16 – Simeon har berättat om hur Gud först såg till att han vann ett folk åt sitt namn bland hedningarna (NT-församlingen). Det stämmer överens med profeternas ord, där det heter: Därefter skall jag vända tillbaka och åter bygga upp Davids fallna hydda.
Vi ser det sekventiella skilje i Jakobs tal. Först kom församlingens tidsålder, och därefter, ska han bygga upp Davids fallna hydda.
Vedermödan är en förberedelse för Israel inför tusenårsriket. Israel ska ha möjlighet för att välja mellan Antikrist och Messias. Under vedermödan dömer Gud Israel och inbjuder samtidigt det judiska folket in i det Messianska riket. Guds vrede ska föra Israel och nationerna till besinning och omvändelse.
Här vi ser på NT församlingen, och speciellt på tiden för församlingens uppryckelse är det av stor betydning att vi känner till skillnaden på Herrens dag och Jesu Kristi dag. Vid första antagande kan det se ut som att det är tala om samma dag, men faktum är att dessa ”två” dagar är av helt olika karaktär och har helt olika innehåll för ändetiden.
Sef 1: 14-16 – HERRENS stora dag är nära, ja, nära, och den kommer med hast. Hör, det är HERRENS dag! Då ropar hjältarna i ångest. En vredens dag är den dagen, en dag av ångest och nöd, en dag av ödeläggelse och förödelse, en dag av moln och dis, en dag då ljud av horn och härskri höjs mot de befästa murtornen…
2 Tess 2:2 – När det gäller vår Herre Jesu Kristi ankomst och hur vi skall samlas hos honom, ber vi er, bröder, att inte så plötsligt tappa befattningen och bli skrämda, vare sig av någon ande eller av något ord eller brev, som påstås komma från oss och som går ut på att Herrens dag har kommit.
När det gäller Herrens dag så om handlar den, den vredes och domstid som kommer att gå ut över jorden i en tidsperiod som sträcker sig från uppryckelsen (vedermödans start) och till tusenårsriket. Jesu Kristi dag är inte alls nämnd i GT, då den har med den stora hemligheten att göra, nämligen sanningen om NT-församlingen och dens uppryckelse i härlighet.
Jesu Kristi dag är därför enbart en NT- uppenbarelse. Herrens dag är inte bara en GT uppenbarelse, men dommens tid över folken är mer detaljerad i NT och speciellt beskriven i Upp kap 6-19. ”Herrens dag” angår jorden och människorna på jorden medan Jesu Kristi dag angår NT församlingens uppryckelse och dens framställning inför Fadern i det himmelska.
När det gäller Jesu Kristi dag så är det en benämnelse på den dag då Jesus ska komma på skyarna för att hämta sin fulltaliga församling till sig.
Fil 1:6 – Jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk i er också skall fullborda det intill Kristi Jesu dag.
Betydningen av denna vers är att den helige Ande som på pingstdagen börjades sitt verk med att utvälja ett himmelskt folk, kommer att fullföra och göra detta folk fulltalig intill Jesu Kristi dag, d.v.s. intill att Jesus kommer för att hämta hem sin församling till de himmelska boningarna – som alltså sker före Herrens dag.
2 Tess 2: 1-12 - Församlingen i Tessalonika hade blivit skrämda av falska lärare som hade undervisat att Herrens dag, med allt vad den innebär av vrede och vedermöda redan hade börjat. Det ser till och med ut som att någon hade sänt falska brev och utgivit sig för att vara Paulus för att ge brevet auktoritet. Paulus varnar kraftigt mot denna falska förkunnelse, och börjar undervisa om sanningen angående denna ”Herrens dag”.
För det första hade Paulus i 1 Tess 1:10 lovat församlingen att Jesus skulle frälsa dem från den kommande vredesdomen, därför var deras förskräckelse så mycket större när de helt plötsligt trodde att de var mitt i den. Paulus lugnar dom och förmedlar församlingen att Herrens dag inte kan inledas före det att syndens människa, dvs Antikrist först har trätt fram, och understryker att detta inte kan ske före det att ”den som håller igen” först har blivit röjt ur vägen. (först tas bort), dansk översättning)
Vers 4-8 omhandlar Antikrist, och den som håller honom tillbaka så att han inte kan träda fram. I dag skriver vi 2013, och vi kan konstatera att den/han som håller tillbaka är här fortfarande då Antikrist inte har trätt fram ännu. Det som håller igen blir både beskrivet som ”det” och ”han”. Ordet ande som i den helige Ande är ordet ”pneuma” på grekiska. Det är ett ord i intetkön.
I och med att den helige Ande samtidigt är Gud, blir han också beskriven som ”han”. Det har varit många gissningar på vad som håller Antikrist tillbaka, men den som både är neutrum samtidigt som maskulin kan inte vara någon annan än den helige Ande. Den helige Ande är tätt knuten till församlingen, och har varit sedan pingstdagen i Apg 2. I GT verkade den helige Ande också på jorden men i stället uppifrån. På samma sätt som han också kommer att göra i vedermödan.
Den helige Ande kommer i vedermödan att fortsätta att verka i människor men från uppryckelsens stund från ovan. Därför ser vi inte den helige Ande representerad efter kapitel 3 i Uppenbarelses boken. I breven till de 7 församlingar hör vi dessa ord: Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingen. Efter kapitel 3 som är församlingens uppryckelse är det inte längre den helige Ande som talar. Upp 13:9 – Den som har öron må höra. Det är inte heller den helige Ande som kommer med olika frälsnings och doms budskap till människor i vedermödan, det blir gjort av änglar. (Upp 14:6-7).
När församlingen blir uppryckt har den helige Ande ingen plats att verka utifrån mer då församlingen är det enda tempel som Gud känner till i dag. (1 Kor 3:16). Den enda församling som är representerad i vedermödan är skökoförsamlingen, och den kan den helige Ande inte verka utifrån.
2 Tess 2:3 – ..Ty först måste avfallet komma och laglöshetens människa, fördärvets son, öppet träda fram
Det ord som i grekiskan blir översatt avfall är ordet ”apostasia”. Substantivet ”apostasia” kommer från verbet ”afistemi” vars huvudbetydning är ”att flytta sig” eller ”att flytta något från ett ställe till ett annat”. Ordet används speciellt i förbindelse med att någon flyttar från ett ställe till ett annat, eller om man går bort eller skiljer sig från någon.
Ordet kan också användas i förbindelse med religiös förförelse eller avfall som är beskrivet i 1 Tim 4:1. Några av de första protestantiska bibelöversättare valde att översätta med det engelska ordet ”departure”, som betyder att resa bort eller försvinna.
Några av de mer kända bibelöversättare som översatte ordet med försvinna/resa bort är bland andra Kenneth Wuest, Genovabibelen, John Dawson , Coverdale, Crammer osv. Skulle man precis som nämnda översättare använda ordet ”departure” i stället för avfall ville det naturligtvis ge mycket större klarhet i förhållande för uppryckelsen och vedermödan. Det ville också ge mycket mer mening i förhållande till förståelsen för teksten från både 1 Tess och 2 Tess.
Upp 6: 16-17 – Och de sade till bergen och klipporna: ”Fall över oss och göm oss för hans ansikte som sitter på tronen och för Lammets vrede. Ty deras vredes stora dag har kommit, och vem kan då bestå?
Upp 15:1 – Och jag såg ett annat stort och underbart tecken i himlen: sju änglar med sju plågor, de sista, ty med dem når Guds vrede sin fullbordan.
Vedermödan är det samma som Herrens dag, som är det samma som Guds vredes dag. Hela vedermödan är Guds vredes dag och inte bara en den sista delen av den.Vi kan se att redan vid 6 sigillet så har Lammets vredes dag kommit. I kap 15 så ser vi att Guds vrede blir fullbordad med de 7 sista plågorna. Det betyder att Guds vrede inte har sin start med de 7 plågorna, utan startar tidigare.
Med de sju sista plågorna avslutas vedermödan och Guds vrede. I Tess 1: 9-10 har vi fått löfte om att vänta på Jesus från himlen (uppryckelsen), den samme som har frälst oss från den kommande vredesdomen.
1 Tess 1: 9-10 – och vänta på hans Son från himlen, honom som Gud har uppväckt från de döda, Jesus, som har frälst oss från den kommande vredesdomen.
1 Tess 5:1-9 – v.2 Ni vet mycket väl att Herrens dag (vredesdomen/vedermödan)kommer som en tjuv om natten. V.9 – Ty Gud har inte bestämt oss till att drabbas av vredesdomen utan till att vinna frälsning genom vår Herre Jesus Kristus.
Detta avsnitt vi precis har läst är mycket intressant. 1 Tess kap 4:13 och framåt handlar om församlingens uppryckelse och möte med Jesus i rymden. Paulus sätter igen uppryckelsen i förhållande med vedermödan som blir beskrivet i Kap 5:1-3.
Han fortsätter att beskriva att den dagen, d.v.s Herrens dag inte kan överraska oss som en tjuv för vi tillhör ljuset. Han avslutar det hela med att bekräfta att det är vedermödan han har undervisat om, och säkrar oss att vi inte skal drabbas av vredesdomen, men vinna frälsning genom Jesus.
Församlingen Filadelfia, som representerar en av de två ändetids församlingar fick löfte om att bli bevarad från den prövningens stund, som skall komma över hela världen. Detta löfte är ett av de starkaste löften om att församlingen ska uppryckas förde den sista årsveckan.
Upp 3:10 – Eftersom du har bevarat mitt ord om uthållighet, skall jag bevara dig, och rädda dig ur prövningens stund som skall komma över hela värden och sätta dess invånare på prov.
Det grekiska ordet för bevara är det grekiska ordet (TEREO). Verbet är använt två gånger i den här versen. Första gången blir det översatt bevara, men andra gången rädda dig ur i den svenska översättningen. I KJV är båda orden översatta med bevara vilket ger en helt annan betydning:
10Because thou hast kept the word of my patience, I also will keep thee from the hour of temptation, which shall come upon all the world, to try them that dwell upon the earth. (King James Version)
Thayer hävdar att när detta ord används med det grekiska ordet ”en” betyder det att ”stå fast i en sak”, men när det används med ”ek” betyder det precis som King James har översatt ”bevarad från”. Samma sätt har ”ek” använts när det har översatts i 1 Tess 1:10 - ..som har frälst oss från den kommande vreden. Ville Johannes visa att det var ”i prövningens stund” hade han skrivit: ”en te hora”. I stället väljer Johannes att skriva ”ek tes horas” som just betyder ”från prövningens stund”
Upp 3:10 - prövningens stund som skall komma över hela värden och sätta dess invånare på prov.
Att prövningens stund är ett utryck för Guds vrede och det som ska komma över värden är de flesta eniga om. Men varför kommer den? Är det för att pröva och rena församlingen? Nej, det är för att sätta dess invånare, över hela värden, på prov. Detta riktar sig till människor som är kvar på jorden efter uppryckelsen, och som har anslutit sig till Antikrist.
Ordet ”dess invånare” (katoikeo), som är använt här är ett starkt ord. Ordet handlar om något varigt och konstant. Det betyder att domen gäller dem som har gjort jorden till deras riktiga hem, och identifierar sig med jordens handel och religion. De har gjort jorden till sitt permanenta hem, vilket omöjligt kan referera till församlingen.
Den sanna kyrkan består av främlingar och gäster på denna jord. (1 Pet 2:11), och som söker det som är därovan (Kol 3:1-2), som har deras medborgarskap i himlen (Efe 2:19), och som har sitt hem i himlen (Joh 14:2).
Tit 2:13 – Medans vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och Fräsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet.
Det är inget tvivel om att vår förväntning och vår glädje är Jesu tillkommelse. Vi ska inte vänta på Antikrist, vedermöda och Guds vrede. Om Herren hade i sinne att hans folk skulle igenom vedermödan och Antikrist regi så hade han också varnat och förberett sin församling på det. För i så fall skulle Antikrist träda fram innan uppryckelsen kunde ske.
Det är heller inte det nådens evangelium som blir predikat i vedermödan, men i stället evangeliet om riket. Detta evangelium blir predikat av de 144000 utvalda judarna som kommer att förkunna Messias upprättelse av det messianska riket. Nådens evangelium som vi känner det blir avslutat i och med att församlingens tidsålder blir avslutad.
Martyrerna ber också Gud om att hämna sig på sina fiender. Detta är heller inte den troendes vittnesbörd i församlingens period. Vi ber inte att Gud ska hämnas våra fiender, vi ber Gud om att frälsa alla människor. (Rom 12:19) De två vittnen får också makt att hämna sig på och straffa sina fiender.
Församlingens uppryckelse var en hemlighet intill att Paulus fick den förmedlat till församlingen. Därför hör vi inte Jesus undervisa om uppryckelsen. Jesus predikar uppståndelse på den yttersta dagen och sin synliga komma för Israel.
Dan 9 visar tydligt att den 70 årsveckan är till för Israel och Jerusalem, inte för församlingen.
Genom att blanda ihop Guds program för Israel och församlingen blir det fel. Genom många bibelord lovar Herren oss att församlingen inte skal drabbas av vredesdomen, men bli frälst från den. Vredesdomen eller Herrens dag är hela 7 års period. Församlingen skall därför uppryckas innan den sista årsveckan börjar. Precis som Filadelfia församlingen skulle bli bevarad från prövningens stund.
Efter kap 3 i Uppenbarelseboken finner vi inte längre församlingen mellan kapitel 6-19 som också är vedermödan på 7 år. Vi ser heller inte den helige Ande som är tätt knuten till församlingen. När den helige Ande som bor i de frälsta är borta från jorden, är det fritt fram för Antikrist och hans regi. Den ända kyrka som är tillbaka är skökan.
Vi hittar inget belägg för att församlingen ska igenom vedermödan men tvärtom bli bevarad från den. Vi skal vänta och ha Jesu Kristi dag levande i våra hjärtan. Vedermödan eller Jakobs nöd är till för dem som bor på jorden. Israel och judarna kommer att prövas på ett speciellt sätt om de vill erkänna Jesus som messias eller inte. Antikrist i sin tid Guds tabernakel som också är församlingen. Församlingen är representerad i himlen redan vid vedermödans start genom de 24 äldste. När Herren vänder tillbaka till jorden i Upp 20 så är församlingen tillsammans med änglarna med.
Jesus kommer snart!
Det här är en fortsättning på det första inlägget ”Jesu återkomst före vedermödan,” som på samma sätt är ett försvar för Pre-tribläran som betyder att uppryckandet av de troende sker innan vedermödan. Vi hittar många fantastiska berättningar i GT som är förebilder på uppryckelsen, vedermödan och den tid vi lever i. Jag vill visa på några av de berättningar från GT som kan visa och bekräfta en uppryckelse innan vedermödan.
När vi talar om lidande måste vi börja med att skilja på det generella lidande vi möter i världen (gr.thlipsis) och det lidande vi möter i den stora nöden (gr.Thlipsis Megas) som Jesus talar om i Matt 24, och Daniel i kap 12. I den här världen kommer de troende att få uppleva en andlig kamp mot furstar och väldigheter, sitt eget kött, och lidande för evangeliets skull. Det slags lidande har Jesus aldrig lovat oss att vi kommer att bli fria ifrån. Den vreden vi möter i vedermödan är något annat och är något som ordet har lovat oss att vi inte behöver uppleva eller gå igenom.
På senare tiden har Guds vrede börjat ha olika betydningar för människor. Man nämner Lammets vrede, Människans vrede, Satans vrede och Guds vrede och blandar ihop det. Det är också delade meningar om både när och hur Guds vrede inträffar.
I Uppenbarelseboken kan vi se att vedermödan startar i Kap 6 med att de sex första sigillen bryts av Lammet och slutar med Guds sju vredesskålar i kap 16-18. Redan under de sex första sigillen ser vi en förödande konsekvens för livet på jorden. De sex första sigillen för med sig krig, hungersnöd, plågor och orsaker död för en 1/4 av jordens befolkning. Med andra ord cirka 1,7 miljarder människor kommer att dö vid de första sex sigillen. Vid sidan av det här så kommer det att finnas martyrer av människor som blir troende under vedermödan.
När änglarna blåser i de 7 basuner så utlöser det automatisk nya straffdomar mot jorden. De här domarna kombinerar kraftiga naturkatastrofer med övernaturliga plågor. När de 7 basuner är klara med sina plågor så har en tredjedel av vattnet förstörts, en tredjedel av allt livet i havet har dött, och en tredjedel på jorden kommer att brännas upp, och en 1/3 av de människor som överlevde de första sex sigillen kommer att dö. Med andra ord ytterligare cirka 1,7 miljarder människor av jordens befolkning.
Vi har inget tal på hur många människor som kommer att få lov till att sätta livet till under vredesskålarna men vi kan bara gissa. Jesus själv säger att om inte den tiden förkortas kommer inget människa att bli frälst (Matt 24:22). Dessa vredesskålar är ut över all beskrivelse, och det är svårt att förstå konsekvensen eller betydningen av dem.
Dessa vredesskålar blir fullbordan av Guds domsslut. Upp 16:16-21 talar om en så stor jordbävning att det aldrig någonsin har funnits något liknande tidigare. Konsekvensen av den kommer att göra så att alla öar flyr, och bergen kommer inte att finnas mer. Tro mig när jag säger att ingen önskar att vara på jorden på den tiden.
Med andra ord så är vedermödan tiden då Guds vrede blir manifesterad och utgjuten över hela jorden. Den kommande vreden är inte en enkel dag, precis som att Herrens dag inte är det heller. Guds vrede, den kommande vreden, Herrens dag, vredesdomen osv. är en tidsperiod som börjar med att det första sigillet bryts och kulminerar vid Jesu synliga komma för Israel och världen, där Guds vrede också blir uppenbarad.
Paulus gjorde det klart att församlingen inte skulle vara på jorden under den här tiden av domsslut som vedermödan är. I 1 Tess 1:10 så talar Paulus att Herren kommer att frälsa oss från den kommande vredesdomen. Ordetfråni Grundtexten betyder från med hänsyn till både tid och plats, så att vi med andra ord inte kommer att vara närvarande när det händer. Ty Gud har inte bestämt oss för att drabbas av vredesdomen utan till att vinna frälsning genom vår Herre Jesus Kristus.
När det handlar om Guds vrede så påpekar ofta människor att det inte är det samma som den stora nöden, och de har helt rätt. Den stora nöden är på 3,5 år som startar med förödelsens styggelse och Guds vrede eller vredesdomen varar i hela vedermödan på 7 år.
Upp 6:16-17 – ”Fall över oss och göm oss för hans ansikte som sitter på tronen och för Lammets vrede. Ty deras vredes stora dag har kommit, och vem kan då bestå?
Upp 15:1 – Och jag såg ett annat stort och underbart tecken i himlen: sju plågor, de sista, ty med dem når Guds vrede sin fullbordan.
Här ser vi att redan vid det sjätte sigillet så har Lammets vredes dag kommit, som är det samma som Guds vredes dag, då Lammet och Fadern är samma person. Ofta så påpekar man att de sju sista plågorna – som också är Guds vredesskålar är själva Guds vrede. Men i kap 15:1 kan vi se att Guds vrede når sinfullbordanmed dessa sista plågor, alltså inte sin början. Det är alltså bara själva avslutningen av Guds vredes period som avslutas med de sista 7 plågorna.
Abraham påminde Herren i sin argumentation om Sodom och Gomorra att det strider mot hans natur att förgöra de rättfärdiga tillsammans med de ogudaktiga (1 Mos 18:23).
Petrus undervisar oss genom att ge oss exemplet med Lot för att visa att Lot inte var ett tillfälligt exempel men en generell princip från Guds sida, att Herren ”frälser de gudfruktiga ur frestelsen” engelsk översättning: The Lord knows how to rescue godly men from trials”. Ordet from (ur) betyder från tid och plats från denna händelse.
Frågan är om vi kan hitta ord där Herren talar tröst eller varningar till sin brud inför den kommande vredesdomen? Kan vi hitta ord där han lovar oss att beskydda och bevara oss genom denna fruktansvärda tid som vedermödan är? Kan vi överhuvudtaget se församlingens existens under själva vedermödan?
Nej, det kan vi inte! Just därför att han hänvänder sig till Israel när församlingen är borta, och kan då fortsätta sitt program med Israel under den sista årsveckan, samtidigt att han lovar oss att vi inte ska bli drabbade av den kommande vreden.
Matt 24:37 – Ty som det var i Noas dagar, så skall det vara vid Människosonens återkomst.
Herren önskar att vi ska studera Noa och jämföra med denna tidens avslutning. I Matt 24:37 kan vi läsa att på samma sätt som det var i de dagar, då Noa levde ska det vara vid Herrens återkomst. Det vi kan lära oss av Noas dagar är om tiden före syndafloden, själva syndafloden och Herrens beskyddande hand över Noa och hans släkt.
Jesus fortsätter att förklara att de människor som överlever vedermödan kommer omedelbart att bli dömda innan 1000 års riket. Några blir bortryckta till doms och andra får lov till att gå in i det Messianska riket. På samma sätt som vid syndafloden kommer människor att bli bortryckta till doms. Människorna på Noas tid gick under på grund av syndafloden, och på samma sätt kommer människor att gå under i själva vedermödan, och straks efter vid Jesu dom.
Det fanns tre olika slags människor som levde på Noas tid innan syndafloden kom. Det var de otroende som förkastade Herrens ord, och alla gick under i syndafloden. Det var Noa och hans släkt som blev bevarade genom syndafloden, och det var Enok som blev uppryckt till Herren innan syndafloden kom. På var sitt sätt representerar dessa människor tre olika kategorier som vi kan jämföra med vår tid i dag. På precis samma sätt så ser vi tre slags människor i dag när vi är på väg mot vedermödan och den avslutande tiden:
· Människorna som gick under i syndafloden på Noas tid representerar de icke troende, som inte har tagit i mot Jesus som sin frälsare. De människorna kommer att gå in i vedermödan, och bli utsatta för Guds vrede. Dom som inte omvänder sig i vedermödan kommer att bli dömda av Jesus och kommer sedan att bli kastade i den brinnande eldsjön.
· Noa representerar den rest av Israel som Herren kommer att fullborda sina löften med i 1000 års riket. Noa är alltså det utvalda Israel, som på ett speciellt sätt kommer att bli beskyddade under vedermödan. 3,5 år in i vedermödan kommer de troende judarna att fly ut i öknen där Herren kommer att beskydda dem för Antikrist och hans förföljelse. Noa blev bevarad genom syndafloden och det kommer också en del av det judiska folket att bli.
· Enok är en bild på församlingen som inte fick del av syndafloden och Guds Dom då han blir uppryckt och hämtad av Gud innan floden kom.
1 Mos 5:24 – Sedan Hanok på detta sätt vandrade med Gud fanns han inte mer, ty Gud hämtade honom.
Hanok är en mycket talade förebild när det gäller församlingens uppryckande i förhållande till tiden för den Antikristliga vedermödan. Hanok levde i det 7 ledet från Adam, och levde i en mycket speciell tid, nämligen i tiden före syndafloden. Ordet säger att på den tiden så var människornas ondska stor på jorden, och människors hjärtan och motiv var helt igenom onda.
Mitt i detta syndiga människovimmel så fanns det en man, Hanok, som trodde på Gud och vandrade med honom. (1mos 5:24) Vittnesbördet om Hanok är att han hade funnit nåd av Gud. (Heb 11:5)
Heb 11:5 - Genom tron togs Hanok bortutan att möta döden. Och man fann honom inte mer, ty Gud hade tagit honom till sig.
Hanok blev uppryckt utan att smaka döden för Gud hade tagit honom till sig. I tiden före sitt uppryckande så förkunnade Hanok, för människorna i hans samtid, om den kommande Gudsdom och straff över synd och gudlöshet. När syndens mål var nått kom också Guds dom över synden på Noas tid och han sände syndafloden, men då var Hanok redan uppryckt till Herren.
Syndafloden är en bild på den vrede som Gud kommer att sända över jorden och de ogudaktiga människorna i ändens tid – den kommande vredesdomen (1 Thess 1:10)
Det grekiska ordet för ”tagit honom till sig” är metatithemi, och blir i KVJ översatt ”transportet”, dvs överflyttad, transporterat till ett annat ställe. Hanok blev med andra ord transporterad eller överflyttat till himlen för att han inte skulle smaka döden. 1 Kor 15 talar om att inte alla ska insomna, men alla ska förvandlas. Det är Paulus som beskriver uppryckelsen av församlingen där inte alla ska möta döden, men uppleva att Herren tar oss hem till sig.
Precis som att Hanok representerar församlingens uppryckelse innan vedermödan, så representerar Noa och hans familj, den lovade rest av Israel, som ska bli bevarade genom vedermödan, och som ska uppleva det messianska rikets välsignelser.
Det som kan vara intressant att nämna i sammanhanget är att Hanok var det sjunde släktsledet från Adam. Församlingen är på samma sätt den sjunde församlingen som blir presenterad i Uppenbarelseboken kap 3.
Vi lever i Laodicea tiden, som utifrån en historisk och en profetisk tidslinje för församlingen också är den sista tidens församling innan uppryckelsen. Vi lever också i början av det sjutusende året efter skapelsen, där Hanok blev uppryckt som sjunde släktsled efter Adam.
Roten från namnet Hanok betyder träna och undervisa, vilket får oss att tänka på Jesu missions befallning till församlingen. –”Gå därför ut och gör alla folk till lärljungar” (Matt 28:19)
Enligt Hebreisk tradition så är Hanok född på själva Pingstdagen, som också är samma dag som församlingen blev född. Hanoks liv och hans uppryckelse före syndafloden är en tydlig förebild på uppryckelsen av församlingen.
1 Mos 19:22 – ”Jag skall inte omstörta staden du talar om. Men skynda dig att fly dit, ty jag kan inte göra något förrän du är där”
Gud hörde ropet över Sodom och Gomorra, och såg den svåra synd som härskade i städerna. Abraham förhandlade med Herren över att inte förstöra städerna om det fanns helt ner till tio rättfärdiga i städerna. Nu fanns det inte tio rättfärdiga i städerna men bara en enkel - Lot.
På trots av att det inte var något som Herren hade bundit sig till, ville han inte förstöra och döma städerna på grund av denne ene. Sodom och Gomorra blev utsatta för Guds dom och vrede, och Gud lät det regna eld och svavel över städerna. Men Herren kunde inte påbörja sin vredesdom förrän att Lot hade lämnat staden och var i säkerhet i grannstaden Soar.
Luk 17:28-29 – På samma sätt var det på Lots tid: de åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde, men den dag då Lot gick ut från Sodom lät Gud eld och svavel regna från himlen och gjorde slut på dem alla.
Lot blev borttagen från tid och plats där Guds dom skulle i värkställas. Änglarna som blev sända för att rädda Lot förkunnar att de inte kunde påbörja Guds dom innan Lot var i säkerhet. Lot är en bild på församlingen som blir räddad frånbåde tid och platsför den kommande vreden.
2 Pet 2:7-9 – Men han frälste den rättfärdige Lot, som plågades av de ogudaktigas utsvävande liv.
Petrus undervisar om den Dom som drabbar all orättfärdighet, och visar oss att Gud inte dömer de rättfärdiga tillsammans med de orättfärdiga.
Historien om Daniel, och de tre männen i den brinnande ugnen är en av de berättelser från GT som visar en tydlig bild på vedermödan och denna tidens avslutning.
Kung Nebukadnessar, som är en tydlig förebild på Antikrist, hade satt upp en staty av guld på Duraslätten i Babylon. Bemärk att statyn är sextio alnar hög och sex alnar bred, som kan sammanliknas med Antikrist tal som är 666. Nebukadnessar tvingar alla att falla ner och tillbe denna uppsatta staty, där konsekvensen för dem som inte lydde, var att bli kastad i den brinnande ugnen. Den brinnande ugnen är en bild på Guds vrede och den stora nöden i vedermödan.(Mal 4:1 – Se, dagen kommer, den brinner som en ugn.)
Sadrak, Mesak och Abed-Nego vägrade att böja knä för Nebukadnessars staty, och de blev kastade i den brinnande ugnen. Kungen befallde att ugnen skulle göras sju gånger hetare än man någonsin sett den vara, och det är en bild på fullkomlighetens tal. Herren sände sin ängel som beskyddade Sadrak, Mesak och Abed-Nego i den brinnande ugnen, och de kom ut utan någon som helst skada eller påverkan av elden.
Men det man måste fråga sig i denna historia är vart Daniel är någonstans. Var han en av dem som böjde knä för statyn? Varför var han inte närvarade, och varför blev han inte också slängd i den brinnande ugnen. Vi kan vara ganska säkra på att Daniel inte böjde knä för Nebukadnessars staty. Daniel var bara inte närvarande där alla skulle tillbe statyn, eller vid den brinnande ugnens lidande. Gud hade ”tagit bort honom”.
Beskrivningen som kungen fick av dessa män i den brinnande ugnen var att det var tre judiska män (Dan 3:12). De tre judiska männen är en bild på de utvalda Israel som blir bevaradgenomvedermödan, och Daniel, den högt älskade (Dan 10:11) är en bild på församlingen som blir bevaradfrånvedermödan.
Paulus var den förste person på jorden som presenterade undervisningen och uppenbarelsen om uppryckelsen ungefär 20 år efter korset. Upp till den tiden var det okänt eftersom Jesus inte undervisade uppryckelsen till sina lärljungar på sin tid. Uppryckelsen av församlingen är främst beskriven i 1 Thess 4:16 och 1 Kor 15:52.
Ett av de tydligaste bibelverser från GT som vi kan relatera till församlingen i är från Jesaja 26:19-21. Jag vill pröva att jämföra det vi ser i Jesaja kap 26 och Paulus undervisning om uppryckelsen i 1 Tess 4:16-17 & 5:9.
Jesajas ord med svart text och Paulus med rött.
Jes 26:19 – Dina döda skall bli levande, mina dödas kroppar skall uppstå. (förstskall de som dött i Kristus Jesusuppstå) Vakna upp och jubla, ni som bor i stoftet, ty din dagg är ljusets dagg, och jorden skall ge igen de avsomnade. Kom mitt folk och gå in i dina kamrar, stäng igen dörrarna efter dig. (Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden) Göm dig ett litet ögonblick, till dess att vreden har gått förbi. Ty se HERREN kommer ut ur sin boning för att straffa jordens invånare för deras missgärning. (Ty Gud har inte bestämt oss till att drabbas av vredesdomen utan till att vinna frälsning genom vår Herre Jesus Kristus)
Det är också närliggande att hänvisa till Joh 14:2-3 där Jesus talar om att i hans Faders hus finns många rum, och att han går bort för att bereda plats åt oss. Församlingen kommer att höra samma röst som Johannes hörde i Uppenbarelseboken: -”Kom hit upp”, och vi kommer att få ta del av de rum Herren har förberett åt oss. Vi kommer att få gå in i hans kamrar och stänga dörren efter oss. När det har hänt kommer HERREN ur sin boning för att straffa jordens invånare för deras missgärning – som också är Guds vrede.
Det här löftet handlar inte om hans synliga återkomst där Herren kommer till Israel för att vara där de är. Det är ett löfte till församlingen, att han har gått hem till sin Fader för att bereda plats åt oss där.
Ibörjan av Uppenbarelseboken kap 4 så möter vi en skara som vi inte har stött på tidigare i bibeln. Det har tidigare varit tre andra profeter än Johannes som genom en syn har fått sett Guds tron, men ingen av de tidigare har förut sett denna skara. Jesaja såg dem inte i Jes kap 6. Hesekiel såg dem inte i Hes kap 1 & 10, och Daniel såg dom heller inte i kap 7. Det är de 24 äldste jag tänker på som sitter runt om Guds tron i Upp 4:4.
Denna skara har med andra ord inte varit där tidigare, men nu, efter de sju församlingarna som representerar församlingen ur ett historiskt och profetiskt perspektiv, ser vi dem i himlen. De är på plats runt om Guds tron innanvedermödan ska ha sin start i Upp kap 6, och därför menar jag att de 24 äldste representerar den uppryckta församlingen som är på plats innan vedermödan får sin start.
De 24 äldste sitter på troner så de regerar. De sitter runt om Guds tron så dom hjälper och assisterar Herren. Dom sitter ner så deras arbete är klart. Dom är klädda i vitt så de är rättfärdigjorda. Deras kläder är Himation, som är det samma som församlingens och Jesu kläder. De bär kronor (Stephanos) så de är kungar. Dom kallas också äldste som är klar häntydning till församlingen.
När de sjungar så sjunger dom de förlöstas sång i Upp 5:9-10:
”Du är värdig att ta bokrullen och bryta dess sigill, ty du har blivit slaktad, och med ditt blod har du åt Gud köpt människor (oss) av alla stammar och språk, folk och folkslag. Du har gjort dem (oss) till ett konungsdöme (kungar) till präster åt vår Gud, och de (vi) skall regera på jorden.
Som så många gånger är texten inte korrekt översatt från grundtexten. King James har bland andra översättningar satt första person plural i stället för. De 24 äldste identifierar sig själva med den lösköpta församlingen, som är klädda som dem, är präster och kungar som dem, och är på plats innan vedermödans start.
Vi ser alltså genom hela bibeln många exempel och förebilder som visar på att Herren kommer att flytta sin församling från både tid och plats när det gäller ändetidens domslut som ska övergå jorden.
Han kommer att rycka upp oss och gömma oss i sin Faders hus intill att hans vrede har gått förbi. Vi har löfte om att bli bevarade från det som ska övergå den här världen då syftet och ämnet för vedermödan inte är till för församlingen. Vi väntar inte på Antikrist men på det saliga hoppet att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet. (Titus 3:4) Han som frälser oss från den kommande vredesdomen. (1 Tess 1:10)
Det här är det tredje inlägg jag skriver som ett försvar för Pre-trib läran, det vill säga att Jesus kommer att hämta sin församling före det att vi går in i den 70:e och sista årsveckan, och att vedermödans domar går ut över jorden.
Undervisningen om Jesu återkomst har alltid fascinerat mig, och tanken om att en utvald generation i mänsklighetens historia inte kommer att få uppleva döden, men i stället kommer att få uppleva det att bli förvandlade som sker när Jesus kommer för att hämta sin församling, genom att upprycka dem levande till himlen.
Det som gör ämnet så intressant och omdiskuterat, är ju att tidens tecken talar väldigt starkt om att vi är på väg mot den här tidens avslutning, och därmed Jesu återkomst.
Många människor i dag är överväldigade över de tecken vi både kan se och uppleva, och att den helige Ande talar tydligt till Guds församling och människors hjärtan att göra sig redo. I den förbindelse, då människor börjar se att förlossningens dag börjar närma sig, är nästa fråga när vi egentligen kan förvänta att uppryckelsens ögonblick sker?
En del av de frågor som många ställer sig i förbindelse med Jesu återkomst är när vi kan förvänta att uppryckelsen sker? Kommer församlingen att behöva gå igenom vedermödans tid? Vad är egentligen syftet med vedermödan, och är det egentligen Antikrist eller Jesus vi ska vänta på? Är Jesu återkomst och uppryckelsen den samma eller två skilda händelser?
Jag hoppas att både detta inlägg och de förra jag har skrivit besvarar några av de frågeställningar som finns.
Tidigare var jag ganska överbevisad om att Jesus först kommer att hämta sin församling efter vedermödans tid, och att uppryckelsen och Jesu synliga återkomst var samma händelse. Jesus talar ju bara om en återkomst, och varför ska församlingen bli sparad från vedermödan när både Israel, och den här världen ska lida? Jag såg vedermödan som en nödvändig reningsprocess för Kristi kropp på grund av det avfall vi upplever på många håll i dag.
Men då jag till att börja med har haft några obesvarade frågor som jag inte kunde få ihop med det jag kunde läsa i bibeln, försökte jag att sätta mig in i frågorna ordentligt. De här inläggen är ett resultat av det som jag kom fram till.
Lika säker som jag är i dag på min frälsning, är jag också när det gäller tidspunkt för själva uppryckandet av församlingen. Jesus kommer att upprycka sin församling före det att den sista årsveckan och 70:e årsveckan börjar, och jag vill dela några av de argument som jag tycker talar starkt för det.
Joh 14:1-3 – Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats åt er? Och om jag än går och bereder plats åt er, skall jag komma tillbaka och ta er till mig, för att ni skall vara där jag är
1 Thess 4:15-17 – Vi säger er detta enligt ett ord från Herren: vi som lever och är kvar till Herrens ankomst skall alls inte komma före de insomnade. Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå. Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så skall vi alltid vara hos Herren
Uppryckelsen är inte ett annat namn för Jesu synliga återkomst. Man kan säga att Jesu återkomst sker i olika etapper som börjar med uppryckelsen och avslutas vid hans synliga återkomst efter den stora nöden.
Uppryckelsen är en osynlig händelse som sker helt utan förvarning. Vi vet med andra ord inte helt precis när det sker, och vi blir uppmanade till att vara vakande och bedjande. Vi ska känna till tiden omkring uppryckelsen och ha en förståelse för när det börjar dra ihop sig, men själva timmen och stunden vet vi inte något om och den kommer att vara dold intill den dag att det sker.
Jesus kommer halvägs till jorden för att möta oss i rymden, för att sedan ta oss tillbaka till himlen, för att vi ska vara där han är. Om Jesus hade fortsatt till jorden efter uppryckelsen, så hade han tagit oss dit vi är i stället för. Men enligt Johannes så kommer han tillbaka för att hämta oss dit han är, som är i hans Faders hus i sitt himmelska rike.
Jesu synliga återkomst är inget osynligt, eller hemligt komma. Allas ögon ska se honom, och han kommer fullt synlig på himmelens skyar. Själva tidspunkten är heller ingen överraskning, då vi vet att han kommer direkt efter vedermödans slut, eller precis 3,5 år efter den stora nödens början.
De få människor som överlever själva vedermödan kommer att kunna bevittna denna händelse.
Paulus poängterar att det är ”enligt ett ord från Herren” när han undervisar om uppryckelsen, och de dödas uppståndelse.
För det första så är 1 Thess skriven av Paulus omkring år 51, och troligtvis var inga av evangelierna ännu skrivna på det tidspunkt när Paulus skriver detta brev. För det andra så hittar helt enkelt ingen undervisning från Jesus i evangelierna, där Jesus talar om några som uppstår från de döda samtidigt med att andra blir levande förvandlade för att möta honom på skyarna.
Jesus predikade bara uppståndelsen ifrån de döda, utifrån de löften vi kan se i GT. Där blir de heliga lovade uppståndelse omedelbart efter den stora nöden (Dan 12:2), och precis före själva tusenårsriket. Det är denne uppståndelse Jesus kallade livets eller de rättfärdigas uppståndelse som alltså hör till de heliga från GT.
1 Kor 15:51-52 – Se, jag säger er en hemlighet: Vi skall inte alla insomna, men vi skall alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda och de döda skall uppstå odödliga, och vi skall förvandlas.
Det betyder att Paulus förmedlar en av de hemligheter som indirekt har med församlingen att göra, som han har fått genom ett direkt ord eller i en uppenbarelse från Herren.
Hemligheten som Paulus förmedlar här och som aldrig tidigare har varit uppenbarad eller känd, är just det att en utvald generation inte kommer att dö, men kommer att få uppleva det att bli transformerad och förvandlad, och kommer att uppryckas tillsammans med de döda för att möta Jesus på skyn.
Joh 14:1-3 - "Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats åt er? Och om jag än går och bereder plats åt er, skall jag komma tillbaka och ta er till mig, för att ni skall vara där jag är. Och vart jag går, det vet ni. Den vägen känner ni."
I Johannes evangeliet ger Jesus oss en unik uppenbarelse. Han talar om något som ingen profet tidigare hade eller kunnat lova. Ingenstans kan vi läsa att Messias skulle komma, men i stället för att samla de heliga i ett jordiskt Jerusalem så skulle han ta dem till sin Faders hus, som är samma plats dit han skulle gå bort.
När han ger löftet så är det på bakgrund av att ”jag skall komma tillbaka och ta er till mig, för att ni skall vara där jag är.” Han talar om en återkomst som inte har med den judiska befrielsen att göra, eller för att upprätta sitt rike på jorden, eller för att döma nationerna. Det är ett ord som endast med hans egna att göra.
Det finns fantastiska paralleller när vi jämför dessa två bibelverser där några av orden eller fraserna nästan är helt identiska. De följer samtidigt varandra i den ordning de kommer och på det sättet att själva stycket är uppbyggd.
John 14:1-3 1 Tess 4: 13-18
v.1 Oroas v.13 Sörjer
v.1 Tro v.14 Tror
v.1 Gud, mig v.14 Jesus, Gud
v.2 sagt er v.15 säger er
v.3 komma tillbaka v.15 Herrens ankomst
v.3 ta er v.17 ryckas upp
v.3 till mig v.17 för att möta Herren
v.3 skall vara där jag är v.17 alltid vara hos Herren.
Båda dessa bibelverser tröstar och visar oss på ett unikt sätt att Herren kommer för att ta de troende från jorden till sin härlighets himmel.
18 Pre-trib argumenter
1. Det finns helt enkelt inga passager i GT eller i NT som talar för att församlingen kommer att gå igenom vedermödans period, eller att församlingen ska stå ansikte till ansikte mot Antikrist.
2. Vedermödan kallas ”Jakobs nöd” (Jer30:7), men kallas aldrig för ”församlingen eller kyrkans nöd”.
3. Ängeln Gabriel förkunnade för Daniel att 70 veckor var bestämda över ditt folk (judarna) och över din heliga stad (Jerusalem) . Församlingen är inte nämnd här. Dan 9:24
4. Församlingen hade inte del i de första 69 veckorna, och kommer inte att ha del i den sista och 70:e årsveckan.
5. I Uppenbarelseboken sker uppryckelsen i kap 4:1 som är före vedermödans period som är beskriven från kap 6-19. De 24 äldste som representerar församlingen är på plats innan det första sigillet bryts.
6. Församlingen är nämnd över tjugo gånger i de första tre kapitlen i uppenbarelseboken, men är aldrig nämnd mellan kapitel 4 och 19.
7. Vedermödans period kallas också ”en vredens dag” (Sef 1:15) i bibeln, men Jesus har inte bestämt oss till att drabbas av vredesdomen. (1 Tess 5:9), men har frälst oss från ”den kommande vredesdomen” (1 Tess 1:10)
8. Vedermödan tid kallas HERRENS dag i bibeln (Sef 1:15). Men 1 Tess 5:2-3 säger att Herrens dag (vedermödans tid) kommer som en tjuv om natten. När folk (otroende) säger: ”Fred och trygghet”, då drabbas de (otroende) av undergång lika plötsligt som smärtan kommer över en kvinna som skall föda, och de (otroende) slipper inte undan. Det är tydligt att vedermödan är något som ska drabba de otroende, men det inkluderar inte de troende och frälsta.
9. Vi ska trösta varandra med talet om uppryckelsen (1 Tess 4:18). Det finns ingen tröst i undervisning som säger att församlingen ska gå igenom delar av eller hela vedermödans domstid.
10. Jesus lovade församlingen i Filadelfia att han ville bevara församlingen och ”rädda dig ut ur prövningens stund, som skall komma över hela världen och sätta dess invånare på prov.” (Upp 3:10) Gud lovade att bevara den trofasta församlingen ute från vedermödans period.
11. På samma sätt som Enok blev uppryckt till himlen före syndafloden och Noas släkt blev bevarade genom syndafloden, kommer församlingen att bli uppryckt innan vedermödan och Israels rest bli bevarade genom vedermödan.
12. På samma sätt som att Gud inte kunde döma Sodom och Gomorra innan Lot var borta från staden kan Gud inte döma den här världen innan de rättfärdiga är borta. ( 1 Mos 19:16)
13. Jesus talade om vedermödans period när han bad: ”Vaka alltid och be om kraft att kunna undfly allt det som skall komma och kunna bestå inför människosonen”. (Luk 21:36) Det ger ingen mening att Jesus ber om något som han inte är villig att hålla.
14. Mal 3:18 säger att Herren (vid sin ankomst) kommer att visa oss skillnaden mellan den rättfärdige och den ogudaktige, mellan den som tjänar Gud, och den som inte tjänar honom. Pre-trib tror att Herren kommer för att hämta sin församling, sedan kommer vi tillsammans med honom för att döma mellan rättfärdiga och orättfärdiga.
15. Vid uppryckelsen kommer Jesus för sin församling (1 Tess 4:16-17) när han kommer vid slutet av vedermödan, så kommer han med sin församling. (1 Tess 3:13).
16. I breven till de 7 församlingarna så uppmanade Jesus att ”höra vad Anden säger till församlingen”. Men i vedermödans tid, efter att den helige Ande i församlingen är tillsido satt säger han: ”Den som har öron må höra” (Upp 13:9) Han utelämnar församlingen, då det inte finns någon församling som ska lyssna till det Anden talar och som ska gå igenom vedermödan.
17. Antikrist kommer att strida mot de heliga och få makt att besegra dem. (Upp 13:7). Men det kan inte vara församlingen det talas om här. Jesus har själv lovat att ”helvets portar aldrig ska bli församlingen övermäktig”. (Matt 16:18)
18. Jesus sa inte: ”När detta har hänt”, så räta på er och lyft upp era huvuden, men i stället ”När alla detta (tidens tecken) börjar ske”, så räta på er och lyft upp era huvuden, ty då närmar sig er förlossning. (Luk 21:28).
Skulle jag välja två bibelord, ett från GT och ett från NT, som tillsammans talar och vittnar om att församlingen inte ska gå igenom Guds vrede eller vedermödans tid vill jag peka på två följande bibelverser:
1 Thess 1: 9-10 – Själva berättar de om hur vi blev mottagna av er och hur ni omvände er till Gud, bort från avgudarna, för att tjäna den levande och sanne Guden och vänta på hans Son från himlen, honom som Gud har uppväckt från de döda, Jesus, som har frälst oss från den kommande vredesdomen
Jes 26:19-21 – Dina döda skall bli levande, mina dödas kroppar skall uppstå. Vakna upp och jubla, ni som bor i stoftet, ty din dagg är ljusets dagg, och jorden skall ge igen de avsomnade. Kom mitt folk och gå in i dina kamrar, stäng igen dörrarna efter dig. Göm dig ett litet ögonblick, till dess vreden har gått förbi. Ty se, HERREN kommer ut ur sin boning för att straffa jordens invånare för deras missgärning. Jorden skall blottlägga sina blodskulder och inte längre dölja sina dräpta.
Vi kan inte se att detta bibelställe från Jesaja någonsin tidigare har blivit uppfyllt. Det stämmer heller inte överrens med den uppståndelse som Jesus predikade och som Daniel talar om i Dan 12:2, som vi vet ska ske efter vedermödans tid och inte före.
Här talar Jesaja i stället om en uppståndelse som sker då Herren först kallar in sitt folk i sina kamrar, före och innan dess att Guds vrede och domar går ut över jorden.
”Kom mitt folk”, som egentligen betyder ”försvinn” eller ”bli osynlig”, är en fantastisk parallell till den upplevelse Johannes hade i Upp kap 4, där han fick se en öppen dörr i himlen, och samtidigt fick höra Guds röst liksom en basun som på samma sätt sa: ”Kom hit upp”. Ögonblickligt efter Guds kall blir Johannes uppryckt till Guds tron, där han från himlen får skåda vedermödans tid utspela sig på jorden.
Johannes representerar här församlingen som kommer att få uppleva det samma på uppryckelsens dag. Genom en befallning, en överängels röst och en Guds basun kommer församlingen att bli uppryckt till himlen och kommer att få se vedermödans tid utspela sig jorden.
Upp 3:10 - Eftersom du har bevarat mitt ord om uthållighet, skall jag bevara dig och rädda dig ur prövningens stund, som skall komma över hela världen och sätta dess invånare på prov
Jesaja talar om att ” HERREN kommer ut ur sin boning för att straffa jordens invånare för deras missgärning”. På samma sätt bekräftar Upp 3:10 om att prövningens stund (vedermödan), som ska komma över hela världen är till för att sätta dess invånare på prov.
Både Jesaja och Uppenbarelseboken talar om att syftet med vedermödan, är till för att straffa och pröva och jordens invånare på grund av deras synder genom någonting som heter Guds vrede. Samma vrede som båda dessa bibelverser vittnar om att vi är räddade ifrån, genom att Herren kallar hem oss till sin Faders hus, hem till sina kamrar till dess att vreden har gått förbi.
Om vi skulle göra ett experiment och placera en man på en öde ö, med endast en bibel i handen, utan utläggningar och påtvingade läromässiga idéer. Vilken konklusion hade han kommit fram till med hänsyn till tidspunkt för uppryckelsen?
För det första hade han lärt sig från Jes 13:9-13, och Amos 5:18 att Gud skulle döma jorden på grund av deras synder, genom att utgjuta sin vrede genom en fruktansvärd domstid som bibeln beskriver som HERRENS dag.
Jes 13:9-13 – Se, HERRENS dag kommer, fruktansvärd, med förbittring och brinnande vrede, för att ödelägga landet och utrota syndarna som bor där. Ty himlens stjärnor och stjärnbilder sänder inte mer sitt ljus. Solen går upp mörk, och månens ljus lyser inte. Jag skall straffa världen för dess ondska, de ogudaktiga för deras missgärning. Jag skall göra slut på de stoltas övermod och slå ner tyrannernas högmod. Jag skall göra en man mer sällsynt än fint guld, en människa mer sällsynt än guld från Ofir. Därför skall jag få himlen att darra, och jorden att gunga och skaka i sina grundvalar -genom HERREN Sebaots förbittring, på hans brinnande vredes dag.
Amos 5:18 - Ve dem som längtar efter HERRENS dag! Varför längtar ni efter den? Herrens dag är mörker och inte ljus.
Genom att sedan läsa vidare i Matteus evangeliet kapitel 24 kunde han se att den domstiden skulle bli så allvarlig att om inte Herren avslutade den skulle ingen människa överleva. I stället kommer Herren att avsluta denna domstid genom att i kraft och härlighet återvända till den här jorden. Då han visste att Jesu återkomst inte hade hänt ännu, så visste han att Guds vrede fortfarande låg någonstans i framtiden.
När han sedan kom till 1 Thess 9-10 så kunde han se ett ganska tydligt uttalande. Han kan läsa om Jesus som räddar oss och har frälst oss från den kommande vredesdomen.
1 Tess 1:9-10 - Själva berättar de om hur vi blev mottagna av er och hur ni omvände er till Gud, bort från avgudarna, för att tjäna den levande och sanne Guden och vänta på hans Son från himlen, honom som Gud har uppväckt från de döda, Jesus, som har frälst oss från den kommande vredesdomen.
Engelsk översättning (NIV): ..and to wait for his Son from heaven, whom he raised from the dead--Jesus, who rescues us from the coming wrath.
Genom att läsa bibelversen kunde han besvara följande frågor ”vem, vad, var, när och varför”. Vem (Jesus) Vad (som räddar och frälser oss), när (tiden för den kommande vreden). Genom att läsa vidare i 1 Tess 4:15-17 kunde han läsa att ”var” är från jorden till himlens skyar, och i 1 Tess 5:9 blev frågan varför besvarad då vi kan läsa att vi inte är bestämda för att drabbas av Guds vrede utan att vinna frälsning genom Jesus Kristus.
1 Tess 5:9 - Ty Gud har inte bestämt oss till att drabbas av vredesdomen utan till att vinna frälsning genom vår Herre Jesus Kristus
Engelsk översättning (KJV): For God hath not appointed us to wrath, but to obtain salvation by our Lord Jesus Christ
Vårt exempel kan alltså se att i och med att vi blir räddade omkring samma tidspunkt för Guds vrede då vi inte är bestämda för den, så kan han alltså konkludera att uppryckelsen i stället kommer att företräda den. Uppryckelsen kommer alltstå att utlösa Guds vrede över jorden som får sin början i Uppenbarelseboken kapitel 6.
Svar på ofta ställda Post-trib frågor
Med jämna mellanrum kommer ofta argument och frågeställningar från människor som inte tror på en uppryckelse före vedermödan. Här är några av dem:
”Bibeln lär inte ut att det ska vara två tillkommelser. Hur kan man då säga att Jesus kommer två gånger?”
Svar: Precis som det på samma sätt finns två olika bilder av Messias i GT (den lidande tjänaren och Konungen) finns det två olika bilder av Jesu återkomst som är svåra att få ihop. Dessa två sekvenser är uppryckelsen och Jesu synliga återkomst. Man kan säga att Jesu återkomst sker etappvis där uppryckelsen inleder, och Jesu synliga återkomst avslutar den. Det är helt enkelt helt två skillda händelser.
”Jesus sa att uppryckelsen skulle ske omedelbart efter vedermödan (Matt 24:29-31) när han sänder änglar för att samla hans utvalda”.
Svar: Uppryckelsen sker inte i Matt kap 24 av flera orsaker:
Vid uppryckelsen får de troende härlighetskroppar som gör att vi på samma sätt som Jesus vid Kristi himmelfart kunde göra det utan änglars hjälp. Varför skulle vi behöva änglars hjälp vid uppryckelsen, när vi har förvandlade härlighetskroppar?
Änglarna ihopsamlar också de orättfärdia på detta tidspunkt (Matt 13:38-43, 49-50)
Om man påstår att änglarnas ihopsamlande av de troende i Matt 24 är upprycklsen så måste Matt 13 på samma sätt också vara det. I Matt 13 ser vi samtidigt att det är de orättfärdiga som kommer att bli bortagna från jorden först och inte de rättfärdiga.
Änglarna blir utsända för att ihopsamla både både rättfärdiga och orättfärdiga till att bli dömda av Jesus innan 1000 års riket. Dessa människor är i deras naturliga kroppar, där de orättfärdiga blir kastade i eldsjön, medans de rättfärdiga får lov til att ärva 1000 års riket.
Matt 24:31 – Med starkt basunljud skall han sända sända ut sina änglar, och de skall samla hans utvalda från de fyra vädersträcken, från himlens ena ända till den andra.
Matt 24 är ett kapitel som beskriver Jesu synliga komma till Israel och världen. Till doms för hans fiender, och för att upprätta det Messianska riket. Ofta pekar man på de utvalda I vers 31 som man påstår är församlingen. Jag tycker att det är ganska tydligt att det är de utvalda judarna avsnittet handlar om.
Pröva att jämnföra följande verser i förhållande till Matt 24:31:
Jes 11:11 – Och HERREN skall på den tiden ännu en gång räcka ut sin hand, För att förvärva åt sig kvarlevan av sitt folk, vad som har blivit räddat från Assyrien, Egypten, Patros, Etiopien, Elam, Sinear, Hamat och havsländerna.
Jes 11:12- Han skall resa ett baner för hednafolken och samla de fördrivna av Israel och de kringspridda av Juda från jordens fyra hörn.
Banner och basun symboliserar sammankallning av folket. Det är utan tvivel samma begivenhet de talar om, och Gud förklarar genom Jesaja att det är Israels män och kvinnor som sammankallas. De utvalda är de troende judar som har överlevt vedermödan, och som på den tiden finns utspridda över hela jorden. Alla judar ska hem, som också är i full harmoni med GTs profetiska ord. Det är beviset att det inte är tala om församlingen i passagen.
”Pre-trib är införd av några som var rädda för att gå genom förföljelse”
Svar: När vi talar om lidande måste vi börja med att skilja på det generella lidande vi möter i världen (gr.thlipsis) och det lidande vi möter i den stora nöden (gr.Thlipsis Megas) som Jesus talar om i Matt 24, och Daniel i kap 12.
Pre-trib läran går inte ut på att troende ska undfly förföljelse. Jesus profeterade att vi kommer att bli hatade i den här världen för hans skull (Joh 15:18). I den världen kommer de troende att få uppleva en andlig kamp mot furstar och väldigheter, sitt eget kött, och lidande för evangeliets skull. Det slags lidande har Jesus aldrig lovat oss att vi kommer att bli fria ifrån. Den vreden vi möter i vedermödan är något annat och är något som ordet har lovat oss att vi inte behöver uppleva eller gå igenom. (1 Tess 5:8)
”Paulus säger i 2 Thess 2:1-9 att uppryckelsen inte sker före det att Antikrist träder fram”
Svar: Paulus talar om uppryckelsen i förhållande till HERRENS dag, som inte är enstydig med Jesu synliga återkomst. HERRENS dag är inte en enskild dag i betydningen av 24 timmer, men i stället en period av dom som går ut i världen. (Jes 2:12, 13:6, Hes 13:5, Joel 1:15, Amos 5:18,20)
Församlingen i Thessalonike var rädda och ängsliga över att de redan befanns sig inne i vedermödans period. Paulus lugnar dem och talar om att först måste Antikrist uppenbaras innan det sker. När Antikrist inleder sitt förbund med Israel inleds den sista årsveckan, eller vedermödans tid.
Hur kan människor bli frälsta i vedermödan om den helige Ande är borta från jorden?
Svar: Att den helige Ande är tillsidosatt betyder inte att möjligheten för frälsning inte längre finns, men att den helige Ande tar sin boning i människohjärtan där vi får den helige Ande som ett sigill är helt unikt för församlingens tidsålder.
Före den helige Andes utgjutande på pingstdagen blev människor också frälsta och den helige Ande verkade i människor. När den helige Ande blev utgjuten på pingstdagen fick vi inte en ”andra” helige Ande på jorden. På samma sätt som i GT kommer människor att bli frälsta under vedermödan där den helige Ande kommer att verka på samma sätt som i GT, med bas uppifrån.
Samtidigt finns det också en del obesvarade frågor som Post-trib läran har svårt svara eller ge en ordentlig förklaring på:
Om uppryckelsen först sker vid Jesu synliga komma, vem kommer i så fall att befolka tusenårsriket?
”Om man tror att bara frälsta får del i tusenårsriket, och att uppryckelsen först sker vid Jesu synliga komma då borde i princip alla människor i tusenårsriket ha förvandlade evighets kroppar. Men vem kommer i så fall att befolka tusenårsriket då reproduktion bara kan ske av människor i naturliga kroppar”?
Svar: Det sker genom människor som blivit frälsta efter uppryckelsen under själva vedermödan. De människorna går in i tusenårsriket i sina naturliga kroppar.
Varför är uppryckelsen inte nämnd i Upp 19:11-23 eller Sak kap 14?
”I Upp kap 19 får vi en beskrivning av Jesu synliga återkomst, men där nämns varken en uppståndelse eller ett uppryckande. Sak 14:1-7 beskriver också denna händelse, men inte heller där nämns det. Är det inte konstigt att en av historiens största händelse som innebär en uppståndelse av hundratals millioner människor inte är nämnd varken i Upp kap 19 eller i Sak kap 14? Varför?”
Svar: Uppryckelsen eller uppståndelsen är inte nämnda då det helt enkelt inte sker på det tidspunkten.
Vem blir ihopsamlade först, de orättfärdiga (Matt 13:30,41,49) eller de rättfärdiga? (1 Thess 4: 16-17)
Både 1 Tess och Matt 13 påstår att respektive uppståndelser sker först. 1 Thess talar om uppståendelsen av församlingen som sker först, men Matt 13 sägar att först ska de orättfärdiga tas bort från jorden. Båda grupper kan inte vara den förste som ska bli bortagen?
Svar: Det är två separata händelser, som helt enkelt inte sker samtidigt.
I och med att de frälsta blir belönade med kronor vid uppryckelsen (Kristi domstol) Hur kommer det sig att de 24 äldste redan har dem på (Upp 4:4-10) även om inte uppryckelsen har ägt rum?
Svar: Uppryckelsen måste ha ägt rum innan det första sigillet bryts.
Varför ska får och getter bli åtskilda efter vedermödan om de redan blivit det i uppryckelsen? (Matt 25:31-33)
Svar: I och med att uppryckelsen inte sker vid Jesu synliga återkomst, så behöver får och getter (överlevande människor i vedermödan) bli åtskilda innan tusenårsriket.
Var kommer alla ”ofrälsta” ifrån som finns i slutet av tusenårsriket? (Upp 20:7-10)
Svar: Det är människor som är födda under tusenårsriket. Dom är avkomma av dem som har gått in i tusenårsriket i deras naturliga kroppar.
Vem är det som håller tillbaka så att Antikrist inte kan träda fram?
Svar: Den helige Ande i församlingen är det största hinder för att Antikrist inte kan träda fram.
Jesus lovade i Joh 14:1-3 att han skulle förbereda en plats för de troende i himlen, och sedan återvända för att ta oss dit han är. Pre-trib hävdar att Jesus återvänder till jorden för att bli där med sin församling. Varför skulle Jesus förbereda en plats åt oss i himlen för att sedan inte ta oss dit?
Svar: Post-trib läran har väldigt svårt att förklara Joh 14:1-3
Luk 4: 18-19 - "Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig till att predika glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig för att ropa ut frihet för de fångna och syn för de blinda, för att ge de betryckta frihet och predika ett nådens år från Herren
Efter att Jesus blivit frestad ute i öknen kom han till Nasaret där han läste högt från Jesaja 61:1-2, och proklamerade att dessa ord hade gått i uppfyllelse. Det man kan lägga märke till är att Jesus slutar mitt i en mening utan att fullborda hela profetian från Jesaja.
Orsaken till att Jesus slutar mitt i versen är att första delen i denna vers har med hans första komma och hans jordiska tjänst att göra. Andra delen av profetian kommer först att fullbordas efter det att församlingen är borta från jorden.
Israel och församlingen
Apg 15: 13-18 – "Bröder, hör på mig. Simeon har berättat om hur Gud först såg till att han vann ett folk åt sitt namn bland hedningarna. Det stämmer överens med profeternas ord, där det heter: Därefter skall jag vända tillbaka och åter bygga upp Davids fallna boning. Dess ruiner skall jag bygga upp och jag skall upprätta den igen,
Det finns andra teologiska orsaker till att församlingen kommer att bli uppryckta för den 70:e och sista årsveckan.
Om den primära orsaken för den 70:e årsveckan är att fullborda de sex löften till Israel som vi ser i Daniel 9:24, så måste församlingen vara borta innan dess. Jakob vittnar om det i Apg 15, att sekventiellt efter församlingens tid på jorden skulle Herren vända sin fokus och fortsätta sitt program med Israel. Uppryckelsen kommer att ske på ett separat tidspunkt än Jesu synliga återkomst då Herren har olika program för Israel och församlingen.
Vedermödan är med andra ord två delad. Dels för att rena Israel och för det andra att förstöra och göra upp med de icke troende nationerna. (Jer 30: 1-11). Församlingen hör inte med i dessa syften.
Upp 11:15 – Den sjunde ängeln blåste i sin basun. Då hördes i himlen starka röster som sade: ”Herraväldet över världen tillhör nu vår Herre och hans smorde, och han skall vara konung i evigheters evigheter.”
En del menar att uppryckelsen och uppståndelsen som sker vid den sista basunens ljud är den samma som den 7 och sista basunen vi möter i vedermödan. Men vi får inte förväxla den 7 basunen i Upp 11:15, med den sista basunen som hör till uppståndelsen.
För det första så är det skillnad på både föremål och konsekvens på dessa två basuner då Guds basun är en basun till frälsning, i motsats till de sju basuner vi möter i uppenbarelseboken som är till dom för den här världen. Guds basun är ett kall till uppståndelse, och till samling för Guds folk.
Det är heller inte Herren som blåser i denna basun i uppenbarelseboken, men i stället en ängel. När ängeln blåser i basunen så är det en signal på att den stora nöden inleds, och de sista 3,5 åren kan ha sin början. Och till sist när Guds basun ljuder så förlöser det endast en stor händelse, medans den sjunde basunen förlöser flera olika händelser.
1 Thess 5:2 - Om tider och stunder, bröder, behöver vi inte skriva till er. Ni vet själva mycket väl att Herrens dag kommer som en tjuv om natten. När folk säger: "Fred och trygghet", då drabbas de av undergång lika plötsligt som smärtan kommer över en kvinna som skall föda, och de slipper inte undan. Men ni, bröder, lever inte i mörker, så att den dagen kan överraska er som en tjuv.
Många människor förbinder och refererar till Herrens dag som en begränsad och enskild dag på 24 timmar som utspelar sig i slutet av vedermödan vid Jesu synliga återkomst. Därmed menar man att HERRENS dag och uppryckelsen är synonym och går ut på ett.
Den troligtvis mest citerade versen är just från 1 Thess 5:2 som nämner uppryckelsen i förbindelse med Herrens dag. I och med att Herrens dag på samma sätt som Jesu återkomst kommer som en ”tjuv om natten” så förbinder man ofta ihop dessa två händelser.
Men en genomgång av några bivelverser som omtalar Herrens dag visar att det inte endast refererar till en enskild dag, men till en tidsperiod av dom som både omfattar vedermödan, Jesu synliga återkomst och tusenårsriket.
Joel 2: 11-20 – Herrens dag inkluderar en attack från fienden från norr, som många menar är samma attack vi ser i Hes 38-39. Många menar att GOG/Magog kriget sker i den första delen av vedermödan.
Joel 3:4 – Här är Herrens dag knutet till Jesu synliga återkomst och hans dom över nationerna.
2 Pet 3: 10-23 – Här kan Herrens dag kan inte referera till Jesu synliga återkomst, då vi vet att den dagen då himlakroppar ska upplösas och vi får nya himlar och en ny jord först sker efter 1000 års riket.
Den första uppståndelsen
Upp 20:4 – Och jag såg troner, och de som satt på dem fick rätt att döma. Och jag såg deras själar som hade halshuggits därför att de hade vittnat om Jesus och förkunnat Guds ord och inte hade tillbett vilddjuret och dess bild och inte tagit emot dess märke på pannan eller handen. De levde och regerade med Kristus I tusen år. Men de andra döda levde inte , förrän de tusen åren hade gått. Detta är den första uppståndelsen.
Den första uppståndelsen i Upp 20:4 är också något som har diskuterats mycket fram och tillbaka, och jag tycker att bibelordet talar för sig själv när vi läser det. Vi kan se i versen att det talas om en uppståndelse, och att det är den första uppståndelsen. Sedan kan vi se att och det är tala om martyrernas uppståndelse efter vedermödan. Men betyder det så att den första uppståndelsen bara består av martyrer från vedermödan? Nej, självklart inte.
Den första uppståndelsen handlar mer om vilken slags typ av uppståndelse det är. Vi kan se att det finns två typer av uppståndelser. Den första med ett evigt liv med Gud, och den andra uppståndelsen med en evighet utan Gud. Den sist nämnda uppståndelsen, som är en evig skilsmässa från Gud, består av alla förtappta döda från samtliga tidsperioder, och äger rum efter 1000 års riket. (Upp 20:5)
Den första uppståndelsen som är lika med evigt liv med Gud sker i olika faser. I NT ser vi flera olika uppståndelser som alla kommer in under kategori ”den första uppståndelsen”.
1. Jesu uppståndelse på den tredje dagen. Jesu frälsningsvärk är grundlaget för all uppståndelse. Om han inte hade försonat all värdens synd för snart 2000 år sedan, hade vi inte haft någon uppståndelse från de döda. Jesu uppståndelse är därför min uppståndelse.
2. Uppståndelsen av en del människor i GL Testamentets tid.– Heb 11:35
3. De troende från GL Testament som uppstod i för bindelse med Jesu död och uppståndelse. Matt 27:52-53
4. Den kristna församlingens bortryckelse före den sista och 70 årsveckan för Israel och Jerusalem.
5. Uppståndelsen av de två vittnen i slutet av vedermödan - Upp 11:12
6. Uppståndelsen av de GL testamentliga troende och martyrerna från vedermödan, som sker precis före upprättelsen av Riket för Israel. – Dan 12:13, Joh 11:24, Upp 20:4
Många av de händelser som ska ske under vedermödan och i förbindelse med Jesu återkomst visar oss att det är behov för ett tidsmässigt gap mellan uppryckelsen av församlingen, och Jesu synliga återkomst. Några av de händelser som tyder på detta är:
Kristi domstol
2 Kor 5:10 – Ty vi måste alla träda fram inför Kristi domstol, för att var och en skall få igen vad han har gjort här i livet, gott eller ont
Guds ord undervisar oss att vi alla en dag ska stå inför Kristi domstol och göra räkenskab för våra gärningar. En domstol som är för de frälsta och inte ska förväxlas med domen vid den stora vita tronen efter 1000 års riket. Det grekiska ordet för denna domstol är ”Bema”, och blir därför kallad ”Beema judgment”.
1 Kor 4:5 – Fäll därför inte någon dom i förtid, innan Herren kommer. Han skall lysa upp det som mörkret döljer och avslöja hjärtats tankar och avsikter, och då skall var och en få sitt beröm av Gud
Denna domstol sker i omdelbart knuten till upprycklsen, som betyder att när församlingen återvänder med Kristus till jorden har de redan varit inför Kristi domstol för att modtaga sin belöning.
Något som bekräfter att denna domstol sker i omedelbar tillknutning till uppryckelsen är de 24 äldste, som representerar den fulltaliga församlingen. De är på plats runt om Guds tron, med kroner på huvudet, och klara till att tjäna Herren under vedermödan, innan dess att Jesus bryter det första sigillet i Upp kap 6.
Om det de 24 äldste representerar församlingen så betyder det två saker. Dels på ett tidsmässigt behov mellan uppryckelsen och den 70:e årsveckans början, och att innan det första domslutet och före det att den första hästen blir förlöst, är församlingen redan på plats i det himmelska.
Domen över hedningarna vore omöjlig om det inte vore för ett tidsmässigt gap mellan uppryckelsen och Jesu synliga återkomst. Hur skulle annars både frälsta och ofrälsta, som fortfarande är i sina naturliga kroppar kunna bli åtskilda om de troende redan var uppryckta och förvandlade med härlighetskroppar?
Om uppryckelsen sker efter vedermödan finna helt enkelt inget behov för att dela upp människorna innan tusenårsriket. Vi skulle redan ha haft en uppdelining i förbindelse med uppryckelsen när Jesus satte sin fot på oljeberget.
Människor som blir frälsta under vedermödan kommer att gå in i sina naturliga kroppar i tusenårsriket. Dessa människor kommer att arbeta, bygga hus och få barn. Innan vi går in i tusenårsriket kommer det återigen att vara många människor på jorden till skillnad från vedermödans slut, då människan kommer att vara mer sällsynt än guld i Ofir? (Jes 13:9-12)
I en tidsålder där jude och hedning har blivit en kropp så behövs ett tidsmässigt gap för att Herren ska kunna fortsätta sig program med Israel. Den 70: och sista årsveckan är tiden då Herren åter igen kommer att sätta sitt fokus på judarna och den Israeliska nationen.
Avslutningen för församlingenstid på jorden fullbordar inte bara bibliska profetior men ger också utryck för ett nödvändigt gap mellan uppryckelsen och Jesu synliga återkomst. Både Kristi domstol, de 24 äldste, domen över hedningarna, befolkningen i tusenårsriket och Herren program för Israel visar och tyder på detta.
Vi lever i en tid av väntan. I väntan och i en förväntan till att Herren snart ska kalla oss hem till honom. Jag är helt fast i min tro att vi är den utvalda generation som kommer att få nåden att uppleva Herrens kall, den himmelska basunen och en överängels rop.
Församlingens fick sin början vid Guds andeutgjutelse på pingstdagen, och kommer att avslutas med uppryckelsen av församlingen. Det är hög tid att lyfta våra huvuden, för snart nalkas vår förlossning.
Det här är det tredje inlägg jag skriver som ett försvar för Pre-trib läran, det vill säga att Jesus kommer att hämta sin församling före det att vi går in i den 70:e och sista årsveckan, och att vedermödans domar går ut över jorden.
Undervisningen om Jesu återkomst har alltid fascinerat mig, och tanken om att en utvald generation i mänsklighetens historia inte kommer att få uppleva döden, men i stället kommer att få uppleva det att bli förvandlade som sker när Jesus kommer för att hämta sin församling, genom att upprycka dem levande till himlen.
Det som gör ämnet så intressant och omdiskuterat, är ju att tidens tecken talar väldigt starkt om att vi är på väg mot den här tidens avslutning, och därmed Jesu återkomst.
Många människor i dag är överväldigade över de tecken vi både kan se och uppleva, och att den helige Ande talar tydligt till Guds församling och människors hjärtan att göra sig redo. I den förbindelse, då människor börjar se att förlossningens dag börjar närma sig, är nästa fråga när vi egentligen kan förvänta att uppryckelsens ögonblick sker?
En del av de frågor som många ställer sig i förbindelse med Jesu återkomst är när vi kan förvänta att uppryckelsen sker? Kommer församlingen att behöva gå igenom vedermödans tid? Vad är egentligen syftet med vedermödan, och är det egentligen Antikrist eller Jesus vi ska vänta på? Är Jesu återkomst och uppryckelsen den samma eller två skilda händelser?
Jag hoppas att både detta inlägg och de förra jag har skrivit besvarar några av de frågeställningar som finns.
Tidigare var jag ganska överbevisad om att Jesus först kommer att hämta sin församling efter vedermödans tid, och att uppryckelsen och Jesu synliga återkomst var samma händelse. Jesus talar ju bara om en återkomst, och varför ska församlingen bli sparad från vedermödan när både Israel, och den här världen ska lida? Jag såg vedermödan som en nödvändig reningsprocess för Kristi kropp på grund av det avfall vi upplever på många håll i dag.
Men då jag till att börja med har haft några obesvarade frågor som jag inte kunde få ihop med det jag kunde läsa i bibeln, försökte jag att sätta mig in i frågorna ordentligt. De här inläggen är ett resultat av det som jag kom fram till.
Lika säker som jag är i dag på min frälsning, är jag också när det gäller tidspunkt för själva uppryckandet av församlingen. Jesus kommer att upprycka sin församling före det att den sista årsveckan och 70:e årsveckan börjar, och jag vill dela några av de argument som jag tycker talar starkt för det.
Joh 14:1-3 – Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats åt er? Och om jag än går och bereder plats åt er, skall jag komma tillbaka och ta er till mig, för att ni skall vara där jag är
1 Thess 4:15-17 – Vi säger er detta enligt ett ord från Herren: vi som lever och är kvar till Herrens ankomst skall alls inte komma före de insomnade. Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå. Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så skall vi alltid vara hos Herren
Uppryckelsen är inte ett annat namn för Jesu synliga återkomst. Man kan säga att Jesu återkomst sker i olika etapper som börjar med uppryckelsen och avslutas vid hans synliga återkomst efter den stora nöden.
Uppryckelsen är en osynlig händelse som sker helt utan förvarning. Vi vet med andra ord inte helt precis när det sker, och vi blir uppmanade till att vara vakande och bedjande. Vi ska känna till tiden omkring uppryckelsen och ha en förståelse för när det börjar dra ihop sig, men själva timmen och stunden vet vi inte något om och den kommer att vara dold intill den dag att det sker.
Jesus kommer halvägs till jorden för att möta oss i rymden, för att sedan ta oss tillbaka till himlen, för att vi ska vara där han är. Om Jesus hade fortsatt till jorden efter uppryckelsen, så hade han tagit oss dit vi är i stället för. Men enligt Johannes så kommer han tillbaka för att hämta oss dit han är, som är i hans Faders hus i sitt himmelska rike.
Jesu synliga återkomst är inget osynligt, eller hemligt komma. Allas ögon ska se honom, och han kommer fullt synlig på himmelens skyar. Själva tidspunkten är heller ingen överraskning, då vi vet att han kommer direkt efter vedermödans slut, eller precis 3,5 år efter den stora nödens början.
De få människor som överlever själva vedermödan kommer att kunna bevittna denna händelse.
Paulus poängterar att det är ”enligt ett ord från Herren” när han undervisar om uppryckelsen, och de dödas uppståndelse.
För det första så är 1 Thess skriven av Paulus omkring år 51, och troligtvis var inga av evangelierna ännu skrivna på det tidspunkt när Paulus skriver detta brev. För det andra så hittar helt enkelt ingen undervisning från Jesus i evangelierna, där Jesus talar om några som uppstår från de döda samtidigt med att andra blir levande förvandlade för att möta honom på skyarna.
Jesus predikade bara uppståndelsen ifrån de döda, utifrån de löften vi kan se i GT. Där blir de heliga lovade uppståndelse omedelbart efter den stora nöden (Dan 12:2), och precis före själva tusenårsriket. Det är denne uppståndelse Jesus kallade livets eller de rättfärdigas uppståndelse som alltså hör till de heliga från GT.
1 Kor 15:51-52 – Se, jag säger er en hemlighet: Vi skall inte alla insomna, men vi skall alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda och de döda skall uppstå odödliga, och vi skall förvandlas.
Det betyder att Paulus förmedlar en av de hemligheter som indirekt har med församlingen att göra, som han har fått genom ett direkt ord eller i en uppenbarelse från Herren.
Hemligheten som Paulus förmedlar här och som aldrig tidigare har varit uppenbarad eller känd, är just det att en utvald generation inte kommer att dö, men kommer att få uppleva det att bli transformerad och förvandlad, och kommer att uppryckas tillsammans med de döda för att möta Jesus på skyn.
Joh 14:1-3 - "Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud och tro på mig. I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats åt er? Och om jag än går och bereder plats åt er, skall jag komma tillbaka och ta er till mig, för att ni skall vara där jag är. Och vart jag går, det vet ni. Den vägen känner ni."
I Johannes evangeliet ger Jesus oss en unik uppenbarelse. Han talar om något som ingen profet tidigare hade eller kunnat lova. Ingenstans kan vi läsa att Messias skulle komma, men i stället för att samla de heliga i ett jordiskt Jerusalem så skulle han ta dem till sin Faders hus, som är samma plats dit han skulle gå bort.
När han ger löftet så är det på bakgrund av att ”jag skall komma tillbaka och ta er till mig, för att ni skall vara där jag är.” Han talar om en återkomst som inte har med den judiska befrielsen att göra, eller för att upprätta sitt rike på jorden, eller för att döma nationerna. Det är ett ord som endast med hans egna att göra.
Det finns fantastiska paralleller när vi jämför dessa två bibelverser där några av orden eller fraserna nästan är helt identiska. De följer samtidigt varandra i den ordning de kommer och på det sättet att själva stycket är uppbyggd.
John 14:1-3 1 Tess 4: 13-18
v.1 Oroas v.13 Sörjer
v.1 Tro v.14 Tror
v.1 Gud, mig v.14 Jesus, Gud
v.2 sagt er v.15 säger er
v.3 komma tillbaka v.15 Herrens ankomst
v.3 ta er v.17 ryckas upp
v.3 till mig v.17 för att möta Herren
v.3 skall vara där jag är v.17 alltid vara hos Herren.
Båda dessa bibelverser tröstar och visar oss på ett unikt sätt att Herren kommer för att ta de troende från jorden till sin härlighets himmel.
Skulle jag välja två bibelord, ett från GT och ett från NT, som tillsammans talar och vittnar om att församlingen inte ska gå igenom Guds vrede eller vedermödans tid vill jag peka på två följande bibelverser:
1 Thess 1: 9-10 – Själva berättar de om hur vi blev mottagna av er och hur ni omvände er till Gud, bort från avgudarna, för att tjäna den levande och sanne Guden och vänta på hans Son från himlen, honom som Gud har uppväckt från de döda, Jesus, som har frälst oss från den kommande vredesdomen
Jes 26:19-21 – Dina döda skall bli levande, mina dödas kroppar skall uppstå. Vakna upp och jubla, ni som bor i stoftet, ty din dagg är ljusets dagg, och jorden skall ge igen de avsomnade. Kom mitt folk och gå in i dina kamrar, stäng igen dörrarna efter dig. Göm dig ett litet ögonblick, till dess vreden har gått förbi. Ty se, HERREN kommer ut ur sin boning för att straffa jordens invånare för deras missgärning. Jorden skall blottlägga sina blodskulder och inte längre dölja sina dräpta.
Vi kan inte se att detta bibelställe från Jesaja någonsin tidigare har blivit uppfyllt. Det stämmer heller inte överrens med den uppståndelse som Jesus predikade och som Daniel talar om i Dan 12:2, som vi vet ska ske efter vedermödans tid och inte före.
Här talar Jesaja i stället om en uppståndelse som sker då Herren först kallar in sitt folk i sina kamrar, före och innan dess att Guds vrede och domar går ut över jorden.
”Kom mitt folk”, som egentligen betyder ”försvinn” eller ”bli osynlig”, är en fantastisk parallell till den upplevelse Johannes hade i Upp kap 4, där han fick se en öppen dörr i himlen, och samtidigt fick höra Guds röst liksom en basun som på samma sätt sa: ”Kom hit upp”. Ögonblickligt efter Guds kall blir Johannes uppryckt till Guds tron, där han från himlen får skåda vedermödans tid utspela sig på jorden.
Johannes representerar här församlingen som kommer att få uppleva det samma på uppryckelsens dag. Genom en befallning, en överängels röst och en Guds basun kommer församlingen att bli uppryckt till himlen och kommer att få se vedermödans tid utspela sig jorden.
Upp 3:10 - Eftersom du har bevarat mitt ord om uthållighet, skall jag bevara dig och rädda dig ur prövningens stund, som skall komma över hela världen och sätta dess invånare på prov
Jesaja talar om att ” HERREN kommer ut ur sin boning för att straffa jordens invånare för deras missgärning”. På samma sätt bekräftar Upp 3:10 om att prövningens stund (vedermödan), som ska komma över hela världen är till för att sätta dess invånare på prov.
Både Jesaja och Uppenbarelseboken talar om att syftet med vedermödan, är till för att straffa och pröva och jordens invånare på grund av deras synder genom någonting som heter Guds vrede. Samma vrede som båda dessa bibelverser vittnar om att vi är räddade ifrån, genom att Herren kallar hem oss till sin Faders hus, hem till sina kamrar till dess att vreden har gått förbi.
Om vi skulle göra ett experiment och placera en man på en öde ö, med endast en bibel i handen, utan utläggningar och påtvingade läromässiga idéer. Vilken konklusion hade han kommit fram till med hänsyn till tidspunkt för uppryckelsen?
För det första hade han lärt sig från Jes 13:9-13, och Amos 5:18 att Gud skulle döma jorden på grund av deras synder, genom att utgjuta sin vrede genom en fruktansvärd domstid som bibeln beskriver som HERRENS dag.
Jes 13:9-13 – Se, HERRENS dag kommer, fruktansvärd, med förbittring och brinnande vrede, för att ödelägga landet och utrota syndarna som bor där. Ty himlens stjärnor och stjärnbilder sänder inte mer sitt ljus. Solen går upp mörk, och månens ljus lyser inte. Jag skall straffa världen för dess ondska, de ogudaktiga för deras missgärning. Jag skall göra slut på de stoltas övermod och slå ner tyrannernas högmod. Jag skall göra en man mer sällsynt än fint guld, en människa mer sällsynt än guld från Ofir. Därför skall jag få himlen att darra, och jorden att gunga och skaka i sina grundvalar -genom HERREN Sebaots förbittring, på hans brinnande vredes dag.
Amos 5:18 - Ve dem som längtar efter HERRENS dag! Varför längtar ni efter den? Herrens dag är mörker och inte ljus.
Genom att sedan läsa vidare i Matteus evangeliet kapitel 24 kunde han se att den domstiden skulle bli så allvarlig att om inte Herren avslutade den skulle ingen människa överleva. I stället kommer Herren att avsluta denna domstid genom att i kraft och härlighet återvända till den här jorden. Då han visste att Jesu återkomst inte hade hänt ännu, så visste han att Guds vrede fortfarande låg någonstans i framtiden.
När han sedan kom till 1 Thess 9-10 så kunde han se ett ganska tydligt uttalande. Han kan läsa om Jesus som räddar oss och har frälst oss från den kommande vredesdomen.
1 Tess 1:9-10 - Själva berättar de om hur vi blev mottagna av er och hur ni omvände er till Gud, bort från avgudarna, för att tjäna den levande och sanne Guden och vänta på hans Son från himlen, honom som Gud har uppväckt från de döda, Jesus, som har frälst oss från den kommande vredesdomen.
Engelsk översättning (NIV): ..and to wait for his Son from heaven, whom he raised from the dead--Jesus, who rescues us from the coming wrath.
Genom att läsa bibelversen kunde han besvara följande frågor ”vem, vad, var, när och varför”. Vem (Jesus) Vad (som räddar och frälser oss), när (tiden för den kommande vreden). Genom att läsa vidare i 1 Tess 4:15-17 kunde han läsa att ”var” är från jorden till himlens skyar, och i 1 Tess 5:9 blev frågan varför besvarad då vi kan läsa att vi inte är bestämda för att drabbas av Guds vrede utan att vinna frälsning genom Jesus Kristus.
1 Tess 5:9 - Ty Gud har inte bestämt oss till att drabbas av vredesdomen utan till att vinna frälsning genom vår Herre Jesus Kristus
Engelsk översättning (KJV): For God hath not appointed us to wrath, but to obtain salvation by our Lord Jesus Christ
Vårt exempel kan alltså se att i och med att vi blir räddade omkring samma tidspunkt för Guds vrede då vi inte är bestämda för den, så kan han alltså konkludera att uppryckelsen i stället kommer att företräda den. Uppryckelsen kommer alltstå att utlösa Guds vrede över jorden som får sin början i Uppenbarelseboken kapitel 6.
Med jämna mellanrum kommer ofta argument och frågeställningar från människor som inte tror på en uppryckelse före vedermödan. Här är några av dem:
”Bibeln lär inte ut att det ska vara två tillkommelser. Hur kan man då säga att Jesus kommer två gånger?”
Svar: Precis som det på samma sätt finns två olika bilder av Messias i GT (den lidande tjänaren och Konungen) finns det två olika bilder av Jesu återkomst som är svåra att få ihop. Dessa två sekvenser är uppryckelsen och Jesu synliga återkomst. Man kan säga att Jesu återkomst sker etappvis där uppryckelsen inleder, och Jesu synliga återkomst avslutar den. Det är helt enkelt helt två skillda händelser.
”Jesus sa att uppryckelsen skulle ske omedelbart efter vedermödan (Matt 24:29-31) när han sänder änglar för att samla hans utvalda”.
Svar: Uppryckelsen sker inte i Matt kap 24 av flera orsaker:
Vid uppryckelsen får de troende härlighetskroppar som gör att vi på samma sätt som Jesus vid Kristi himmelfart kunde göra det utan änglars hjälp. Varför skulle vi behöva änglars hjälp vid uppryckelsen, när vi har förvandlade härlighetskroppar?
Änglarna ihopsamlar också de orättfärdia på detta tidspunkt (Matt 13:38-43, 49-50)
Om man påstår att änglarnas ihopsamlande av de troende i Matt 24 är upprycklsen så måste Matt 13 på samma sätt också vara det. I Matt 13 ser vi samtidigt att det är de orättfärdiga som kommer att bli bortagna från jorden först och inte de rättfärdiga.
Änglarna blir utsända för att ihopsamla både både rättfärdiga och orättfärdiga till att bli dömda av Jesus innan 1000 års riket. Dessa människor är i deras naturliga kroppar, där de orättfärdiga blir kastade i eldsjön, medans de rättfärdiga får lov til att ärva 1000 års riket.
Matt 24:31 – Med starkt basunljud skall han sända sända ut sina änglar, och de skall samla hans utvalda från de fyra vädersträcken, från himlens ena ända till den andra.
Matt 24 är ett kapitel som beskriver Jesu synliga komma till Israel och världen. Till doms för hans fiender, och för att upprätta det Messianska riket. Ofta pekar man på de utvalda I vers 31 som man påstår är församlingen. Jag tycker att det är ganska tydligt att det är de utvalda judarna avsnittet handlar om.
Pröva att jämnföra följande verser i förhållande till Matt 24:31:
Jes 11:11 – Och HERREN skall på den tiden ännu en gång räcka ut sin hand, För att förvärva åt sig kvarlevan av sitt folk, vad som har blivit räddat från Assyrien, Egypten, Patros, Etiopien, Elam, Sinear, Hamat och havsländerna.
Jes 11:12- Han skall resa ett baner för hednafolken och samla de fördrivna av Israel och de kringspridda av Juda från jordens fyra hörn.
Banner och basun symboliserar sammankallning av folket. Det är utan tvivel samma begivenhet de talar om, och Gud förklarar genom Jesaja att det är Israels män och kvinnor som sammankallas. De utvalda är de troende judar som har överlevt vedermödan, och som på den tiden finns utspridda över hela jorden. Alla judar ska hem, som också är i full harmoni med GTs profetiska ord. Det är beviset att det inte är tala om församlingen i passagen.
”Pre-trib är införd av några som var rädda för att gå genom förföljelse”
Svar: När vi talar om lidande måste vi börja med att skilja på det generella lidande vi möter i världen (gr.thlipsis) och det lidande vi möter i den stora nöden (gr.Thlipsis Megas) som Jesus talar om i Matt 24, och Daniel i kap 12.
Pre-trib läran går inte ut på att troende ska undfly förföljelse. Jesus profeterade att vi kommer att bli hatade i den här världen för hans skull (Joh 15:18). I den världen kommer de troende att få uppleva en andlig kamp mot furstar och väldigheter, sitt eget kött, och lidande för evangeliets skull. Det slags lidande har Jesus aldrig lovat oss att vi kommer att bli fria ifrån. Den vreden vi möter i vedermödan är något annat och är något som ordet har lovat oss att vi inte behöver uppleva eller gå igenom. (1 Tess 5:8)
”Paulus säger i 2 Thess 2:1-9 att uppryckelsen inte sker före det att Antikrist träder fram”
Svar: Paulus talar om uppryckelsen i förhållande till HERRENS dag, som inte är enstydig med Jesu synliga återkomst. HERRENS dag är inte en enskild dag i betydningen av 24 timmer, men i stället en period av dom som går ut i världen. (Jes 2:12, 13:6, Hes 13:5, Joel 1:15, Amos 5:18,20)
Församlingen i Thessalonike var rädda och ängsliga över att de redan befanns sig inne i vedermödans period. Paulus lugnar dem och talar om att först måste Antikrist uppenbaras innan det sker. När Antikrist inleder sitt förbund med Israel inleds den sista årsveckan, eller vedermödans tid.
Hur kan människor bli frälsta i vedermödan om den helige Ande är borta från jorden?
Svar: Att den helige Ande är tillsidosatt betyder inte att möjligheten för frälsning inte längre finns, men att den helige Ande tar sin boning i människohjärtan där vi får den helige Ande som ett sigill är helt unikt för församlingens tidsålder.
Före den helige Andes utgjutande på pingstdagen blev människor också frälsta och den helige Ande verkade i människor. När den helige Ande blev utgjuten på pingstdagen fick vi inte en ”andra” helige Ande på jorden. På samma sätt som i GT kommer människor att bli frälsta under vedermödan där den helige Ande kommer att verka på samma sätt som i GT, med bas uppifrån.
Samtidigt finns det också en del obesvarade frågor som Post-trib läran har svårt svara eller ge en ordentlig förklaring på:
Om uppryckelsen först sker vid Jesu synliga komma, vem kommer i så fall att befolka tusenårsriket?
”Om man tror att bara frälsta får del i tusenårsriket, och att uppryckelsen först sker vid Jesu synliga komma då borde i princip alla människor i tusenårsriket ha förvandlade evighets kroppar. Men vem kommer i så fall att befolka tusenårsriket då reproduktion bara kan ske av människor i naturliga kroppar”?
Svar: Det sker genom människor som blivit frälsta efter uppryckelsen under själva vedermödan. De människorna går in i tusenårsriket i sina naturliga kroppar.
Varför är uppryckelsen inte nämnd i Upp 19:11-23 eller Sak kap 14?
”I Upp kap 19 får vi en beskrivning av Jesu synliga återkomst, men där nämns varken en uppståndelse eller ett uppryckande. Sak 14:1-7 beskriver också denna händelse, men inte heller där nämns det. Är det inte konstigt att en av historiens största händelse som innebär en uppståndelse av hundratals millioner människor inte är nämnd varken i Upp kap 19 eller i Sak kap 14? Varför?”
Svar: Uppryckelsen eller uppståndelsen är inte nämnda då det helt enkelt inte sker på det tidspunkten.
Vem blir ihopsamlade först, de orättfärdiga (Matt 13:30,41,49) eller de rättfärdiga? (1 Thess 4: 16-17)
Både 1 Tess och Matt 13 påstår att respektive uppståndelser sker först. 1 Thess talar om uppståendelsen av församlingen som sker först, men Matt 13 sägar att först ska de orättfärdiga tas bort från jorden. Båda grupper kan inte vara den förste som ska bli bortagen?
Svar: Det är två separata händelser, som helt enkelt inte sker samtidigt.
I och med att de frälsta blir belönade med kronor vid uppryckelsen (Kristi domstol) Hur kommer det sig att de 24 äldste redan har dem på (Upp 4:4-10) även om inte uppryckelsen har ägt rum?
Svar: Uppryckelsen måste ha ägt rum innan det första sigillet bryts.
Varför ska får och getter bli åtskilda efter vedermödan om de redan blivit det i uppryckelsen? (Matt 25:31-33)
Svar: I och med att uppryckelsen inte sker vid Jesu synliga återkomst, så behöver får och getter (överlevande människor i vedermödan) bli åtskilda innan tusenårsriket.
Var kommer alla ”ofrälsta” ifrån som finns i slutet av tusenårsriket? (Upp 20:7-10)
Svar: Det är människor som är födda under tusenårsriket. Dom är avkomma av dem som har gått in i tusenårsriket i deras naturliga kroppar.
Vem är det som håller tillbaka så att Antikrist inte kan träda fram?
Svar: Den helige Ande i församlingen är det största hinder för att Antikrist inte kan träda fram.
Jesus lovade i Joh 14:1-3 att han skulle förbereda en plats för de troende i himlen, och sedan återvända för att ta oss dit han är. Pre-trib hävdar att Jesus återvänder till jorden för att bli där med sin församling. Varför skulle Jesus förbereda en plats åt oss i himlen för att sedan inte ta oss dit?
Svar: Post-trib läran har väldigt svårt att förklara Joh 14:1-3
Luk 4: 18-19 - "Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig till att predika glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig för att ropa ut frihet för de fångna och syn för de blinda, för att ge de betryckta frihet och predika ett nådens år från Herren
Efter att Jesus blivit frestad ute i öknen kom han till Nasaret där han läste högt från Jesaja 61:1-2, och proklamerade att dessa ord hade gått i uppfyllelse. Det man kan lägga märke till är att Jesus slutar mitt i en mening utan att fullborda hela profetian från Jesaja.
Orsaken till att Jesus slutar mitt i versen är att första delen i denna vers har med hans första komma och hans jordiska tjänst att göra. Andra delen av profetian kommer först att fullbordas efter det att församlingen är borta från jorden.
Apg 15: 13-18 – "Bröder, hör på mig. Simeon har berättat om hur Gud först såg till att han vann ett folk åt sitt namn bland hedningarna. Det stämmer överens med profeternas ord, där det heter: Därefter skall jag vända tillbaka och åter bygga upp Davids fallna boning. Dess ruiner skall jag bygga upp och jag skall upprätta den igen,
Det finns andra teologiska orsaker till att församlingen kommer att bli uppryckta för den 70:e och sista årsveckan.
Om den primära orsaken för den 70:e årsveckan är att fullborda de sex löften till Israel som vi ser i Daniel 9:24, så måste församlingen vara borta innan dess. Jakob vittnar om det i Apg 15, att sekventiellt efter församlingens tid på jorden skulle Herren vända sin fokus och fortsätta sitt program med Israel. Uppryckelsen kommer att ske på ett separat tidspunkt än Jesu synliga återkomst då Herren har olika program för Israel och församlingen.
Vedermödan är med andra ord två delad. Dels för att rena Israel och för det andra att förstöra och göra upp med de icke troende nationerna. (Jer 30: 1-11). Församlingen hör inte med i dessa syften.
Upp 11:15 – Den sjunde ängeln blåste i sin basun. Då hördes i himlen starka röster som sade: ”Herraväldet över världen tillhör nu vår Herre och hans smorde, och han skall vara konung i evigheters evigheter.”
En del menar att uppryckelsen och uppståndelsen som sker vid den sista basunens ljud är den samma som den 7 och sista basunen vi möter i vedermödan. Men vi får inte förväxla den 7 basunen i Upp 11:15, med den sista basunen som hör till uppståndelsen.
För det första så är det skillnad på både föremål och konsekvens på dessa två basuner då Guds basun är en basun till frälsning, i motsats till de sju basuner vi möter i uppenbarelseboken som är till dom för den här världen. Guds basun är ett kall till uppståndelse, och till samling för Guds folk.
Det är heller inte Herren som blåser i denna basun i uppenbarelseboken, men i stället en ängel. När ängeln blåser i basunen så är det en signal på att den stora nöden inleds, och de sista 3,5 åren kan ha sin början. Och till sist när Guds basun ljuder så förlöser det endast en stor händelse, medans den sjunde basunen förlöser flera olika händelser.
1 Thess 5:2 - Om tider och stunder, bröder, behöver vi inte skriva till er. Ni vet själva mycket väl att Herrens dag kommer som en tjuv om natten. När folk säger: "Fred och trygghet", då drabbas de av undergång lika plötsligt som smärtan kommer över en kvinna som skall föda, och de slipper inte undan. Men ni, bröder, lever inte i mörker, så att den dagen kan överraska er som en tjuv.
Många människor förbinder och refererar till Herrens dag som en begränsad och enskild dag på 24 timmar som utspelar sig i slutet av vedermödan vid Jesu synliga återkomst. Därmed menar man att HERRENS dag och uppryckelsen är synonym och går ut på ett.
Den troligtvis mest citerade versen är just från 1 Thess 5:2 som nämner uppryckelsen i förbindelse med Herrens dag. I och med att Herrens dag på samma sätt som Jesu återkomst kommer som en ”tjuv om natten” så förbinder man ofta ihop dessa två händelser.
Men en genomgång av några bivelverser som omtalar Herrens dag visar att det inte endast refererar till en enskild dag, men till en tidsperiod av dom som både omfattar vedermödan, Jesu synliga återkomst och tusenårsriket.
Joel 2: 11-20 – Herrens dag inkluderar en attack från fienden från norr, som många menar är samma attack vi ser i Hes 38-39. Många menar att GOG/Magog kriget sker i den första delen av vedermödan.
Joel 3:4 – Här är Herrens dag knutet till Jesu synliga återkomst och hans dom över nationerna.
2 Pet 3: 10-23 – Här kan Herrens dag kan inte referera till Jesu synliga återkomst, då vi vet att den dagen då himlakroppar ska upplösas och vi får nya himlar och en ny jord först sker efter 1000 års riket.
Upp 20:4 – Och jag såg troner, och de som satt på dem fick rätt att döma. Och jag såg deras själar som hade halshuggits därför att de hade vittnat om Jesus och förkunnat Guds ord och inte hade tillbett vilddjuret och dess bild och inte tagit emot dess märke på pannan eller handen. De levde och regerade med Kristus I tusen år. Men de andra döda levde inte , förrän de tusen åren hade gått. Detta är den första uppståndelsen.
Den första uppståndelsen i Upp 20:4 är också något som har diskuterats mycket fram och tillbaka, och jag tycker att bibelordet talar för sig själv när vi läser det. Vi kan se i versen att det talas om en uppståndelse, och att det är den första uppståndelsen. Sedan kan vi se att och det är tala om martyrernas uppståndelse efter vedermödan. Men betyder det så att den första uppståndelsen bara består av martyrer från vedermödan? Nej, självklart inte.
Den första uppståndelsen handlar mer om vilken slags typ av uppståndelse det är. Vi kan se att det finns två typer av uppståndelser. Den första med ett evigt liv med Gud, och den andra uppståndelsen med en evighet utan Gud. Den sist nämnda uppståndelsen, som är en evig skilsmässa från Gud, består av alla förtappta döda från samtliga tidsperioder, och äger rum efter 1000 års riket. (Upp 20:5)
Den första uppståndelsen som är lika med evigt liv med Gud sker i olika faser. I NT ser vi flera olika uppståndelser som alla kommer in under kategori ”den första uppståndelsen”.
Många av de händelser som ska ske under vedermödan och i förbindelse med Jesu återkomst visar oss att det är behov för ett tidsmässigt gap mellan uppryckelsen av församlingen, och Jesu synliga återkomst. Några av de händelser som tyder på detta är:
2 Kor 5:10 – Ty vi måste alla träda fram inför Kristi domstol, för att var och en skall få igen vad han har gjort här i livet, gott eller ont
Guds ord undervisar oss att vi alla en dag ska stå inför Kristi domstol och göra räkenskab för våra gärningar. En domstol som är för de frälsta och inte ska förväxlas med domen vid den stora vita tronen efter 1000 års riket. Det grekiska ordet för denna domstol är ”Bema”, och blir därför kallad ”Beema judgment”.
1 Kor 4:5 – Fäll därför inte någon dom i förtid, innan Herren kommer. Han skall lysa upp det som mörkret döljer och avslöja hjärtats tankar och avsikter, och då skall var och en få sitt beröm av Gud
Denna domstol sker i omdelbart knuten till upprycklsen, som betyder att när församlingen återvänder med Kristus till jorden har de redan varit inför Kristi domstol för att modtaga sin belöning.
Något som bekräfter att denna domstol sker i omedelbar tillknutning till uppryckelsen är de 24 äldste, som representerar den fulltaliga församlingen. De är på plats runt om Guds tron, med kroner på huvudet, och klara till att tjäna Herren under vedermödan, innan dess att Jesus bryter det första sigillet i Upp kap 6.
Om det de 24 äldste representerar församlingen så betyder det två saker. Dels på ett tidsmässigt behov mellan uppryckelsen och den 70:e årsveckans början, och att innan det första domslutet och före det att den första hästen blir förlöst, är församlingen redan på plats i det himmelska.
Domen över hedningarna vore omöjlig om det inte vore för ett tidsmässigt gap mellan uppryckelsen och Jesu synliga återkomst. Hur skulle annars både frälsta och ofrälsta, som fortfarande är i sina naturliga kroppar kunna bli åtskilda om de troende redan var uppryckta och förvandlade med härlighetskroppar?
Om uppryckelsen sker efter vedermödan finna helt enkelt inget behov för att dela upp människorna innan tusenårsriket. Vi skulle redan ha haft en uppdelining i förbindelse med uppryckelsen när Jesus satte sin fot på oljeberget.
Människor som blir frälsta under vedermödan kommer att gå in i sina naturliga kroppar i tusenårsriket. Dessa människor kommer att arbeta, bygga hus och få barn. Innan vi går in i tusenårsriket kommer det återigen att vara många människor på jorden till skillnad från vedermödans slut, då människan kommer att vara mer sällsynt än guld i Ofir? (Jes 13:9-12)
I en tidsålder där jude och hedning har blivit en kropp så behövs ett tidsmässigt gap för att Herren ska kunna fortsätta sig program med Israel. Den 70: och sista årsveckan är tiden då Herren åter igen kommer att sätta sitt fokus på judarna och den Israeliska nationen.
Avslutningen för församlingenstid på jorden fullbordar inte bara bibliska profetior men ger också utryck för ett nödvändigt gap mellan uppryckelsen och Jesu synliga återkomst. Både Kristi domstol, de 24 äldste, domen över hedningarna, befolkningen i tusenårsriket och Herren program för Israel visar och tyder på detta.
Vi lever i en tid av väntan. I väntan och i en förväntan till att Herren snart ska kalla oss hem till honom. Jag är helt fast i min tro att vi är den utvalda generation som kommer att få nåden att uppleva Herrens kall, den himmelska basunen och en överängels rop.
Församlingens fick sin början vid Guds andeutgjutelse på pingstdagen, och kommer att avslutas med uppryckelsen av församlingen. Det är hög tid att lyfta våra huvuden, för snart nalkas vår förlossning.
Det här är del fyra i serien – Jesu återkomst före vedermödan, där jag tidigare har skrivit följande inlägg:
En av de frågor som ofta diskuterats när vi pratar om Pre-trib läran – alltså uppryckelsen av församlingen före själva vedermödan eller den sista årsveckan – är dels Pre-tribs historia och sedan den berömda Margeret McDonald profetian från 1800-talet som påstås ha påverkat John Darby i hans teologi.
Bägge punkter tycker jag är intressanta då de ofta blir använda som motargument när vi pratar Pre-trib läran, som då framställs som en ny lära och som inte tidigare har undervisats genom kyrkohistorien. Det här inlägget tar utgångspunkt i dessa invändningar och frågeställningar.
Ett av de allra vanligaste argment mot Pre-trib läran, är alltså ”att den är en allt för ny lära för att den kan vara trovärdig”. Men det finns flera problem med detta argument. Det första är att man bortser från det faktum att Bibeln lär ut att förståelsen för sluttidens profetior inte inses eller uppenbaras, före den tid att dessa förutsagda händelser äger rum.
När Daniel fick bestämda profetior som omhandlar ändetiden, gensvarade han till Herren att han inte förstod dessa. Herren svarade Daniel att ”dessa ord ska förbli gömda och förseglade intill ändens tid”. (Dan 12:9)
När vi med andra ord ser Herrens ord fullbordas när det gäller bibliska profetior, så får vi också en rätt förståelse för det profetiska ordet.
Det är inte så konstigt att det genom kyrkohistorien har funnits frågetecken kring profetian i Hes 48, som talar om att fursten av GOG en dag kommer att attackera Israel tillsammans med en koalition av muslimska länder. I flera tusen år har Israel inte existerat, och en profetia som talar om ett anfall mot ett land som inte finns, har skapat oklarhet.
Andra profetior är kopplade till både vår historia men också till den teknologiska utveckling som vi har upplevt de senaste århundraden, något som måste har varit en gåta för människor som levde tidigare. Hur kunde man förklara om de två vittnen i Uppenbarelseboken kap 11, där både deras död och uppståndelse ska kunna bevittnas av hela världen? Eller vilddjurets bild som blir levande och talar skrytsamma ord?
Vi kommer med andra ord att få en rätt förståelse av det profetiska ordet när vi närmar oss tiden för dess fullbordan.
Det faktum att delar av det profetiska ordet har varit fördolt och svårtolkat till dess att vi ser dess fullbordan, är något som har präglat stora delar av kyrkohistorien.
I år 430 e. Kr skrev kyrkofadern Augustinus bokverket ”Guds stad”, som anses som ett av hans viktigaste och mest inflytelsesrika verk. Augustinus förandligade bibliska profetior och argumenterade för att millenniet (tusenårsriket) redan hade börjat och skulle fortsätta till Jesu andra komma.
De bibliska profetiorna skulle med andra ord inte förstås eller tolkas bokstavligt. Det var detta förandligande av bibliska profetior som skulle prägla kyrkohistorien och det sätt man förtolkade dessa på under de följande tusen åren.
Men innan vi fick ett ”återuppvaknande” av bibliska profetior, där vi åter igen började se och tolka dem bokstavligt, så visar ändå kyrkohistorien att förutom apostlarna, så hade också de tidiga kyrkofäderna de byggstenar i sin undervisning, som är grunden för pretrib läran. Det är också ett faktum att nästan alla tidiga kyrkofäder predikade premillennialism.
Justinus Martyren (Även kallad Justinus Filosofen 110-165 e.Kr) som i hög grad bidrog till att formulera kyrkans teologi, gick till och med så långt att han föreslog att om någon predikade något annat så var han en kättare. (1)
Efter många år av andligt mörker under medeltiden i Europa under fick vi reformationen, och långsamt började vi se ett återuppvaknande av bibliska profetior där förtolkningen var bokstavlig.
Denna ”väckelse” började för allvar bland puritanerna, en reformatorisk rörelse som uppstod i England omkring 1560-talet, som snabbt ledde till en förståelse för att uppryckelsen var en skild händelse från Jesu synliga komma.
Deras ledare ”Increase Mather” som var en puritansk kyrkoman och lärd som hade stort inflytande på det andliga livet i Massachusetts argumenterade för att de heliga skulle ”ryckas upp i skyn för att undfly den sista tidens brand”. (2)
För att motbevisa att Pre-trib läran är en ”ny lära”, och som endast grundar sig på John Darbys lära, följer här en historisk utveckling med ett utplock av uttalandet från kyrkofäderna och människor som har uttryckt Pre-trib tankar i sin undervisning genom kyrkohistorien.
Det betyder att när människor säger att Jesu återkomst före vedermödan, eller att Pre-trib lärans doktriner inte predikades före 1800-talet är det helt enkelt inte sant. För att visa att denna undervisning funnits till långt före John Darby, följer här bara några exempel på människor och kyrkofäder som yttrat dessa tankar:
John Darby föddes i London, och var den som skulle få ett stort inflytande på pre-trib läran, då han systematiskt sammansatte den efter att han studerade detta ämne.
Darby konkluderade att det måste finnas en klar åtskillnad mellan Israel och församlingen, och han blev överbevisad om Jesu ”imminenta” återkomst, som betyder att Herren kan komma tillbaka när som helst, utan vissa förutgående tecken. I år 1827 hade han utvecklat några fundamentala principer som skulle karakterisera ett nytt teologiskt system som kallas ”dispensationalismen”.
Något som är viktigt att beröra och som har varit grundlag till mycket diskussion och missförstelse, är just Margeret MacDonalds profetia som anses vara det som har format Darbys lära och teologi. Tanken blev framförd redan på 70-talet av Dave MacPherson i boken ”The Unbelievable Pre-trib Origin från 1973 (5)
Dave MacPherson hade åsikter som kom att prägla stora delar av den argumentation som ligger till grundlag för att Pre-trib läran är falsk.
Margeret, då 15 år gammal, skulle ha deltagit i ett karismatiskt bönemöte i Skottland – år 1830. Där skulle hon ha profeterat och gett en profetia där hon deklarerade att uppryckelsen skulle ske före vedermödan.
Jag länkar här till profetian i sin helhet så att man själv kan bedöma den. Tyvärr är texten inte översatt till svenska:
http://www.preteristarchive.com/dEmEnTiA/1975_macpherson_incredible-coverup.html
Här är ett utdrag från profetian där jag har framhävt text som är intressant:
”I saw the people of God in an awfully dangerous situation, surrounded by nets and entanglements, about to be tried, and many about to be deceived and fall. Now will THE WICKED be revealed, with all power and signs and lying wonders, so that if it were possible the very elect will be deceived. - This is the fiery trial which is to try us. - It will be for the purging and purifying of the real members of the body of Jesus; but Oh it will be a fiery trial. Every soul will be shaken to the very centre. The enemy will try to shake in everything we have believed - But the trial of real faith will be found to honour and praise and glory. Nothing but what is of God will stand. The stony-ground hearers will be made manifest - the love of many will wax cold I frequently said that night, and often since, now shall the awful sight of a false Christ be seen on this earth. and nothing but the living Christ in us can detect this awful attempt of the enemy to deceive - or it is with all deceivableness of unrighteousness he will work - he will have a counterpart for every part of God's truth and an imitation for every work of the Spirit. The Spirit must and will be poured out on the church, that she may be purified and filled with God - and just in proportion as the Spirit of God works, so will he when our Lord anoints men with power, so will he.This is particularly the nature of the trial, through which those are to pass who will be counted worthy to stand before the Son of man. There will be outward trial too, but `tis principally temptation. It is brought on by the outpouring of the Spirit, and will just increase in proportion as the Spirit is poured out. The trial of the Church is from Antichrist. It is by being filled with the Spirit that we shall be kept. Slut citat.
Om ni kan förstå innebörden av denna profetia, förstår ni säkert att det finns ganska klara motargument när det gäller denna profetia från Margeret, och på det sätt den skulle ha präglat John Darbys teologi:
För det första finns det en tidsskillnad som finns mellan profetian och John Darbys tidiga böcker. Profetian kom i år 1830, men redan flera år tidigare hade Darby skrivit böcker om ett tidigt uppryckande före vedermödan. Det är med andra ord omöjligt att Darby skulle ha färgats av denna profetia.
För det andra är det själva innehållet i profetian som gör det omöjligt. Om ni som jag kan läsa och förstå det som skrivs, så finns det ingenting i själva profetian som tyder på att Margeret varken trodde eller profeterade en pre-trib tolkning. Margeret ”profeterar” bland annat så här:
“This is the fiery trial which is to try us. - It will be for the purging and purifying of the real members of the body of Jesus; but Oh it will be a fiery trialThis is particularly the nature of the trial, through which those are to pass who will be counted worthy to stand before the Son of man.
The trial of the Church is from Antichrist. It is by being filled with the Spirit that we shall be kept”
När Margeret skriver att vedermödan eller prövningens tid är till för att rena församlingen, och att den vedermöda församlingen kommer att få gå igenom skulle komma från Antikrist, så är det inget annat än klara Post-trib tankar som inte har något med Jesu återkomst före vedermödan att göra.
För det tredje är profetian egentligen inte relevant. Det som är viktigt i frågan är om läran är biblisk eller inte, och det är med andra ord Guds ord som ska avgöra saken.
1 Tess 1:10 – Och vänta på hans Son från himlen, honom som Gud har uppväckt från de döda, Jesus som har frälst oss från den kommande vredesdomen.
En av den allra viktigaste delen när vi pratar om uppryckelsen, är att den är ”Imminent”, som betyder att den är närstående och något som man kan förvänta kan ske när som helst.
Betydelsen av det engelska ordet ”imminent” är ”the quality or condition of being about to occur” – En händelse eller ett tillstånd som är på väg att inträffa. Så när vi talar om Herrens ”imminenta” eller närstående återkomst i förbindelse med ändetidsprofetior, så betyder det helt enkelt att Jesu återkomst till församlingen kan se när som helst, utan några som helst förutgående tecken.
Ordet ”vänta” i denna bibelvers är översatt från ordet ”anamenein”, som betyder att ”vänta på att någon ska ankomma”. Det visar på den ”aktiva” attityd och roll den person har som väntar.
Det ända sättet att uppryckelsen av församlingen kan vara ”imminent” och teckenlös, är att den måste ske före vedermödan eller den sista årsveckan. Det finns med andra ord inga profetiska tecken som ska föregå uppryckelsen, eller något som församlingen ska vara uppmärksam på ska ske innan det att denna händelse kan äga rum.
Om församlingen skulle vänta på vissa tecken, så skulle det inte finnas eller vara behov av att ”ständigt vänta på Herrens återkomst”.
Till skillnad från uppryckelsen är Jesu synliga återkomst är inte ”imminent”, då det måste ske vissa tecken eller händelser före det att Jesus kan sätta sina fötter på Oljeberget.
För det första måste Israel vara tillbaka i sitt land. Antikrist måste ha trätt fram, och vi måste uppleva förödelsens styggelse och vilddjurets märke. De två profeter måste också träda fram och profetera under 3,5 år, och Guds domslut och vrede måste utgjutas över den här jorden. Till sist måste varje nation vända sig mot Israel, och vi kommer att få det som bibeln kallar Harmagedon.
Det som är viktigt när vi talar om församlingens uppryckande, är att man helt enkelt måste till åsidosätta den totala avsaknad som finns av styrkande ord, löften om evigt liv till för den som håller ut och ger sitt liv under vedermödans lidande, eller löften om kraft under Antikrists regerande.
Skulle det vara på det sättet att församlingen var ämnad till att gå igenom vedermödans tid, skulle Herren naturligtvis förbereda och varna sin församling om detta.
Guds ord uppmanar oss genomgående att ha en ständig förväntan på Jesu återkomst, som alltså är en genuin händelse utan några som helst förutgående tecken. Här är exempel på några av de bibelställen som både pekar och visar oss att församlingen ska leva i en ständig förväntan till vår Herre Jesu komma för sitt folk:
Rom 13: 11-12 – Akten på allt detta, så mycket mer som I veten vad tiden lider, att stunden nu är inne för eder att vakna upp ur sömnen. Ty frälsningen är oss nu närmare, än då vi kom till tro. Natten är framskriden, och dagen är nära. Låt oss därför avlägga mörkrets gärningar och ikläda oss ljusets vapenrustning.1 Kor 1:7 – så att I icke står tillbaka i fråga om någon nådegåva, medan I väntar på vår Herres, Jesu Kristi, uppenbarelse.
Fil 3:20 – Vi åter har vårt medborgarskap i himmelen, och därifrån vänta vi och Herren Jesus Kristus såsom Frälsare.
Fil 4:5 – Låten ert saktmod bli kunnigt för alla människor. Herren är nära!
1 Tess 1:10 – och till att vänta hans Son från himmelen, honom som han har uppväckt från de döda, Jesus, som frälser oss undan den kommande vredesdomen.
Tit 2:13 – medan vi vänta på vårt saliga hopps fullbordan och på den store Gudens och vår Frälsares, Kristi Jesu, härlighets uppenbarelse.
Heb 9:28 – och han skall en andra gång träda fram, inte för att bära synd utan för att frälsa dem som väntar på honom.
Heb 10: 37 – Ty ännu en kort liten tid, så kommer han som skall komma, och han skall inte dröja.
Jak 5:7 – Vänta alltså tåligt, bröder, tills Herren kommer.
Jak 5:8 – Var också ni tåliga och styrk era hjärtan, ty Herrens ankomst är nära.
1 Pet 4:7 – Slutet på allting är nära.
Judas 1:21 – Håll er kvar i Guds kärlek, medan ni väntar på att vår Herre Jesus Kristus i sin barmhärtighet ska ger er evigt liv.
Upp 3:11 – Jag kommer snart. Håll fast det du har, så att ingen tar din krona.
Upp 22:7 – ”Och se, jag kommer snart.
Upp 22:20 – Han som betygar detta säger: ”Ja, jag kommer snart.” Amen, kom, Herre Jesus!
Det här var alltså några av de bibelställen som visar oss på den förväntning som församlingen ska ha. Ord som talar om Herrens närstående återkomst, och församlingens behov för att alltid vara förberedd. De talar om Herrens återkomst utan föregående tecken, och de ger tröst och uppmuntran utan att relatera dem till vedermödans tid.
1 Kor 16:22 – Om någon inte har Herren kär, skall han vara under förbannelse. Marana tha.
Ett av de starkaste argument för att den första församlingen levde i en ständig förväntning på Jesu återkomst är det sätt de hälsade varandra och som Paulus använder i ett av sina brev: Marana´ta.
Ordet Marana´ta är arameiska och betyder ungefär ”Du vår Herre, kom!” Det var ett utryck för församlingens längtan och förståelsen för att Herren kunde komma när som helst. Så när Paulus skriver avslutningshälsningen i 1 Kor 16 säger han att om någon inte har Herren kär ska han vara ”anathema”. Det ordet betyder förbannad, och alltså förbannad från ”Marana tha”, Herrens komma.
Om den första församlingen inte hade en förväntning på att Herren skulle komma hade de inte använt denna hälsningsfras som är både en bön, en begäran och ett rop efter Jesu återkomst.
1 Tess 4:15 - Vi säger er detta enligt ett ord från Herren: vi som lever och är kvar till Herrens ankomst skall alls inte komma före de insomnade
Paulus använder ordet ”vi” när han nämner dem som lever och är kvar till Herrens ankomst, vilket talar för att uppryckelsen i princip redan kunde hända på Paulus tid.
Jak 5:8 – Var också ni tåliga och styrk era hjärtan, ty Herrens ankomst är nära
Reda på Paulus tid var Herrens återkomst nära, och han uppmuntrar församlingen att leva i en ständig förväntan till Jesus från himlen.
När vi talar tolkar den tid vi som vi lever i, och tror att vi är den generation som kommer att uppleva att Herrens kommer tillbaka, är det för att vi jämför profetiska tecken med vedermödans tid. På grund av tidens tecken kan vi se att Herrens dag närmar sig, och att födslovåndorna tilltar.
Det är med andra ord inre och yttre tecken som pekar på att den 70:e och den sista årsveckan närmar sig, och därmed också uppryckelsen av församlingen.
Jesse Forest Silver, skriver i sin bok ”The Lord´s Return skrev om de apostoliska kyrkofäderna: ”Dom förväntade Herrens återkomst på sin tid. Dom trodde att tiden var närstående, då Herren hade lärt dem att ha en vakande attityd. (13)
John F. Walvoord, en kristen teolog sammanfattar på detta sätt: ”Det centrala elementet i pretrib lären, nämligen läran om Herrens imminenta och närstående återkomst, är en framträdande roll i den tidiga kyrkan, som levde i en konstant förväntning till Herrens komma för hans församling. (12)
Historien visar oss, att på trots av den stora avsaknaden av profetiskt seende eller det förandligande av det profetiska ordet under nära 1000 år och fram till reformationen, så visar kyrkohistorien att den första församlingen och de tidiga kyrkofäderna hade en ständig förväntan till Jesu komma.
Pre-millennialism, som betyder att Jesu återkomst äger rum före tusenårsriket bokstavligt talat närmast försvann efter att Konciliet i Efesus, ett ekumeniskt kyrkomöte år 431 e.Kr., beslöt och betraktade detta som kättersk. Det var senare under reformationen att vi kunde se hur det profetiska ordet åter igen blev levandegjort.
Pre-trib läran blev systematiserat på 1800-talet av bland andra John Darby, men att påstå att läran inte fanns före den tiden, är som att påstå att ”rättfärdiggörelse genom tro” inte var en sann lära innan Martin Luther fick uppenbarelse om denna. Självklart var det människor som predikade ”rättfärdiggörelse genom tro” före 1500-talet, men Herren använde Martin Luther på ett särskilt sätt för att få denna sanning fram i ljuset. På samma sätt gjorde han med John Darby i fråga om uppryckelsen och Jesu återkomst.
Precis som ordet uppmanar oss så väntar vi på Herrens återkomst. Vi väntar inte på att särskilda tecken, eller en att en bestämd händelse ska ske som är förbundet med uppryckelsen. Jesus kan komma när som helst som också är den förmaning och uppmuntran som Herren har till oss. Den ständiga förväntningen på att Jesus kan komma tillbaka när som helst.
Det var Paulus tröst till församlingen i Tessalonika, och på samma sätt som att det är en tröst till oss. Vi väntar på Honom som ska komma, för att rädda och har frälsa oss från den kommande vreden (1 Tess 1:10)
Jesus kommer snart!
Det här är femte delen i serien ”Jesu återkomst före vedermödan”, som är ett försvar för ett uppryckande av Guds brud och församling, innan dess att den sista årsveckan och vedermödans tid får sin början.
Även om uppryckandet är något av det som hör till NT och församlingens hemligheter, så kan vi ändå se en röd tråd genom bilder och symboler i GT. Det här inlägget tar utgångspunkt i berättelser som Enok, Lot, Rebecca och Isak, Rut, Rahab och Daniel, och visar på vilket sätt att Herren förhåller sig till vedermödan och församlingen. Vi börjar i kronologisk ordning med berättelsen om Enok:
1 Mos 5:24 – Sedan Hanok på detta sätt vandrade med Gud fanns han inte mer, ty Gud hämtade honom.
Enok är på många sätt en gammal testamentlig förbild på församlingen, som kan vara en häntydning till både själva födelsen, men också för tidspunkt för uppryckandet av församlingen.
Heb 11:5 - Genom tron togs Hanok bort utan att möta döden. Och man fann honom inte mer, ty Gud hade tagit honom till sig.
Enok blev uppryckt utan att smaka döden, för Gud hade tagit honom till sig. Där är Enok en fantastisk förebild på församlingen som har samma underbara löfte.
Att en dag kommer en utvald generation, att bli uppryckt till Herren utan att möta döden, och tillsammans med dem som tidigare har somnat in, kommer vi som fortfarande lever och är kvar, att ryckas Herren i möte för att möta honom på skyn.
På var sitt sätt representerar dessa människor tre olika kategorier som vi kan jämföra med vår tid i dag. På precis samma sätt så ser vi tre slags människor i dag när vi är på väg mot vedermödan och den avslutande tiden.
Människorna som gick under i syndafloden på Noas tid representerar de icke troende, som inte har tagit i mot Jesus som sin frälsare. De människorna kommer att gå in i vedermödan, och bli utsatta för Guds vrede. Dom som inte omvänder sig i vedermödan, kommer att bli dömda av Jesus och kommer sedan att bli kastade i den brinnande eldsjön.
Noa representerar den rest av Israel, som Herren kommer att fullborda sina löften med i 1000 års riket. Noa är alltså det utvalda Israel, som på ett speciellt sätt kommer att bli beskyddade under vedermödan. 3,5 år in i vedermödan kommer de troende judarna att fly ut i öknen, där Herren kommer att beskydda dem för Antikrist och hans förföljelse. Noa blev bevarad genom syndafloden, och det kommer också en del av det judiska folket att bli.
Enok är en bild på församlingen
Enok är en bild på församlingen, som inte fick del av syndafloden och Guds dom, då han blir uppryckt och hämtad av Gud innan floden kom.
Enok levde i en tid när Herren dömde världen. När syndens mål var nått, kom också Guds dom över synden på Noas tid och han sände syndafloden, men då var Enok redan uppryckt till Herren. Syndafloden är en bild på den vrede som Gud kommer att sända över jorden och de ogudaktiga människorna i ändens tid – den kommande vredesdomen (1 Thess 1:10). På samma sätt som Enok, kommer också församlingen att bli uppryckta innan dess att vredenstid går ut över jorden.
2 Pet 2: 6-9 – Städerna Sodom och Gomorra dömde han till undergång. Han lade dem i aska och gav så ett exempel på vad som skulle hända de ogudaktiga. Men han frälste den rättfärdige Lot, som plågades av de ogudaktigas utsvävande liv. – Den rättfärdige mannen bodde nämligen bland dem, och dag efter dag plågades han i sin rättfärdiga själ av att se och höra det onda som de gjorde. – Herren vet alltså att frälsa de gudfruktiga ur frestelsen och att hålla de orättfärdiga i förvar och straffa dem fram till domens dag. Engelsk översättning: to rescue the godly from temptation
När Petrus skriver och undervisar församlingen i ett av sina brev, använder han exemplet med Lot som en prototyp, och ger oss ett praktiskt exempel på det sätt som Herren räddar sitt folk från tid och plats, när det gäller Guds domar och prövningens tid (from trial - eng översättning).
1 Mos 18:23-25 - Och Abraham gick närmare och sade: "Vill du förgöra den rättfärdige tillsammans med den ogudaktige? Kanske finns det femtio rättfärdiga i staden. Vill du då förgöra den och inte skona platsen för de femtio rättfärdigas skull som finns där? Det vare dig fjärran att göra något sådant, att låta den rättfärdige dö med den ogudaktige. Det skulle då gå med den rättfärdige som med den ogudaktige. Det vare dig fjärran! Skulle inte han som är hela jordens domare göra det som är rätt?"
Abraham påminde Herren i sin argumentation om Sodom och Gomorra, att det strider mot hans natur att förgöra de rättfärdiga tillsammans med de ogudaktiga.
Genom att ge oss exemplet med Lot, undervisar Petrus oss, för att visa att Lot inte var ett tillfälligt exempel men en generell princip från Guds sida, att Herren alltid ”frälser de gudfruktiga ur frestelsen”
Det sätt som Herren frälste Lot från den dom som skulle gå ut över staden, var att flytta honom fysiskt från Sodom. Herren kunde inte helt enkelt inte döma staden och göra något, så länge att Lot var fysiskt i staden.
Lot är en bild på församlingen, som blir tagen från tid och plats, innan dess att Guds domar går ut. Det ligger med andra ord i Herrens natur att inte döma de rättfärdiga tillsammans med det orättfärdiga.
1 Mos 17: 4 – ”Se, detta är mitt förbund med dig: Du skall bli fader till många folk.1 Mos 17: 6 – Jag skall göra dig mycket fruktsam och låta folkslag komma från dig, och kungar skall utgå från dig.
Isaks födelse, var ett uppfyllande av Guds löften till Abraham. Herren hade lovat Abraham en son tillsammans med Sara, och att Abraham skulle bli en stor nation, och en fader till många folk genom Isak.
När Sara är nittio år gammal, föder hon löftessonen på sin ålderdom, precis på det sätt som Herren hade lovat Abraham och Sara. Isak var alltså deras enda barn, som Herren skulle fullborda sitt förbund och sina löften igenom.
En tid därefter prövar Herren Abrahams hjärta, och ber honom gå tre dagsresor bort för att offra. Brännoffret på altaret skulle vara Isak, hans enfödde och älskade son.
När Abraham är lydig Herren, så är hela händelsen en skuggbild på det Gud gjorde på korset cirka 2000 år senare, och det finns mycket i historien som pekar på att Isak är en tydlig bild på Jesus Kristus:
Isak är alltså en tydlig bild på Jesus, och det verk som hände på Golgata kors. Abraham litade helt på Herren i situationen, och trodde Gud om att Isak skulle återuppstå igen efter offret.
1 Mos 15: 2-3 – Men Abram sade; ”Herre, Herre, vad skall du ge mig? Jag går ju bort barnlös, och arvinge till mitt hus är Elieser från Damaskus.” Abram sade vidare; ”Se, mig har du inte givit någon avkomma. En av mitt husfolk ska ärva mig.”
Senare när Isak ska hitta en brud, skickar Abraham sin äldste tjänare i sin hushållning, Elieser, att hitta en brud åt Isak bland sin egen släkt. Ingenstans i hela historien i kap 22, ser vi tjänarens namn. Men i 1 Mos kap 15:2 får vi veta att Abrahams äldste tjänare heter Elieser, och var från början arvinge till Abrahams hus.
I Joh 15:26-27, får vi veta flera saker om den helige Ande. Han har utgått från Fadern, och vittnar om Kristus. Han är samtidigt vår hjälpare och sanningens Ande.
Tjänaren Elieser är en bild på den helige Ande. Han hade blivit sänd av Abraham. Han var anonym och talade inte om sig själv, men vittnade för Rebecca, den kommande bruden, om Isak. På samma sätt talar den helige Ande inte om sig själv, men pekar och vittnar om Jesus till församlingen. Elieser möter Rebecca vid vattenbrunnen, som kan vara en bild på den helige Andes utgjutande i våra liv. Själva namnet Elieser, betyder på samma sätt som den helige Ande ”tröstare”.
På samma sätt som att Isak är en bild på Kristus, och tjänaren Elieser är en bild på den helige Ande, är Rebecca en förebild på församlingen, Kristi brud.
Rebecca kommer från samma stad som Abraham, som då låg i Babylonien. Babylonien är en bild på den här världen, som också församlingen kommer och blivit tagna utifrån. Rebecca är samtidigt släkt med Abraham, och är på samma sätt som alla kristna, andligt talat är Abrahams säd. (Rom 4:16)
Rebecca får också gåvor av Elieser när hon möter honom, där den helige Ande på samma sätt ger församlingen nådegåvor allt efter sin vilja. När Rebecca har talat med tjänaren, springer hon hem och berättar om allt det hon har sett och upplevt. Församlingens uppgift är också att gå ut och berätta om ”de glada nyheterna” och vittna om allt det som Herren har gjort i våra liv.
Tjänaren Elieser ankommer på kvällen till brunnen i staden där Rebecca bor. Kvällen symboliserar oordning, kaos och förvirring, där natten är på väg som är en bild på själva vedermödan och Herrens dag.
Vi ser det på samma sätt i 1 Mos 24:63, där Isak möter sin blivande brud på kvällen. Han kommer emot henne, och han för in henne i sin mors tält, där Rebecca blir Isaks hustru.
Vi får veta att Rebecca är en ung flicka, som ingen man hade kommit nära (1 mos 22:16). På samma sätt är församlingen en ren jungfru inför Kristus, och trolovad med en enda man.
I slutet av historien, 1 mos 24: 62-67, ser vi att Isak (brudgummen) återvänder mot kvällen, innan natten (vedermödan), och Elieser (Guds Ande) håller på att föra (uppryckandet) Rebecca (bruden) för att möta Isak ansikte mot ansikte för första gången. På samma sätt kommer den helige Ande, att rycka upp församlingen, på kvällen, innan dess att natten och vedermödans tid börjar, och vi kommer att få se och möta Herren vår brudgum för första gången.
Rahab
Josua 1:2 - "Min tjänare Mose är död. Stå nu upp och gå över Jordan, du och allt detta folk, in i det land som jag skall ge åt Israels barn.
Historien om Rahab utspelar sig cirka 500 år efter Isak och Rebecca i 1 Mos kap 24. Historiskt sett har det hänt mycket för Israel under den här tidsperioden.
Israel har upplevt en period av slaveri i Egypten, och sedan hur Herren mirakulöst befriat och frälst sitt folk ut ur fångenskapen genom Moses. Efter det att det judiska folket vandrade omkring i öknen i 40 år, reste Herren upp Josua, som skulle leda folket, besegra fienden och inta det förlovade löfteslandet som Gud hade lovat.
Jos 2: 9 - "Jag vet att Herren har gett er detta land och att en skräck för er har fallit över oss, ja, att alla landets invånare bävar för er.
Innan det att Israel intar Jeriko, skickades två spejare in för att bespeja landet och staden Jeriko. Spejarna blev upptäcka och söker skydd hos skökan Rahab, som gömmer dom två spejarna för stadens folk som letade efter männen.
Rahab bekänner sin tro och sin överbevisning inför spejarna, att Israels Gud har gett dom landet. Hon ber därför spejarna om att ge henne ett löfte om beskydd, för både henne och hennes familj den dag Israel intar staden.
Ett rött snöre i fönstret, skulle vara tecknet på att det var där Rahab och hennes familj var samlade. När de israeliska soldaterna såg snöret, hämtade och räddade dom Rahab och hennes familj från stadens förstörelse precis som spejarna hade lovat.
Skökan Rahab är en bild på församlingen. Hon är en hedning, en prostituerad och en syndare, som bekänner sin tro på Israels Gud. Hon bryr sig, och känner samtidigt för det judiska folket, som är orsaken till hennes frälsning.
Jeriko är en bild på den här världen, som är sparad för dom. Rahab (församlingen) tas bort från Jeriko (världen), innan dess att staden förstörs och bränns upp (vedermödan)
Rut
Ruts bok kallas för ”återlösningens kärlekshistoria”, och handlar om Noomi, en judisk kvinna från Betlehem som förlorar sin mark på grund av hungersnöd i Israel, och tvingas sedan fly till Moab (Jordan).
Strax därefter, dör hennes make och lämnar henne ensam och fattig i ett främmande land. Efter hungersnöden vänder Noomi tillbaka till Betlehem tillsammans med sin svärdotter Rut, som har svurit att aldrig lämna henne. Rut är en moabitisk kvinna som hade gift sig med en av Ruts söner som också omkommer. När båda är tillbaka i Betlehem, så blir en framstående judisk man, Boas, kär i Rut och gifter sig med henne.
Genom lagen om återlösning och giftemål, så upplever både Noomi och Rut förlösning, och Noomi får tillbaka sin mark hon hade förlorat.
Historien om Rut är en fantastisk berättelse om förlossning, frälsning och återlösning, men ger också en symbolisk bild på församlingen och vedermödan.
Noomi är en bild på Israel, och Rut är en bild på hedna-församlingen som blir gift med förlösaren, den judiska mannen Boas, som är en bild på Messias. Noomi var tvungen att fly från sitt land på grund av hungersnöd, på samma sätt som Israel blev utkastade från sitt land för 2000 år sedan. Församlingen fick del av Messias genom troende judar, samtidigt som förstockelse drabbade en del av Israel (Rom 11:25).
På vägen att återlösa Israel (Noomi), så tar Messias en hednisk brud (Rut). Boas frälser och räddar både Rut och Noomi i den situation dom befinner sig i, och upprättar till sist Israel (Noomi) fullt ut.
Samtidigt så är berättelsen om Rut, en bild på församlingen som Herren räddar undan vedermödans tid.
Vi upplever tre situationer i kap 3 som vittnar om detta. För det första så går Rut ner till tröskeplatsen som hennes svärmor bad henne om. För det andra så vaknade Boas och upptäckte Rut vid midnatts tid när hon sökte skydd hos honom. För det tredje så fick Rut lov till att gömma sig under Boas mantel, som bredde sin mantelflik över henne, och Boas blev hennes förlösare denna natt.
Tröskeplatsen är en bild på dom och vedermöda som vi möter på flera ställen i både GT och NT (Amos 1:3, Jes 21:10, 41:14-16, Upp 14:19-20).
Natten och morgonen är också en bild på både vedermöda, dom och upprättelse. Jesus talade om natten som kommer där ingen kan verka (Joh 11:9), och Paulus varnar för att Herrens dag, som är en tid av dom, kommer som en tjuv om natten (1 Tess 5:2).
Rut 3: 9 – ”Vem är du?” frågade han. Hon svarade: ”Jag är Rut, din tjänarinna. Bred ut din manteflik över din tjänarinna, för du är min återlösare.
Rut fick lov att gömma sig under Boas mantel vid hans fötter, till dess att natten var över och det blev morgon igen.
På samma sätt, kommer Herren att beskydda och gömma sin församling under vredens tid, den kommande natten, till dess att mörkret skingras och morgonen gryr. Församlingens plats under vedermödans tid, kommer att vara under Herrens mantel, i det himmelska Jerusalem, och under beskydd i de himmelska kammarna.
Jesaja 26:17-21 – Som en havande kvinna våndas, då hon är nära att föda och ropar ut sin smärta, så är det med oss inför dig, Herre . Vi var havande och våndades, men vi födde vind. Vi har inte skaffat räddning åt landet, och ingen föds till att bo på jorden. Dina döda skall bli levande, mina dödas kroppar skall uppstå. Vakna upp och jubla, ni som bor i stoftet, ty din dagg är ljusets dagg, och jorden skall ge igen de avsomnade. Kom mitt folk och gå in i dina kamrar, stäng igen dörrarna efter dig. Göm dig ett litet ögonblick, till dess vreden har gått förbi. Ty se, HERREN kommer ut ur sin boning för att straffa jordens invånare för deras missgärning. Jorden skall blottlägga sina blodskulder och inte längre dölja sina dräpta.
Det här kapitlet i Jesaja består av fantastiska verser, som vittnar om Herren som kommer att kalla till sig sitt folk, där han kommer att gömma och bevara dem i sina kamrar i förbindelse med att vredens tid utspelar sig på jorden.
Vi kan inte se att detta bibelställe från Jesaja någonsin tidigare har blivit uppfyllt. Det stämmer heller inte överrens med den uppståndelse som Jesus predikade, och den som Daniel talar om i Dan 12:2, som vi vet ska ske efter vedermödans tid och inte före. Här talar Jesaja i stället om en uppståndelse som först sker då Herren kallar in sitt folk i sina kamrar, och före och innan dess att Guds vrede och domar går ut över jorden.
Upp 12: 1-6 – Ett stort tecken visade sig i himlen: en kvinna klädd i solen och med månen under sina fötter och en krona av tolv stjärnor på sitt huvud. Hon är havande och ropar i barnsnöd och födslovånda.
På samma sätt som Jesaja, ser Johannes en kvinna som i förbindelse med ändetiden är havande och i födslovånda. Församlingen framställs aldrig som en födande kvinna i bibeln, men det gör däremot Israel. Kvinnan är en bild på både de messianska judarna på Jesu tid, och de messianska judarna under vedermödan.
Israel har tre olika födslar som hon måste gå igenom, innan hon går in i 1000 års riket. Alla dessa tre födslar beskrivs i Jesaja kap 66:
Jes 66: 7-8 – Innan Sion har känt någon födslovånda, föder hon barnet (Jesus). Innan kval kommer över henne, har hon fött ett gossebarn. Vem har hört något sådant, vem har sett något liknande? Kan ett land komma till liv på en enda dag (1948), eller ett folk födas på en enda gång (Israels frälsning), eftersom Sion föder sina barn redan när födslovåndan börjar?
Så i förbindelse med denna födslovånda som Israel kommer att uppleva, och innan denna vredes tid, kommer Herren att låta de döda uppstå, och han kommer att kalla sitt folk till sig, för att gömma oss i hans kamrar.
”Kom mitt folk”, som egentligen betyder ”försvinn” eller ”bli osynlig”, är en fantastisk parallell till den upplevelse Johannes hade i Upp kap 4, där han fick se en öppen dörr i himlen, och samtidigt fick höra Guds röst liksom en basun som på samma sätt sa: ”Kom hit upp”. Ögonblickligt efter Guds kall blir Johannes uppryckt till Guds tron, där han från himlen får skåda vedermödans tid utspela sig på jorden.
Johannes representerar här församlingen som kommer att få uppleva det samma på uppryckandets dag. Genom en befallning, en överängels röst och en Guds basun kommer församlingen att bli uppryckt till himlen och kommer att få se vedermödans tid utspela sig jorden.
Historien om Daniel, och de tre männen i den brinnande ugnen, är en av de berättelser från GT som visar en tydlig bild på vedermödan och denna tidens avslutning.
Daniels bok är genomsyrad av eskatologi, drömmar, syner och det som har med ändetiden att göra. Till skillnad från uppenbarelseboken, som är en detaljerad beskrivning av vedermödan, sträcker sig Daniels bok över en mycket längre tidshorisont, både bakåt och framåt i tiden.
Historien om Daniel och hans tre vänner, utspelar sig i början av den babyloniska fångenskapen, där alla fyra tjänar under den babyloniska kungen.
På samma sätt som Josef, blir Daniel upphöjd i en position, att endast konungen står över honom. I uppenbarelseboken, är församlingen också satt att tjäna som präster och konungar på den här jorden. Något som kommer att fullbordas i tusenårsriket. På det sättet, så är Daniel en bild på församlingen.
Kung Nebukadnessar, som är en tydlig förebild på Antikrist, hade satt upp en staty av guld på Duraslätten i Babylon. Bemärk, att statyn är sextio alnar hög och sex alnar bred, som kan sammanliknas med Antikrist tal som är 666.
Nebukadnessar tvingar alla att falla ner och tillbe denna uppsatta staty, där konsekvensen för dem som inte lydde, var att bli kastad i den brinnande ugnen. Den brinnande ugnen, är en bild på Guds vrede och den stora nöden i vedermödan.
Mal 4: 1 – Se, dagen kommer, den brinner som en ugn.
Sadrak, Mesak och Abed-Nego vägrade att böja knä för Nebukadnessars staty, och de blev kastade i den brinnande ugnen.
Kungen befallde att ugnen skulle göras sju gånger hetare än man någonsin sett den vara, och det är en bild på fullkomlighetens tal. Herren sände sin ängel som beskyddade Sadrak, Mesak och Abed-Nego i den brinnande ugnen, och de kom ut utan någon som helst skada eller påverkan av elden.
Men det man måste fråga sig i denna historia är vart Daniel är någonstans. Var han en av dem som böjde knä för statyn? Varför var han inte närvarade, och varför blev han inte också slängd i den brinnande ugnen?
Vi kan vara ganska säkra på att Daniel inte böjde knä för Nebukadnessars staty. Daniel var bara inte närvarande där alla skulle tillbe statyn, eller vid den brinnande ugnens lidande. Gud hade ”tagit bort honom”.
Beskrivningen som kungen fick av dessa män i den brinnande ugnen, var att det var tre judiska män (Dan 3:12). De tre judiska männen är med andra ord en bild på det utvalda Israel, och Daniel är en bild på församlingen.
Daniel (församlingen), den högt älskade (Dan 10:11), är bevarad från tid och plats när det gäller den brinnande ugnen (vedermödan), medan hans tre vänner (Israels rest), blir bevarad mitt i och igenom trängslen.
Genom dessa berättelser om Enok, Lot, Rebecca och Isak, Rut, Rahab och Daniel, kan vi se ett mönster och en röd tråd.
Vi ser symboliska händelser som avspeglar och pekar på den hushållning, församlingens tid, som vi lever i. Där kan vi se att Herren inte förhåller sig på samma sätt med församlingen, som han gör med Israel. Båda frälsningsgrupper har Herren en unik plan med, som han kommer att fullborda. Herren kommer att bevara Israels rest för Antikrist och genom vedermödans tid, som han sedan kommer att fullborda sina förbund och löften igenom.
På samma sätt kommer Herren också att fullborda sina planer med sin kropp och brud, Guds församling. Vedermödan är inte ämnad för Herrens brud, så därför kommer Jesus att hämta och ta bort bruden innan dess att Guds domar kommer gå ut över jorden.
Församlingen är sparad från tid och plats när det gäller vedermödans tid och domsslut. Vårt saliga hopp, är vår Gud och Herre Jesus Kristus, som kommer att frälsa oss från den kommande domen.
Jesus Kommer Snart!
Besök gärna Miakel Walfridssons bloggar:
http://pretribcenter.blogspot.com/
http://denytterstatiden.blogspot.com/
http://jesus-kommer-snart.blogspot.com/
Idag är det lördagen den 17 maj 2025, vecka 20 och klockan är 06:10. Rebecka och Ruben har namnsdag.
Joh. 19:20 Denna överskrift läste därför många av judarna, eftersom platsen där Jesus var korsfäst låg nära staden. Och den var skriven på hebreiska, grekiska och latin.
Jesus, jag tar nu emot dig och bekänner att du är Herren. Jag tror att Gud har uppväckt dig från de döda. Tack att jag nu är frälst och har fått evigt liv. Amen.
2025-05-16 19:53
🙏♥️🙏Tack Jesus för ditt stöd och hjälp idag gick morgonbönemötet bra, Herrens ord var kraftfullt och bön och hälsa för många, den helige Ande var närvarande.
Den legendariske pastorn Stanley Sjöberg har flyttat hem till Jesus
Kärnvapenhotet undanröjt: Vapenvila mellan Indien och Pakistan på plats
En ny påve redan vald - Leo XIV
Guds signatur i skapelsen och Skriften
Han påstår sig vara efterträdare till Jesus, Petrus och Muhammed
Se filmen Predikanten om Målle Lindbergs liv – Nu tillgänglig på YouTube
Den verkliga betydelsen med liknelsen om de tio jungfrurna
Sven - 14/05-25 19:00
Nu är han hos JESUS.
Skrevs i Den legendariske pastorn Stanley Sjöberg har flyttat hem till Jesus